Person i slöjdsal håller i en träskylt med målad Minion-figur. Bakgrunden visar arbetsbänkar, stolar och verktyg i en skolmiljö för träslöjd.
– Det är elever som har donerat sina slöjdföremål de har gjort till oss och de har inspirerat andra. De brukar jag alltid ha framme, säger Dimitrios Katsanikos och visar ett nyckelskåp. Foto: Fredrik Thunberg

Struktur och arbetsro i slöjdsalen

Dimitrios Katsanikos slöjdundervisning präglas av en tydlig och avskalad struktur och stor vikt vid igenkänning – såväl i slöjdsalen som i det digitala stödet och dokumentationen. – Jag måste hela tiden bygga min undervisning på rutiner, att vi inleder och avslutar en lektion på rätt sätt.

Efter åtta år på Stenkulaskolan började Dimitrios Katsanikos på Rosengårdsskolan, samtidigt som kollegan Monika Nilsson bytte skola. De samarbetade nära sedan många år och tog med sig en gemensam syn på arbetssätt när det gäller struktur och dokumentation.  

Avskalad och genomtänkt lärmiljö för ökat fokus

I Dimitrios Katsanikos slöjdsal finns bara de nödvändiga maskinerna och verktygen framme; här är lärmiljön medvetet renodlad och avskalad. Inget får störa elevernas fokus.

– Den fysiska arbetsmiljön är jätteviktig. Det första vi gör vid varje terminsstart är att prata om säkerhet. Jag har fördelen att ha eleverna från tidig ålder och följer dem sedan under sju år. Då hinner vi bygga arbetsrutiner. Det tar längre tid med relationerna, eftersom vi träffar eleverna en gång/vecka, men när du väl har kontakten och den ömsesidiga respekten, då kan vi lita på varandra. 

Person i slöjdsal håller i två färgglada trollstavar som fjärdeklassare har tillverkat. Bakgrunden visar dörrar och verktyg i en skolmiljö för träslöjd.
Dimitrios Katsanikos visar trollstavar som fjärdeklassarna gjort. – Här var uppgiften att skapa en konisk form utifrån ett fyrkantigt ämne; att jobba med den här långsmala formen. Det är inte lätt, men när de väl hittar tekniken är det häftigt att få se.

Rosengårdsmodellen: stödstrukturer som gör slöjd begripligt

Liksom kollegorna arbetar han efter Rosengårdsmodellen, där stödstrukturerna är konkreta metoder som ska skapa enhetliga och förutsägbara miljöer i de olika klassrummen med gemensamma rutiner och språklig stöttning.

– Jag har alltid ett visuellt stöd, bild/video på tavlan, där man förklarar ett visst arbetsmoment och därefter följer eleven bildstödet tillsammans med en målbeskrivning i tre olika steg. Planeringen bygger på att arbetsuppgiften delas upp i tydliga, hanterbara steg och att vi jobbar med små delmål hela tiden. Sedan har vi våra Google -presentationer som förenklar arbetsstegen till våra slöjduppgifter, säger Dimitrios Katsanikos.

Visuellt stöd och tydliga delmål i slöjdens arbetsprocesser

Det är viktigt att hans elever känner igen sig i strukturer och upplägg. Dimitrios Katsanikos beskriver arbetsgången.
– Vi planerar, skissar, gör en enkel ritning, börjar mäta, såga, hyvla, fila och slipa. Det är återkommande i nästan allt vi gör och det hjälper våra elever jättemycket att förstå slöjdens arbetsprocesser.

Person i slöjdsal pekar på en surfplatta med bild av träprojekt. Bakgrunden visar arbetsbänkar, stolar och verktyg i skolmiljö för träslöjd.
Instruktionsfilmerna är bra, men bara som komplement, förklarar Dimitrios Katsanikos; de fungerar bara tillsammans med hans övriga genomgångar.

Lärande med instruktionsfilmer och praktiska genomgångar

Han visar några av instruktionsfilmerna han har spelat in och som han använder i sin undervisning sedan flera år.
– Då förklarar jag till exempel, för att hyvla rätt så måste du hantera dina bänkhakar först, säger han och påpekar att filmerna är ett bra komplement, men att de bara fungerar tillsammans med hans övriga genomgångar.
– Forskning säger, att bara visa en instruktionsfilm hjälper inte eleven, jag måste visa momentet i realtid också så de kan se det från olika håll och perspektiv. Det tar givetvis lite längre tid, men det är värt det.

Bildbank och elevarbeten som stödjer progression och inspiration

Inte minst genom samarbetet med Monika Nilsson har han genom åren byggt upp en enorm bildbank och med exempel på hur elever arbetat med sina uppgifter men även färdiga slöjdföremål.
– Det är elever som har donerat sina slöjdföremål de har gjort till oss och de har inspirerat andra. De brukar jag alltid ha framme.

Person i slöjdsal håller i en fotpall med färgglada mönstrade band. Bakgrunden visar hyllor med verktyg och arbetsytor i skolmiljö för träslöjd.
– Det är en enorm glädje för eleverna att veta, “oj, nu är det min tur, äntligen går jag i sexan och ska få göra en fotpall!” 

Digital dokumentation som förenklar bedömning i slöjd

Strukturen i det fysiska rummet återspeglas också i den digitala dokumentationen, där han arbetat tillsammans med Monika Nilsson i google drive. 

– I och med att vi dokumenterar så mycket löpande så underlättar det arbetet med betyg och bedömningsprocessen. Eftersom vi undervisar närmare 200 elever varje vecka, måste vi hitta arbetssätt som gynnar både eleverna och oss som lärare. Det ska vara roligt och intressant, men vi måste också mäkta med det. Vi gör allt det här för elevens bästa. 

Hållbar undervisning genom gemensam planering

Att deras samarbete är så etablerat har gjort det lätt för dem att hålla sig till deras gemensamma överenskomna planering. Ofta samarbetar de i enskilda projekt, till exempel tillverkar sjätteklassarna olika delar av en fotpall i den hårda respektive mjuka slöjden. 

– Vi funderade på om vi skulle satsa på prydnads- eller bruksföremål och kom fram till att våra elever föredrar att jobba med bruksföremål; det kommer kännas mycket mer intressant och spännande för eleverna, de kan alltid använda det. Ovandelen av fotpallen görs inne hos Monika. Det är en enorm glädje för eleverna att veta, “oj, nu är det min tur, äntligen går jag i sexan och ska få göra en fotpall!” 

Struktur som skapar kontinuitet i hård och mjuk slöjd

Den gemensamma planeringen och dokumentationen underlättar inte bara när det gäller betyg och bedömning utan också mycket i skolvardagen. 

– Då är det mycket lättare för oss att gå tillbaka till våra planeringar, vad var det nu eleven skulle presentera, skapa och följa? Vi kan alltid gå tillbaka och följa elevens arbetsprocess, hur blev det i den mjuka slöjden, respektive hårda slöjden. 

– Vad hoppas du att eleverna får med sig sen när de lämnar skolan och tänker tillbaka på dina lektioner? 

– De brukar skämta när de träffar mig på stan och säga, “Dimman”, du har alltid varit noggrann. Du har alltid tänkt på att vi ska försöka göra vårt yttersta för att höja kvaliteten i våra arbetsprocesser. Tack för att du jobbade med vårt tålamod och du hela tiden försökte att se möjligheten med att göra allt lite bättre.”