Växtvärk i odlingslådorna på Stapelbäddsskolan
Ute på odlingslotten fem minuter bort från Hermodsdalsparkens förskola vajar solrosorna. Men inne på förskolan syns också tydliga spår av det gedigna arbete som skett i form av bilder och målningar av solrosor. Förskolebarnen sitter samlade på en rund matta, i full färd med att utforska ett gigantiskt blomhuvud.
När Pedagog Malmös redaktörer frågar barngruppen om de har odlat några solrosor i år hörs ett rungande:
– JAAA!
– Vi trodde nog aldrig att vi skulle vinna, skrattar Maha som är en av avdelningens pedagoger.
Solrosorna såddes inne på avdelningen och flyttades sedan ut till en odlingslott. Dit har avdelningen sedan tagit sig regelbundet med hjälp av lådcyklar för att följa solrosorna. Under hösten har de klätt in de vissnande blommorna i plastpåsar för att sedan kunna ta med sig frön hem.
Vad händer härnäst? Kommer ni forsätta arbeta med solrosor?
– Vi har inte riktigt hunnit spika all planering inför hösten. Men vi kommer arbeta mer med naturkunskap, teknik och mitt Malmö, säger Toorpiki Agha.
– Och så kommer vi fortsätta vårt arbete med odlingen, det är vi säkra på nu, säger Maha och båda brister ut i ett härligt skratt.
| 1:a 3 meter | Hermodsdalsparkens förskola |
| 1:a 2,65 meter | Stapelbäddsskolans fritidshem |
| 2:a 2,52 meter | Ribersborgs förskola |
| 3:a 2,20 meter | Korrebäckens förskola |
| 4:a 1,82 meter | Bojens förskola |
När beskedet om vinsten når Stapelbäddsskolans fritidshem jublar både elever och några av de vårdnadshavare som är på plats.
– Det känns som om det är party i hela magen, utbrister en av eleverna.
Eleverna har spänt väntat på resultatet berättar läraren Christel Månsson. Hon har arbetat många år med att odla med elever och att låta dem följa processen från frö till blomma.
– Det är ju fantastiskt att få vinna den här utmaningen och det finns så många viktiga lärdomar i att odla. Att få ta hand om en växt under lång tid hjälper barnen att förstå att allt levande behöver omsorg, tålamod och ansvar. Om vi slutar vattna under sommaren kommer våra plantor inte att klara sig, säger Christel Månsson.
På andra plats placerade sig Ribersborgs förskola. Där vajar fortfarande några solrosor ute i den sena septembersolen. Andra plantor följde med barnen hem och fick stå i trädgårdar, på balkonger och i sommarstugor. Förskolläraren Stephanie Persson är stolt över placeringen:
– Vi är väldigt glada över andrapriset och vi hoppas kunna skörda lite frön så att vi kan odla solrosor nästa vår igen, säger hon.
Vad överraskade er mest med att odla solrosor?
– Vi har en mycket skral gård att jobba med där vi i flera år har jobbat med att få till mer växtlighet med hjälp av pallkragar och små rabatter. Så det som förvånade oss mest med att odla solrosor var att dom växte så bra som dom gjorde med enbart sol, vatten och kaffesump som näring, berättar Stephanie Persson.
Bojens förskola placerade sig på en fjärde plats och glädjer sig åt både placeringen och att solrosorna kunnat stå kvar länge ute på gården.
– Vi har odlat mycket överlag på vår förskola. Inte bara solrosor utan även till exempel ängsblommor för att förlänga odlingssäongen så mycket som möjligt. Det är också ett sätt för oss att arbeta med biologisk mångfald, berättar förskolläraren Patrik Johansson.
Vilket moment har varit svårast när ni odlade solrosor?
– Det här med att hitta en balans kring barnens delaktighet. Vi vill ju att de ska få möjlighet att uppleva och känna på plantorna och blommorna, samtidigt som vi behöver vara väldigt varsamma med växterna för att de ska kunna växa sig höga. Sedan tyckte vi att deadlinen var lite kort. Våra blommor växte en rejäl bit efter deadline. Men som sagt är vi jätteglada över solrosorna, säger Patrik Johansson som arbetar på avdelningen fyren.