Faran med en enda sann berättelse

Hej alla, att skriva en blogg bygger på en viss kontinuitet. Så tänkte jag när jag tackade ja till att skriva en blogg. Det är nu ganska länge sedan. Hur man än tolkar begreppet kontinuitet så har jag nog sprängt tidsgränsen för länge sedan för begreppets innebörd. Likväl kände jag just idag en väldig lust att skriva. Så håll till godo.

Vad väckte min lust?
Nyligen lyssnade jag på en, enligt min mening, intressant föreläsning av Chimamanda Ngozi Adichie som pratar om faran av att det finns en ”sann” berättelse som beskriver en person, ett land, en verksamhet eller vad som helst, The danger of a single story, och nedan finns länken. Jag uppmanar er att lyssna, tänka och njuta.

Jag gillar tanken att vi alla lever i en mångfald av berättelser och att vi alla kan bidra till mångfalden. Jag kan till och med tänka mig att det är en möjlig definition av en demokrati, en plats där jag lever och där jag bidrar till utformandet av den platsen med hjälp av min berättelse. En plats som inte är stängd för olika berättelser, en plats som inte drömmer om den sanna och enda berättelsen. En plats som uppmuntrar alla som vistas där att berätta och dela med sig och där det skapas förutsättning för inte bara ett berättande utan klart också för ett lyssnande och samtalande och reflekterande kring de olika berättelserna. En plats som är i ständig förändring och förvandling. En plats där jag känner att jag blir lyssnad på och sedd, en plats där jag får sätta spår och där just min berättelse får göra skillnad.

Skulle våra skolor och förskolor kunna anta denna utmaning? Att de ska utgöra platser där en mångfald berättelser ständigt berättas och synliggörs och där varje barn känner sig sedd och lyssnad på, där varje barn har rätt att sätta spår och göra skillnad? En plats dit det är rimligt att tänka att varje barn kan gå till med lätta steg, varje dag. En förskola och skola som inte skulle riskera att det finns en ”single story” som beskriver den.

Jag tänker faktiskt att det är fullt möjligt och jag tycker mig se spår av att denna strävan lever, mer på vissa skolor och förskolor än andra, men absolut inte som en omöjlighet på någon.

Om detta tänker jag skriva en blogg om. En blogg som skulle kunna synliggöra en del av dessa berättelser, men som också skulle kunna försöka reda i förutsättningar för att skapa och upprätthålla sådana förskolor och skolor. Kan det vara av intresse? Skriver och undrar Per.

Illustration: Colourbox