Aminas berättelse

Vid 14 års ålder var hon gift. Amina hade en dröm om utbildning och att hitta sig själv. På Second Chance School i Malmö gick drömmen i uppfyllelse. Här är hennes berättelse.

– Det var svåra år i början. Jag fick inte gå i skola i Irak, min mamma kämpade, men det gick inte. Pappa tvingades fly från Irak. Jag träffade honom inte förrän jag var sju år, då min mamma och vi barn hade flytt från kriget i Irak och bodde i flyktingläger i Saudiarabien. I Saudiarabien gick jag i skolan några gånger, men jag rymde därifrån. De slog barn där, även om man gjort sina läxor. Jag ville inte gå dit mer.

Kom till Sverige

– Efter ett tag kom det folk och hämtades oss till Sverige. Vi kom till Tidaholm. Där började jag i sjätte klass och lärde mig lite svenska. Det var inte lätt att hänga med. I alla papper stod det nämligen att jag var tre år äldre, eftersom jag fått fel födelseår i mina id-handlingar i Saudiarabien. Sedan flyttade vi till Örnsköldsvik. Där lärde jag mig svenska av kompisar. Jag var aldrig i skolan, och mina föräldrar brydde sig inte.

– Jag blev bortgift med en man. I mina papper stod det fortfarande att jag var äldre, men jag var egentligen bara 14 år. Jag flyttade till Linköping med min man och studerade i en ITK-klass. Då började jag lära mig svenska på riktigt! Men allt var nytt. Jag hade precis gift mig, fick ta ansvar för hemmet – och samtidigt vara tonåring. Och gå i gymnasiet när jag egentligen borde gå i åttan…

”Man måste kämpa”

– Min man var 14 år äldre, men han förstod att jag var ung och det var positivt. Han sa: Man måste kämpa, gå vidare! Den uppmuntran hade saknats hos mina föräldrar och min familj. Att plugga för framtiden – det hittade jag hos min man. Men jag kunde inte hitta mig. Det var så mycket på en gång. Och jag var så ung. 

– Vi bodde fem år i Linköping. Min mans familj blev min. Sedan flyttade vi till Malmö, min man fick ett taxijobb här. Jag var då nästan 20 år gammal. Jag började på Barn och fritid-programmet och gick där ett helt år. Hade praktik på ett dagis under dagen och pluggade SVA på kvällen. Det väckte mycket inom mig, att arbeta med barn. Minnen från Irak, kriget… Men det var bra att jag gick utbildningen. Det gav mig svar på mycket som fattades inom mig. Men ändå var jag fortfarande vilsen i tillvaron.

Klar med utbildning och gravid

– Samtidigt som jag blev färdig med utbildningen, blev jag gravid med min äldste son. Min man ville egentligen att vi skulle vänta med barn. Han tyckte jag var för ung. Men jag ville ha barn. När jag fått min son drabbades jag av depression. Jag var äldst av sju syskon, och hade fått ta hand om alla mina småsyskon. Minnen… I två år mådde jag jättedåligt. Men jag läste mycket om barn, hur man skapar kontakt med dem, ja, jag läste allt om barn. Fick börja från noll, hade för mycket negativt med mig från barndomen. Men jag är en envis människa.

– När min son var tre år, blev jag gravid med min flicka. Mina föräldrar flyttade tillbaka till Irak. Men jag är stark, jag kan klara mig utan dem. Det visste jag hela tiden. Ok, de gifte bort mig… Jag blev mer självständig och kunde komma ut ur den här buren jag byggt omkring mig själv. Jag sökte kontakter, ville plugga.

Second Chance School

– Jag gick en kurs på JobbMalmö. De skulle hjälpa oss att hitta jobb. ”Vadå jobb? Ingen chans!” sa jag. En kvinna som jobbar där såg att jag var jätteledsen och arg samtidigt. ”Du, jag vill träffa dig. Berätta allt för mig”, sa hon. Hon förstod att det var något med mig. Jag berättade och hon sa: ”Jag vill att du ska gå på Second Chance School. Du är envis och har din dröm om en grundläggande utbildning. Du kommer att få det du vill ha.” Jag började där.

– Min mans taxiföretag gick i konkurs. Han fick ett erbjudande om jobb i Irak, så han åkte dit. Jag blev ensam med två barn under fyra år. Men jag började hitta mig själv på Second Chance Scool. Träffade folk som förstod min situation och gav mig stöd. De lyssnade på mig. De såg att jag ville ta mig fram och nå mitt mål. Bara jag, själv.

De trodde på mig

– För första gången i mitt liv var jag ensam. Jag trodde inte att jag skulle klara det, men jag fick så mycket stöd av personalen där. De trodde på mig, och då började jag också göra det. De blev som min andra familj. Jag tror inte att jag hade klarat det utan dem. Jag behöver närhet till andra människor, och de gjorde en Amina som är jättestark och kan klara sig själv och vara ett bra stöd för mina barn. ”Mamma är här för er och vi ska gå vidare.”

– Jag läste grundläggande kurser och gymnasiet på Second Chance. Lärarna var helt underbara, de visade mig att jag var värd något. Det gav mig så mycket, inget kunde stå emot mina drömmar. De innebar en stor förändring i mitt liv. Sara Blomgren och Göran Woll heter de. Jag älskar de här människorna och det vet de.

Nya erfarenheter

– Under studietiden på Second Chance gjorde vi många olika studiebesök varje vecka. Det gav mig nya viktiga erfarenheter och fick mig att se världen på ett annat sätt. Att besöka tingsrättens förhandlingar, till exempel, lärde mig mycket. Jag fick nya perspektiv på människor, att respektera människor som de är, oavsett bakgrund eller personlighet.

– Vi gjorde också många aktiviteter, som att rida på hästar och paddla kanot. Jag var livrädd först, men klarade det. Jag upptäckte att det var så mycket som jag vågade göra och hade förmåga till. Saker som jag inte visste att jag kunde klara. Vi elever på Second Chance fick en tät vänskap och bytte kunskaper och idéer med varandra. Det gäller att se livet från alla håll. Det gör att man utvecklas som människa och hittar förklaringar till varför man är som man är.

– Jag klarade mina studier och fick bra gymnasiebetyg i alla ämnen. Det var en jättefin resa på Second Chance, en fin utveckling i mitt liv. Jag trodde inte att någon kunde bry sig så mycket om mig. Vi gjorde en resa till Portugal, där vi deltog i E2C Youth Summit. Det var Susanne Ramberg, som nu är chef för Second Chance School i Malmö, som pushade mig att följa med. Jag var gravid i sjätte månaden med tredje barnet, men det gick jättebra och jag kommer alltid att minnas den upplevelsen.

Fortsatte studera

– Jag fortsatte sedan studera fler ämnen på distans och gjorde nationella prov veckan innan jag skulle föda. Två veckor efter barnet var fött fortsatte jag studera, den här gången Information och kommunikation, Sv2 och arabiska som modersmål. Jag fick mycket stöd av min man, som nu hade kommit tillbaka.

– Nu satsar jag på att komma in på universitetet. Jag kämpar fortfarande, kampen är inte slut. Jag vill nå mitt mål. I framtiden vill jag jobba med människor för jag känner att jag har något att ge. Efter Second Chance känner jag att det ger mig glädje att hjälpa folk, det är det jag ska kämpa för. Jag har många erfarenheter som gör att jag kan hjälpa andra. Idag vet jag vem jag är, det är därför jag känner att jag vill ge. Det gör att jag blir ännu starkare och kan ge ännu mer!

Amina berättade för Susan Englund

———————————

European Second Chance School, E2C, initierades av Europeiska Kommissionen för att verka mot ungdomsarbetslöshet. Den vänder sig till unga vuxna i åldern 20-30 år som saknar betyg från grundskolan eller gymnasiets första år och som känner att de behöver ett tydligare socialt sammanhang.

E2C:s verksamhetsspecifika mål och strategier 2015-2017, Mål 1: Deltagaren ska känna trygghet, bli sedd och få rutiner. Deltagaren ska känna att hen är värdefull för gruppen, och att hen kan lyckas med att nå sina mål. Vi verkar för ett tryggt klassrumsklimat där alla är välkomna och känner sig accepterade och respekterade.

Second Chance School har undervisning på Pildammsskolan i Malmö.

Här berättar en tidigare elev på Second Chance School, Rasmus, om sina upplevelser av studierna.