Strategi för att kunna
möta Stundens barn

En som har stor erfarenhet av sådant arbete är Annette Lawesson, biträdande rektor på S:t Petri skola.
– Vi i skolan måste bli bättre på att vända på vårt synsätt. Vi pratar mycket om det som inte har fungerat. Istället borde det handla om vad som behöver hända för att det ska bli en ändring. Det handlar om vilket perspektiv vi har, säger hon.

Efter drygt tolv år som rektor på Bellevuegymnasiet och ett förflutet som lärare sedan 1977 i Malmö stad skulle egentligen Annette Lawesson ha varit pensionär vid det här laget. Men så fick hon en chans att hoppa in som biträdande rektor på S:t Petri skola under vårterminen och dessutom ansvara för sommarskolan – en chans som hon ville ta.
– Det har varit ett otroligt stort lärande. Klart man inte vill missa det, säger hon.

När hon började som lärare på Pauliskolan 1977 var frånvaro något som man inte direkt pratade om. De flesta av eleverna var där.
– Det har gått från det till att vi idag har en generellt mycket högre frånvaro. Det beror säkert på många saker. En av de största är att den psykiska ohälsan bland ungdomar har ökat senaste tiden, säger hon.

Mycket erfarenhet av frånvarande elever

Som rektor på Bellevuegymnasiet tog hon emot många elever med hög frånvaro från grundskolan och som på ett eller annat sätt hade med sig en bristande skolgång i bagaget. Många kände hon redan genom de nätverk mellan gymnasiet och grundskolan som finns. De är till för att tidigt börja bygga relationer för en trygg övergång för de barn som redan i grundskolan har en hög frånvaro. Hon har också intervjuat alla elever som har börjat på Bellevuegymnasiet och det finns ett svar som är genomgående.
– På frågan om de har haft någon bra lärare så svarar de flesta nej. Det är en oerhört stor sorg. De har ändå gått många år i skolan och träffat många personer under den tiden. De som har haft en bra lärare har i regel haft en. Och på frågan vad det var som gjorde den personen så bra så är alltid svaret: han eller hon brydde sig om mig, säger Annette Lawesson.

Och det är det som hon menar är det generella receptet för att minska frånvaron.
– En lärare har många olika styrkor. Att kunna undervisa i sitt ämne är jätteviktigt. Men det är minst lika viktigt att kunna förmedla till eleverna att det är viktigt att de är i skolan. Allt ska andas att det är roligt att eleverna är där och att det betyder något. Man måste switcha sina glasögon. Det må ha skitit sig – prata då om hur ni ska få det att fungera. Inte om vad som inte har fungerat.

Många olika strategier

Under de år som har gått har Annette Lawesson och hennes kollegor utarbetat många olika strategier för att få eleverna att komma till skolan. Till exempel att senarelägga lektionstiden och istället lägga lärarnas planeringstid på morgonen så att eleverna får sovmorgon, att servera frukost och även ett digitalt system där lärare och rektorer kan gå in direkt efter lektionen och ge enskild framåtsyftande feedback till eleven. Annette Lawesson menar att den direkta återkopplingen och synliggörandet är avgörande för eleverna med hög frånvaro.
– Jag brukar kalla dem för Stundens barn. De är så mycket här och nu och skolan måste ha en organisation som kan möta dem på deras villkor. För dessa barn är det jätteviktigt att frånvaron är tydlig och följs upp kanske till och med varje vecka. För om man gör det veckan efter har det hunnit hända så mycket i deras liv att det där är historia och bortglömt, säger hon.

Ett arbete som ska ägas av alla

I arbetet med den gemensamma skolstrategin för att minska frånvaron har hon fungerat som en expert och ett bollplank. Hon menar att en viktig del i arbetet är att arbetet måste ägas av alla på skolan. Inte bara av elevhälsoteamet.
– Jag får hudutslag av blanketter som man ska lämna ifrån sig. Det signalerar att det inte längre är jag som har ansvaret. Jag vill plocka bort sådana strukturer och istället jobba med täta mentorsuppföljningar och att rektor, mentor och EHT måste jobba med tydligheten i sina möten.

Även om arbetet handlar om att skapa rutiner och strukturer så återkommer Annette Lawesson hela tiden till vikten av att få eleverna att känna sig sedda och viktiga.
– Du som lärare får inte missa den chans du har att göra ett hjärtavtryck på eleverna. Det är inte säkert att den chansen kommer igen, säger hon.