Arbete med interaktion rullar vidare

Fyra skolbänkar står ihop och ovanpå ligger skrivhäfte och papper.
Nämnde jag ens i förra inlägget att Skolinspektionens färska granskning av svenska som andraspråk visar att muntligt arbete är ett alldeles för bortglömt område i svenska som andraspråksundervisningen?

Rapporten kanske påverkade riktningen av mitt uppstartsarbete, även om läroplanen i sig förstås formulerar att undervisning ska ge eleverna förutsättningar att utveckla sitt tal­- och skriftspråk, och tilltro till egen språkförmåga i olika sammanhang. Hur kan vi då jobba för att språket ska bli vårt verktyg för att tänka, kommunicera och lära?

Decennier av forskning visar ju att scaffolding/ språk-och kunskapsutvecklande undervisning (ungefär; stöttor för att göra språk- och kunskap tillgänglig med hög tankeverksamhet i fokus), är bra för alla elever i alla ämnen. Inte minst gynnas flerspråkiga elever och de som har lägre utbildningsbakgrund och litteracitet  med sig hemifrån, och som kanske bor i socioekonomiskt belastade områden. Jag tycker inte att man bör känna sig alltför tveksam att prova någon av den uppsjö av arbetssätt som erbjuds under scaffoldingparaplyet. De språk- och kunskapsutvecklande metoderna går att variera väldigt och man kan prova sig fram medan man känner av effekten hos eleverna. Dessutom- den fortbildning som NC kontinuerligt ger belyser hur språk- och kunskapsutvecklande undervisning kan bli en del av det systematiska kvalitetsarbetet på skolor. 

Nåväl! Som vanligt inleds vår lektion med en kort repetition om vad vi gjorde förra gången. Vi har ju antecknat i våra loggböcker: 

Anteckningar i textbok.
Sist kortskrev vi om vår erfarenhet av redovisning och vi definierade begrepp
Anteckningar i textbok.
Loggboken gör att man för syn på elevens tankar, det blir formativt!
Frågor på Whiteboard.
Vi hittar form för att förankra dåtids- och nutidstempus

Min genomgång styrs som ofta in på grammatiken i praktiken. Att förstå svenska språkets tempussystem och tempusharmoni,  att skilja på nutids- och dåtidstempus är väsentligt. Om man inte har vårt tempussystem automatiserat via modersmålet kan förklaringarna i sig vara abstrakta. Men det går att hitta sätt att förankra  och förkroppsliga grammatiken genom ett funktionellt perspektiv kontra det ”kanske lite vanligare” formella ( mer om detta en annan gång).

Just nu jobbar vi med kompisintervjuer som ska presenteras inför gruppen, och förra gången arbetade vi med att anteckna frågor vi vill ställa. Vi ska dock stanna upp lite innan det är dags för intervjuer och presentation; finns det något vi bör tänka på inför framförandet?  Ja, vår presentationsteknik och vårt  kroppsspråk. För att på ett effektivt sätt skapa gemensam förförstålse och inspiration ser vi en kort film om kroppsspråk från UR- serien Orka Plugga och eleverna verkade gilla den. Zaki slår ut med armarna och frågar, – Ska jag också göra så här  ”HEJ allihopa….” ! – JA, det ska du, svarade vi andra unisont!

Och- mer om hur det gick med redovisningarna får du läsa i nästa del.

//Johanna, lärare i svenska och svenska som andraspråk på grundskola och gymnasium