Schysst på nätet – likabehandlingsarbete

user:kropekk_pl https://pixabay.com/sv/sociala-medier-media-sociala-419944/

När klass 8 kommer in i klassrummet för att ha klassråd står jag (som är skolbibliotekarie på Slottsstadens skola) där framme, i stället för deras mentorer.

Av Gästbloggare

Publicerad 19 maj 2016

”Aaa nej, inte genomgång”, utbrister en elev när han får se min powerpoint-presentation på den vita duken.

Han får en tillsägelse av sin lärare och han ber snällt om ursäkt. Det ser faktiskt ut som om han menar det. Jag står inte där framme för att ha en genomgång, utan för att prata om sociala medier och nätet och förhoppningsvis skapa en intressant diskussion om detta i klassen. Det är ämnen som verkligen engagerar eleverna och de allra flesta tar det seriöst och på allvar. Så har det i alla fall varit i alla tolv klasser (åk 7 och 8) som jag besökt denna termin. Till en början var jag lite orolig att eleverna skulle känna att nätet är deras zon och att vi vuxna inte ska klampa in där. Men det har jag inte alls upplevt, tvärtom har jag sett att eleverna gärna pratar om nätet, sociala medier (som är en stor del av deras vardag) och det som sker där. En del har varit väldigt personliga och berättat om egna upplevelser på nätet utan att egentligen behöva göra det.

Och killen som tyckte att det skulle bli tråkigt med genomgång, var kanske en av de mesta aktiva i diskussionen om sociala medier, näthat och nätmobbning.

Likabehandlingsarbete

Samtalen med åk 7 och 8 är en del av likabehandlingsarbetet på Slottsstadens skola. Likabehandlingsgruppen består av skolsköterska, skolkurator, socialpedagog, några lärare och skolbibliotekarie. En av gruppens uppgifter är att upprätta och uppdatera en plan för likabehandlingsarbetet. Vi planerar aktiviteter och insatser för att förebygga och förhindra alla typer av kränkningar. Det innebär nödvändigtvis inte att det är vi i gruppen som genomför de planerade aktiviteterna. Att skapa en trygg miljö i skolan där alla trivs, är självklart all personals uppgift. På flera av våra möten har näthat och nätmobbning tagits upp. Hur ser det ut på vår skola? Pratar man om detta i klasserna? Hur löser man konflikter som sker på nätet? Vad behöver eleverna för kunskap om nätet och sociala medier? är frågor vi funderat på. Trots att näthatet och nätmobbningen inte alltid sker under skoltid och inte i skolan, så kan det påverka elevens välmående och skolgång. Sannolikheten att det gör det är stor och därför går det heller inte att ignorera det och bara lägga ansvaret på föräldrarna.

Våra frågor, funderingar och samtal om just nätet ledde till att vi beslutade att prata mer om detta med eleverna. Jag erbjöd mig att besöka åk 7 och 8, eftersom jag dels har erfarenhet av att samtala med unga om nätanvändning och dels för att jag har stor kunskap om MIK som jag fått genom att läsa en del litteratur i ämnet men också gått på några konferenser med MIK (medie- och informationskunnighet) som tema. En bok jag kan rekommendera är Nätmobbning, näthat och nätkärlek- kunskap och strategier för en bättre vardag på nätet av Elza Dunkels. Det är en ganska tunn och lättillgänglig bok, men den ger ökad kunskap om barn och ungas användning av olika digitala medier och innehåller dessutom praktiska tips på hur man i skolan kan arbeta med dessa frågor. I april var jag på Readme-konferensen i Malmö som i år handlade om näthat, yttrandefrihet, fakta och konspirationsteorier. Karin Ahlstedt och Maria Lindroth har skrivit om denna innehållsrika konferens här – läs gärna!

Bokomslag till Elza Dunkels bok. — Nätmobbning, näthat, och nätkärlek- kunskap och strategier för en bättre vardag på nätet (Gothia fortbildning)

Elever upplever nog inte att det är märkligt att jag som skolbibliotekarie går in och pratar om detta, då jag tidigare besökt klasser och pratat om nätet, källor och källkritik. För att förebygga och motverka näthat och nätmobbning, krävs det självklart mer än mina samtal med klasserna. Men min förhoppning är att de ska leda till fortsatta samtal och diskussioner om MIK.

Vad pratar vi om?

Vilka sociala medier använder ni? Vilka för- och nackdelar ser ni med dem? Om man är ute på nätet får man nätet tåla, eller? Är det någon skillnad på nätmobbning och mobbning? Vågar man mer på nätet än i verkligheten? Om ja, varför är det så? Vilken åldersgräns är lämplig för användning av sociala medier? Finns det saker man inte får säga på nätet? Hur kommer det sig att det kommer upp bilder på en själv på nätet när man googlar trots att man själv inte lagt ut dem? Är det bra att vuxna t ex föräldrar och lärare är på samma ställen på nätet som er, eller inte? Vad kan man göra om man blir utsatt? är några exempel på frågor som vi diskuterar. Jag har skapat en powerpoint-presentation som jag använt som utgångspunkt för samtal. Samtalen har sett lite olika ut i de olika klasserna beroende på vad klassen tyckt varit mest intressant att prata om. Jag har inte använt allt i powerpoint-presentationen, för det hinner man inte på en timme.

För att skapa denna presentation har jag använt bra metodmaterial samt korta videoklipp, som du hittar längst ner på sidan. Min powerpoint-presentation hittar du nedan.

Schysst på nätet- powerpoint-presentation

Att tänka på:

Det är lätt att ta för givet att eleverna är bekanta med begrepp som näthat, förtal osv, men många är inte det. Förutom att förklara olika begrepp, är det därför bra att ge exempel så att eleverna verkligen förstår betydelsen och innebörden. Det kan då hända att elever tycker att exemplet är så intressant att de blir totalt uppslukade av det. I vissa fall så pass mycket att diskussionen börjar handla om något annat. När jag pratade om förtal i klasserna gav jag två exempel- Instagramfallet (se presentationen) och Zlatan-fallet. I en av klasserna var det många som gärna hade använt hela lektionen till att diskutera ifall Zlatan verkligen dopat sig eller inte. Om man har för avsikt att hålla sig till ämnet, får man på ett bra sätt försöka få in klassen på rätt spår igen.
En del elever berättar om vad de själva varit med om på nätet, hur de blivit utsatta och på vilket sätt de råkat illa ut. Jag tänker att pedagoger är vana att hantera sådana här situationer, men det är bra om man är uppmärksam på hur andra elever i klassen tar det och reagerar. Att en elev berättar något betyder inte alltid att hon/han vill ha tusen frågor om det av andra elever.
Många elever vill gärna veta var gränsen går mellan yttrandefrihet och olika slags brott. De kan ställa frågor som: Vad händer om jag säger….? Om jag säger såhär i stället då? Om jag byter ut det ordet mot detta i stället? Vad händer om jag skriver så, men bara skojar? Det går självklart att diskutera detta, men det är ingen idé att försöka ge svar på frågorna ovan. Jag brukar säga att det svårt för mig att avgöra var gränsen går, eftersom jag varken är polis eller jurist. Det är sådant en utredning får visa. Men är man schysst på nätet, är risken inte så stor att man hamnar i en situation som kan vara brottslig.

Tack vare inköpsstöd från Kulturrådet som jag fått ta del av kunde jag köpa in flera exemplar av fem titlar som tar upp ämnen som näthat, nätmobbning, grooming osv. Dessa ungdomsböcker har jag visat upp i samband med besöken hos klasserna och dessutom haft dem med på mina bokprat. Böckerna Villig och Näthat blues kan du läsa mer om i boktipsbloggen Bokpratarna genom att klicka på titlarna.

Fyra böcker uppställda på ett bord.