“Tv-spel blir chans att träna samarbete och sociala förmågor”  

En timme i veckan finns möjligheten för elever i årkurs 3 att spela tv-spel på Risebergaskolans fritids. Intresset hos barnen växlar, vissa veckor vill många spela och andra veckor vill nästan ingen spela. Oavsett så finns Mist Magnusson och Max Eriksson alltid nära till hands.

– Någon av oss pedagoger är alltid närvarande och ibland deltar vi själva i spelet. Målet är aldrig att barnen ska bli bra på tv-spel. Målet är att bli en bra medspelare som vet hur den kan interagerar och samarbeta med andra. Vi guidar barnen i både själva spelmomentet men även genom ett löpande samtal om vad vi gör och hur vi ska se till att alla känner sig välkomna, berättar Mist Magnusson.

Några populära spel på Risebergaskolans fritids är fotbollsspelet FC 24, Mario Strikers och Just Dance. De båda kollegorna är fullt medvetna om att det kan finnas många olika tankar och känslor kopplade till att barn spelar tv-spel, men de resonerar att det som behövs är tydliga gränser och stöttning från vuxenvärlden.

– Vi behöver göra det bästa möjliga av det. Vi kan givetvis ta bort möjligheten att spela här på fritids, men många barn spelar ju när de kommer hem. Det är ett sätt för dem att umgås. Vi hoppas att den vägledningen vi vuxna ger här följer med barnen hem. Vi pratar tillsammans om hur man hanterar förluster och vinster och hur vi kan prata respektfullt med varandra, säger Mist Magnusson.

Agerar snabbt vid tråkiga attityder

Att spela spel är något som Mist Magnusson och Max Eriksson överlag gärna erbjuder på fritids, eftersom det är ett utmärkt sätt för barn att träna på att interagera med varandra. De uppmuntrar även barnen att spela till exempel kortspel och brädspel. Kollegorna tar också tillvara på den kompetens som finns hos många barn och låter barnen få agera medlärare och hjälpa sina kompisar när tv-spel står på schemat.

– Barnen kan så mycket och det är en stor tillgång för oss. Som medlärare kan de till exempel visa spelets inställningar och hur man spelar och styr spelet. De kan hjälpa andra kompisar med kontrollers och de kan tipsa kompisarna under spelets gång, säger Mist Magnusson.

Både Max Eriksson och Mist Magnusson är förtjusta i spel där barnen får chans att samarbeta med varandra. Tv-spelen är noggrant utvalda av pedagogerna och alla våldsamma spel är förbjudna. De följer även regler om åldersgränser.

– Fortnite är ett exempel på ett tv-spel som barnen efterfrågat men som vi säger nej till, eftersom man ska skjuta varandra där och det är en åldersgräns på 12 år. Barnen får aldrig spela online här, eftersom vi vill stärka barnens sociala färdigheter. Det kan vi inte göra om de spelar med människor som sitter på helt andra platser, säger Mist Magnusson.

Om Mist Magnusson och Max Eriksson möter tråkiga attityder är de snabba med att ingripa. Ofta märker de att barn upprepar nedvärderande skällsord som de troligen hört från äldre barn som de spelat med utanför fritidsverksamheten.

– Vi resonerar att alla barn vill göra rätt, så vi frågar barnen om de vet vad orden betyder. Oftast har de ingen aning om vad de just har sagt. Då förklarar vi innebörden och förklarar varför det inte är lämpligt att säga så, säger Max Eriksson.

De flesta av tv-spelen som spelas på Risebergaskolans fritids leder dock inte till särskilt tråkiga attityder, men fotbollsspelet FC 24 är ett undantag. Där ser kollegorna utmaningar.

– Då ser vi samma problematik som generellt finns på våra skolgårdar när det kommer till fotboll. Det är ofta samma elever som spelar boll ute på gården som på skärmen, vilket ger oss ytterligare en arena att arbeta med dessa attityder. Vi tolererar så klart inte taskiga attityder och ordval på något av ställena, detta ger oss ytterligare ett sammanhang att möta dem. Det är helt enkelt mer kopplat till själva kulturen på skolans fotbollsplan, än själva tv-spelandet, säger Mist Magnusson.

Kollegorna är noga med att påminna eleverna om att de ska ha kul ihop när vi spelar. Om någon inte sköter sig så ber Mist Magnusson och Max Eriksson eleven att lugna ned sig och tänka på hur den uttrycker sig. De förklarar också att eleven annars får välja en annan aktivitet.
– Om det fortsätter trots det så får den helt enkelt lämna rummet, säger Mist Magnusson.

Följ med in på Risebergaskolans fritids i videoserien Mitt klassrum.

Något att bygga vidare på

En annan anledning till att de två fritidslärarna är positiva till tv-spel beror på att det kan hjälpa till att bygga och skapa nya kontakter mellan elever i gruppen.
– Vi har elever med olika förutsättningar, både mentalt, kroppsligt och socialt. Vi märker att det finns möjlighet för barn att briljera i det här sammanhanget, som kanske sällan annars kan det, säger Max Eriksson.

Och vad händer då?
– Ja, men just det här med att man känner en gemenskap i spelet och att man får lov att skina en stund. Det är viktigt för de här barnen. Man kanske har svårt att socialisera med de andra barnen i vanliga fall, men så får man chans att visa att man är bra på ett tv-spel. Då får man en puff framåt och man har något att bygga vidare på och prata om nästa dag i klassen, förklarar Max Eriksson.

En timme i veckan finns även möjlighet att spela på skolans chromebooks på fritids. Då kan barnen välja mellan 10 olika spel, även de är noga utvalda av pedagoger på skolan. Barnen kan även använda chromebooks för att skriva, pyssla och se pysseltutorials.

– När vi spelar tv-spel kopplar vi upp konsolerna till en stor skärm på tavlan så att alla i rummet kan se. Om vi till exempel spelar Mario Kart kör fyra elever åt gången ett lopp i ungefär fyra minuter Sedan kör fyra nya elever nästa lopp. Vi vuxna håller koll på att det blir rättvist och att alla får spela lika mycket, säger Mist Magnusson.

Det är givetvis frivilligt att delta i tv-spel som aktivitet. Mist Magnusson beskriver hur vissa barn inte själva vill spela men uppskattar att sitta i samma rum och rita och titta på. Vissa barn vill inte heller spela men vill gärna heja på sina kompisar som spelar. Majoriteten av vårdnadshavarna är också positivt inställda.

Arbetet har även lett till att andra barn numera vänder sig till pedagogerna och även de ifrågasätter om de hör något som känns olustigt.

– Om något tråkigt sägs så frågar ofta de andra barnen: ”Var det okej? Får man säga så?” Men Max och jag uppmanar alltid barnen att själva också säga ifrån om det sägs något som hen själv inte tycker är okej, säger Mist Magnusson.

– Nu kan vi också föra mer avancerade diskussioner med barnen om att tonläget spelar roll kring hur vi pratar med varandra. Det kan vara en stor skillnad i hur man säger “vilka fina skor”, beroende på om man verkligen menar det eller inte. Det är nog något nytt för vissa barn och vi behöver prata om det eftersom alla barn inte kan läsa av om det till exempel är sarkastiskt eller inte, säger Max Eriksson.