Barn som inte är följsamma

(Text på en 6000 år gammal egyptisk pyramid.)

I boken Utmaningar i förskolan – att förebygga problemskapande beteenden (2015), skriven av psykologen David Edfeldt, finns mycket nyttigt att hämta. I det här inlägget tänkte jag fokusera på hans resonemang kring följsamhet och sen avsluta med lite egna tankar.

En sund följsamhet

Edfelt skriver:

”Barn kan göra saker som är ogenomtänkta och farliga vilket gör att de ibland behöver lyda sina föräldrar eller andra vuxna. Lydnad har därför alltid funnits med som en faktor i barnuppfostran. Men lydnad relaterar dåligt till att barn ska få växa upp till fritt tänkande individer som är nyfikna, öppna och själva vill ta ansvar för sina handlingar och sitt lärande. Idag används istället oftare begreppet följsamhet. […] Samtidigt som barn behöver få vara delskapande i sina liv är det väsentligt att de vuxna är vuxna och inte lämnar över beslut som barn inte är mogna att fatta. Var gränserna går är något som ständigt behöver diskuteras och omprövas. Om barnen får bestämma mer är det viktigt att de vuxna gör en bedömning om barnet är redo att involveras i beslutsprocessen för varje enskild situation. Att lämna över till barnet att bestämma för tidigt och vid fel tidpunkt är lika illa som att göra det i för liten utsträckning.” (s. 148)

Edfeldt lyfter fram ett perspektiv på att barn bör ha någon slags sund följsamhet:

”Sund i den bemärkelsen att de inte accepterar vad som helst, exempelvis sådant som är farligt eller klart negativt för en själv eller andra, men ändå kan vara följsamma i förhållande till idéer och förslag från andra barn eller vuxna om vad som ska ske. Följsamhet är en viktig social komponent. Barn behöver vara följsamma på så sätt att de följer gruppen och de planerade aktiviteterna, samtidigt som de utvecklar en egen vilja och lust att upptäcka och göra saker på egen hand och att kunna stå för sin egen åsikt. […] Det är också en viktig komponent i det sociala samspelet och leken. Att säga ja till andras förslag till hur leken ska forma sig. Häri ligger en del av följsamheten. Det betyder förstås inte att barn inte har en egen vilja och vi är ju väl medvetna om att barn också säger nej emellanåt. Det betyder att de låter sig styras i stunden av någon, för att i nästa stund vara den som tar initiativ och styr.” (s. 149)

Barn som inte är följsamma

Alla barn, då och då och i perioder, är inte följsamma i situationer där de flesta andra är det. Om det nästan alltid sker kommer många situationer och relationer att påverkas framhåller Edfelt. I förskolan kan barn exempelvis vägra gå på toaletten eller klä på sig när alla andra håller på att gå ut. Edfelt pekar på att barn som ofta säger nej lätt uppfattas som svåra av föräldrar och pedagoger.

Edfelt skriver:

”Det finns förstås skäl till att barnet säger nej. Det kan även finnas flera skäl samtidigt, och olika skäl vid olika tillfällen. Några exempel:

• Barnet är i ett läge i sin utveckling där det är viktigt att få ta beslut om saker på egen hand. Kan själv…
• Barnet behöver tid att ställa in sig på att något ska ske. Efter ett tag kommer barnet, kanske när de andra börjat. Det gäller att ge tiden utan att bli tjatig eller irriterad.
• Barnet vet inte vad som gäller och vad som förväntas av en och det finns inte en känsla av att det kommer att lösa sig genom att de vuxna hjälper till så att det blir bra.
• Barnet vet eller tror sig veta att det som ska ske blir för svårt.
• Barnet vet eller tror sig veta att aktiviteten kommer att bli tråkig, till exempel genom att den inte görs på ett kul sätt eller att barnet helt enkelt inte tycker det är kul.
• Barnet vet inte hur länge det kommer att pågå.
• Barnet tycker att den innevarande aktiviteten är rolig och vill inte lämna den just nu.
• Barnet är ljudkänsligt och tycker inte om det som ska hända.
• Barnet är i konflikt och känslan har inte lagt sig.
• Barnet vill inte sitta bredvid ett visst barn eller vara i en viss grupp.
• Barnet tycker att andra barn är stökiga och upplever sådana stunder som jobbiga.
• Barnet tycker att pedagogen som ska hålla i aktiviteten inte gör på samma sätt som det brukar vara.
• Barnet upplever sig inte vara omtyckt av pedagogen.
• Barnet är hungrigt.
• Barnet är inte på humör just idag.

Det är inte lätt att ha koll på skälet men ska vi komma längre i varför något inträffar och varför vissa problemskapande beteenden uppstår behöver vi jobba än mer med frågan om vad som kan ligga bakom.”  (s. 150)

Mina tankar

I detta utdrag från hans bok sägs det mycket på lite text. Jag uppskattar framför allt hans lista över exempel på skäl på varför ett barn kan säga nej eller vägra göra något i förskolan. Jag tycker han fångar något av det som jag ser som roligt och samtidigt svårt i detta yrke. Att det finns så mycket där ”under” som alltid påverkar det som sker och det som inte sker. Elin är hungrig, Amina fast i en rolig lek, Emil förstår inte vad som ska hända, Evy är arg efter en konflikt, Tomas har inte utvecklat någon god relation till någon pedagog ännu etc. etc. Och nu ska alla dessa barn samlas tillsammans i en samling innan maten.

En samling som bara i sig själv ställer massa krav på förmågor och färdigheter hos ett barn för hen ska klara av det – även här har Edfelt listat en del av dessa (2015, s. 157):

• Förståelse
• Språk
• Uppmärksamhet
• Reglering av sin aktivitet
• Att sitta still
• Att inte vara för impulsiv
• Att ha en motorik som gör att man klarar av att sitta utan att spänna kroppen för mycket vilket leder till att barnet snabbare blir trött (muskeltonus)
• Att förstå vad som krävs av en
• Att kunna vänta på sin tur
• Att ha en känsla för tiden
• Att vara flexibel i tanken och kunna byta spår
• Arbetsminne för att komma ihåg vad som sagts och i vilken ordning
• Att lyssna på andra, såväl vuxna som barn
• Att kunna göra val
• Stå för sitt beslut och inte ångra sig – till exempel vid fri sittning, om barnet leder samlingen och ska bestämma vem som ska börja berätta om något
• Att kunna lämna sin tidigare känsla av frustration och inte låta sitt humör påverkar andra.

Det pågår alltid saker där under som påverkar vad som blir synligt på ytan. Och saker som sker på ytan kan påverka saker där under i ett ständigt pågående samspel. När vi pedagoger är närvarande i barnens vardag och därigenom kan knyta goda relationer så kommer vi enklare få syn på vad varje barn behöver just där och då och på längre sikt. Vi kommer lära oss tolka individuella signaler, få större förståelse kring det enskilda barnets behov och svårigheter just nu och få en större chans att förebygga att problemskapande beteenden uppstår samt hantera det när det väl gör det. Dessa listor från Edfelt ser jag som bra underlag till gemensam reflektion i arbetslaget när enskilda barn, rutiner, händelser och verksamheten i stort diskuteras. För förutom att pedagoger behöver vara närvarande ”på golvet” för att vi ska kunna få en fördjupad förståelse kring vilka skäl som kan ligga bakom ett barns problemskapande beteende så vi kan förebygga och möta det bättre, behövs även att vi ges tid att enskilt och gemensamt reflektera och planera kring dessa områden.

Det kan lätt kännas övermäktigt att exempelvis tänka att allt det som Edfelt listar är saker som kan påverka och som vi kan behöva förhålla oss till i det planerade och spontana. Min grundtanke är att försöka ta det lugnt. Att vi kan testa oss fram, tillåt oss att göra fel (ofrånkomligt) och utveckla saker stegvis med tiden. Om vi lyckas behålla det lekfulla, glädjen och ett kritiskt tänkande så tror jag det kommer bli bra. Och en ”tröst” kan vara att om man observerar att ett barn verkar må bra av och behöva vissa anpassningar/förändringar i rutinerna/aktiviteter för att lyckas mer i vardagen – är det rätt stor sannolikhet att fler eller alla barn i gruppen också påverkas positivt av samma förändring/anpassning.

Allt behöver inte uppfinnas på nytt för varje barn utan hitta ert arbetslags grundpelare i förhållningssätt och arbete i stort, var öppen för att omvärdera synsätt/rutiner samt beredd att hålla fast och ge förändringar tid att landa hos er och barnen.