Att uppmärksamma och arbeta med hedersproblematik

Som vuxen på skolan behöver vi ha kunskaper om hedersrelaterad problematik. Vi behöver lyssna på eleverna och ta deras berättelser på allvar. Vi behöver våga se vad som sker och våga fråga och fördjupa samtal, när vi inte riktigt förstår. När misstanke om hedersrelaterad problematik uppkommer är det viktigt att det på skolan finns rutiner och kunskap om hur vi ska agera för att hjälpa den utsatta eleven.
Nedan följer några exempel på hur jag under mina år som skolpsykolog kommit i kontakt med och arbetat med hersproblematik i skolan.

Heder och kulturkompetens

Som skolpsykolog på mottagningsskolan Mosaik (nedlagd högstadieskola för nyanlända elever) hade jag förmånen att samarbeta med skolpersonal och elevhälsoteam där kunskapen och kompetensen kring hedersproblematik var hög. Då personal såg tecken på hedersproblematik, lyfte de det med elevhälsoteamet. Alla eleverna på skolan var nyanlända till Sverige och kämpade med att förstå vad svensk skola innebar och vad som förväntades av dem. För de flesta upplevdes skolan som positiv, men för några uppstod olika typer av problem. Skolsköterska, kurator och psykolog hade ett nära samarbete för att uppmärksamma elever som av olika anledningar inte mådde bra. Det kunde vara somatiska problem, men också oro och depression.

Skolans kuratorer var väldigt skicklig på att lyssna på eleverna, samtala med dem om deras livssituation och på ett tillitsfullt sätt fråga dem när misstankar om våld och förtryck uppstod. Skolan hade en kvinnlig kurator och en manlig, vilket ibland kunde underlätta för eleven att välja vem de ville tala med. Skolsköterskorna var skickliga i sina bedömningar och i sitt agerande, när de fick misstankar kring heder. I elevhälsoteamet hade vi strukturerade möten och samarbetsformer som gjorde att vi alla kunde bidra med vår specifika kunskap. Vi samverkade med socialtjänsten och hälso- och sjukvården.

Värdegrundsarbete med vårdnadshavare

Vi sa ofta att ”alla världens skolor möts på Mosaik”. Vi hade föräldrar som kom från skolsystem som liknade det svenska, men också föräldrar som aldrig gått i skolan eller som gått i skolor med helt andra krav och förväntningar än de vi möter i den svenska skolan. Vi kallade därför alla föräldrar till informationsträffar där vi informerade om svensk skola, vad som står i skollag och läroplaner. Vi hade också möten kring värdegrund, där elevhälsan bland annat gick igenom de sju diskrimineringsgrunderna. Detta var väldigt speciella möten. Alla föräldrar var inbjudna och satt i sina språkgrupper. Varje grupp hade en tolk eller modersmålslärare som översatte informationen och sedan fick grupperna diskutera kulturella och religiösa likheter och skillnader och hur de skulle kunna förhålla sig till sådant de inte förstod eller kände igen sig i. Jag kommer ihåg detta som väldigt spännande och givande samtal. Genom information och samtal ville vi bygga tillitsfulla relationer och fördjupad förståelse.

Att som skolpsykolog komma i kontakt med hedersrelaterad problematik

När jag tänker tillbaka på mina år som skolpsykolog med uppdrag på olika skolor och hur jag på olika sätt kommit i kontakt med hedersproblematik, kommer mitt arbete med några speciella flickor upp i minnet. Skolorna tog kontakt med mig, då de önskade psykologutredning/kognitiv bedömning kring elever som hade problem med inlärning. I samtliga fall, som jag tänker på, hade flickorna en kontrollerad fritid, där de endast umgicks i hemmet eller med personer och i situationer som föräldrarna styrde. Flickorna lämnades och hämtades i skolan. Då det var dags för utflykter, uteblev de och anmäldes sjuka. Det samma gällde då klasskamraterna hade simundervisning. Nedan ger jag exempel på arbetet med en flicka som kom från en familj, där kvinnor inte förväntas tala med män utanför familjen (exemplet är inte hämtat från skola i Malmö Stad och skrivet på ett sätt som gör att eleven inte går att identifiera).

Problem med könsblandad undervisning och med manlig lärare

Skolan tog kontakt med mig då de önskade att utreda och bättre förstå en flicka i årskurs 4, som var tyst och inte talade i klassen. Hennes manliga lärare hade aldrig hört hennes röst. Flickan hade också svårt att skriva och arbeta med de arbetsuppgifter som hon fick av läraren. Det var svårt att bedöma hennes läsförmåga då hon inte talade eller kunde svara på frågor och återge det hon läst.

Skolan hade haft flera samtal med föräldrarna, som inte kände igen problematiken. De sa att i hemmet pratade flickan och lekte med sina syskon och släktingar. De var dock positivt inställda till att deras dotter skulle få träffa en skolpsykolog, för att göra en bedömning kring eventuell inlärningsproblematik.

Problembeskrivning: Tystlåten elev, som inte talar i klassrummet. Vid samtal med kvinnlig modersmålsläraren framkommer att eleven kan tala modersmålet, men är fåordig även i liten grupp. Frågeställning är generell eller specifik inlärningsproblematik.

Inledande samtal: Båda föräldrarna kom till ett inledande samtal, där kvinnlig skolledare och manlig tolk skulle delta. Då fadern träffar tolken säger han att modern inte kan delta i samtalet, då tolken är man. Det går ej heller att använda tolken som telefontolk, då fadern menar att han inte förstår tolkens dialekt. Kvinnlig telefontolk anlitas. Med på det inledande mötet är elevens två yngre småsyskon. Föräldrarna är positiv till att deras dotter får stöd i skolan och därför också positiv till att psykologbedömning görs. De önskar dock att modern får delta vid utredningstillfällena, vilket vi kommer överens om. Dock kan inte småsyskonen närvara vid dessa tillfällen.

Utredningstillfälle 1: Då modern kommer till skolan har hon med sig syskonen. Då psykologtestningen inte kan genomföras med två småsyskon i rummet bestämde vi att jag skulle träffa flicka själv och att modern skulle vänta utanför. I samband med att vi bestämde hur vi skulle göra fick flickan fungera som tolk mellan mig och modern. Hon var aktiv i samtalet och klarade bra att kommunicera både på svenska på hemspråket. När vi sedan skulle inleda testningen fortsatte samtalet på ett naturligt sätt. Flickan gav en god och åldersadekvat kontakt.

Utredningstillfälle 2: Modern deltog vid testningen. Flickan gav god kontakt och visade inga svårigheter med att förstå instruktioner eller arbeta med uppgifterna. Resultaten visade på en kognitiv förmåga inom normalvariationen för åldersgruppen.

Utredningstillfälle 3: Flickan och modern uteblev från avtalad tid. Föräldrarna hade inte gjort någon frånvaroanmälan till skolan. Ett äldre syskon meddelade att systern fått en tid hos läkare och därför inte kund närvara.

Sammanfattande reflektion: Föräldrarna sa att de önskade psykologutredning, men det fanns hela tiden ett motstånd i processen. Psykologbedömningen visade inte på några kognitiva svårigheter, däremot framkom det vid samtal med flickan att hon inte vill prata i klassen, eftersom hon hade en manlig klasslärare. Hon tyckte inte heller om att prata, leka eller samarbeta med pojkarna i klassen.

Samtal med föräldrarna utifrån bedömning och rekommendationer: Föräldrarna hade svårt att ta till sig det som framkom i psykologbedömningen och de rekommendationer som jag gav. De önskade inte att flickan skulle få något särskilt stöd från skolan eller att remiss skulle skickas till annan instans  (i detta fall logopedmottagning för fördjupad språklig bedömning). Innan vi avslutade mötet påtalade fadern att han kände sig så stressad att han önskade ett nytt möte. Vid uppföljningsmöte nr 2 är föräldrarna försvarsinställda och har svårt att samtal kring vad deras dotter behöver för att hon ska kunna uppnå skolans kunskapsmål. De önskar nu inget stöd för dottern. De anser att problemet ligger i skolan och hos undervisande lärare.

Hur gick det sedan?

Flickan i exemplet hamnade i kläm mellan olika förväntningar. I skolan skulle hon delta aktivt i skolans alla ämnen och uppgifter. Hon förväntas vara aktiv på lektionerna, kommunicera med skolans personal och samarbeta med alla elever oavsett kön. I hemmet fanns det en hedersnorm, som förbjöd kvinnorna och flickorna att tala med män och pojkar utanför familjen och släkten. Familjen visste att alla barn har skolplikt och ville visa sig samarbetsvilliga i utredningen, men hade samtidigt svårt att möta upp de förväntningar som skolledningen och jag som utredande psykolog hade. I utredningssituationen blev problematiken synlig och till viss del talbar.

Skolledningen fortsatte att arbeta med familjen efter avslutad utredning och med tiden accepterade familjen att flickan pratade med manlig personal  och samarbetade med alla elever. Flickan utvecklades och det blev tydligt att flickan inte hade några kognitiva svårigheter att klara skolarbetet. Flickans fritid upplevdes dock av skolpersonal som fortsatt begränsad, då hon hämtades och lämnades på skolan och inte fick delta i organiserad fritidsaktivitet, utanför familjens kulturella och religiösa tillhörighet.

Bloggen är skriven med inspiration från;

• Egna erfarenheter som skolpsykolog på olika skolor och friskolor i och utanför Malmö
• Föreläsning om Heder i skolkontext av Hanna Cinthio, Pedagogisk inspiration
• Skolverket: Motverka hedersrelaterat våld och förtryck i skolan