Utveckla genom att utmana

– Om vi inte kan ifrågasätta normen om vad det innebär att vara lärare och rektor så kommer vi få det svårt att prata om utveckling.

Sedan läsårets start har Thomas Pettersson varit rektor på Komvux Malmö Södervärn. Även om han är relativt ny på jobbet så är han på inget sätt ny i rollen som ledare. Att få medarbetare och organisationen att utvecklas ser han som ett av sina huvuduppdrag.
– För att komma någon vart måste vi ifrågasätta hur vi ser på oss själva. Hur ser jag på mitt uppdrag som rektor? Hur ser vi på uppdraget som lärare? Och jag som rektor måste våga utmana mina medarbetare, säger han.

Snabba förändringar

Han menar att världen utanför förändras snabbt och att skolan inte alltid hänger med.
– När det går snabbt är det lätt att hålla fast normen. Den är så cementerad i konventionen och ger en trygghet och struktur för de som befinner sig i den. Men den gör också att det är svårt att se trender och förändringar i samhället där skolan borde hänga med snabbare – till exempel digitalisering.

Som exempel på normen lyfter han bilden av hur ett klassrum ser ut. Det är ett fysiskt rum, med en fysisk lärare, möbleringen är ofta den samma med en whiteboardtavla och kanske en eller två datorer. Men det finns också en likvärdighetsnorm hos lärarna.
– Det blir ett rättvisetänk – man ska ha en tjänstefördelning med rättvist antal timmar. Jag menar att en sådan rättvisenorm begränsar medarbetarnas möjligheter till utveckling. Jag vill att vi tar ut svängarna.

Bör inte arbetet vara rättvist fördelat?
– Låt oss få ha en miljö där vi får testa gränserna. Att sätta utveckling först och inte rättvisetänket gör att vi kan börja prata om att bryta normen. Då måste det vara en så pass öppen miljö att vi inte ser med misstänksamhet på de som utmanar den. Sen är det klart att det måste finnas rutiner. Vissa saker ska bara löpa på – det är också då som det finns tid för att kunna tänka utveckling.

Hur lever du själv upp till detta i din roll som rektor?
– Jag försöker tänja mina gränser. Kanske säger ja till en fråga från en medarbetare för att jag hoppas att det kan leda till utveckling – trots att det inte känns helt säkert. Sen måste jag också vara ett språkrör för mina medarbetare och då måste jag utmana både beslut och viss makt. Det tar kraft och ork men det är mitt uppdrag att ifrågasätta.

Nyfiken – inte dömande

Thomas Pettersson berättar att han har vissa ledstjärnor i sitt ledarskap. Dels handlar det om att alla ska känna att han är närvarande i mötet med en annan människa – både fysiskt och i tanken. Det handlar också om att inte ta över ansvaret för vad en medarbetare säger eller gör.
– Som ledare ska du vara nyfiken – aldrig dömande. Varje person tar ansvar för sig själv och sina handlingar men du som ledare kan stötta personens utveckling genom att ställa nyfikna frågor. Nu menar jag det subtila. Om jag ser någon som helt bryter mot skolans värdegrund i tankar och handlingar så finns det rutiner för att hantera det.

Ett sätt att vara nyfiken och utforskande är att vara tillgänglig som chef och att ha tid för korta spontana möten med personalen i personalrummet, i arbetsrummet eller i korridorerna. Det spontana gör att det inte finns en förväntan på mötet och det är ofta då som idéerna kommer menar Thomas Pettersson.
– Sen handlar ledarskap också om sårbarhet. Jag vill se en norm där vi vågar visa sårbarhet för varandra och att det är en sårbarhet som vi inte behöver försvara. Vi är ju människor som jobbar här – vi är inte bara lärare och skolledare.