Barns röster om framtidens boendemiljöer

Vi vill ha ett övergångsställe!

Hur kan vi fånga barns röster om framtidens boendemiljöer?

Publicerad 23 mars 2022

Vetenskapliga utvecklingsledare från PI genomför tillsammans med pedagoger och barn en vetenskapligt inriktad fördjupning i syfte att undersöka vilka lärandekonsekvenser, pedagogiska samband och sociala effekter det kan få när barn får kunskapa kring och delta i reella projekt som att utforma sin stads framtida hem och boendemiljöer.

Bakgrund

Hösten 2021 startade ett unikt samarbete mellan Malmös grundskolelever, förskolebarn, MKB Fastighets AB (MKB), Pedagogisk inspiration (PI) Malmö och Malmö universitet. Samarbetet utmynnade i bomässan Framtidens hem – så vill barn bo i framtiden. Till bomässan har barn och elever bjudits in för att ställa ut sina visioner för framtidens hem och boendemiljöer. Utgångspunkten för samarbetet är FN:s globala hållbarhetsmål och Barnkonventionens artikel 12 (alla barn har rätt att uttrycka sin mening och få den respekterad). Centralt för fördjupningsarbetet är att fånga barnens perspektiv, vilket även det går i linje med Barnkonventionens artikel 12, och med förskolans värdegrund och uppdrag.

”Utbildningen ska genomföras i demokratiska former och lägga grunden till ett växande intresse och ansvar hos barnen för att aktivt delta i samhället och för en hållbar utveckling – såväl ekonomisk och social som miljömässig. Både ett långsiktigt och globalt framtidsperspektiv ska synliggöras i utbildningen (Lpfö, 2018, s.5)”.

Hur kan vi då se till att barn aktivt får möjlighet att delta och få sina röster hörda när det gäller sådant som i allra högsta grad berör dem som till exempel framtidens hem och boendemiljöer?

Metoder att fånga barns röster

En viktig del av vårt arbete som vetenskapliga utvecklingsledare är att fånga barnens perspektiv och röster i forskning och utvecklingsarbete. Ett steg i det är att vidareutveckla mer kollaborativa, kreativa och visuella metoder för att kunna involverar Malmös barn och elever i större utsträckning, inte minst de allra yngsta. I Framtidens hem – så vill barn bo i framtiden och i samarbetet med de tre förskoleavdelningarna har barnen (3–5 år) involverats genom skapande. I fördjupningsarbetet har vi inspirerats av medieprofessor och sociologen David Gauntlett (2011) som har skapat alternativa metoder till traditionella intervjuer och samtal i fokusgrupper som innebär att grupper eller individer får beskriva en upplevelse genom att skapa visuellt med hjälp av foto, video, collage, teckningar eller byggande av lego.

Att låta barn beskriva sina upplevelser genom skapande är en välanvänd metod bland forskare för att just fånga barns perspektiv (Fors & Bäckström, 2015). Ett annat sätt är att som forskare delta aktivt för att skapa relationer till personer, och få en gemensam upplevelse med dem som ingår i en studie, vilket kan vara ett sätt att genomföra deltagande observationer. Deltagande observationer är en metod där den som observerar deltar i de studerade människornas vardagliga liv. Forskaren observerar det som händer, lyssnar till vad som sägs och ställer eventuella frågor under en viss tidsperiod (Kvale & Brinkmann, 2009).

Observationer kan aldrig ses som en objektiv handling (Hobbs & Wright, 2006), inte minst behöver vi som vuxna vara medvetna om den maktposition vi innehar i utbildningssammanhang där det inte sällan handlar om att det barn gör eller skapar ska bedömas i någon form. Att befinna sig på de olika avdelningarna och i barngrupperna har varit en viktig del av detta fördjupningssamarbete. Vi har observerat, samtalat (och även själv skapat) när barnen har förverkligat sina framtidsvisioner. Med stöd av pedagogerna, genom reflektionssamtal, har vi inte bara fått syn på det barnen anser vara viktigt för framtidens boende, utan också fått en djupare förståelse varför och för vem de skapar sina framtida hem och boendemiljöer.

Barns röster om framtidens boende

Om barnen får bestämma ska vi odla mer i Malmö och ha träd med flera funktioner. Exempelvis kombineras buskar med en rutschkana, ett träd med en popcornmaskin och gunga. Pedagogerna berättar att barnen går mellan det praktiska och det emotionella i sitt skapande exempelvis har det skapats ett hus i brunlera som har kretslopp. Skaparen av det ger oss en detaljerad beskrivning av funktionen där använt vatten från duschen kan sprutas ut ur en lucka i taket för att vattna växterna i trädgården. Barnet berättar också ingående om vem som bor i huset, vilket är personen själv, hens föräldrar och alla coola djur. Det praktiska och det emotionella återfinns även i en odlingslåda för jordgubbar och hallon som är vackert utsmyckat och har en belysning som kan sänkas på kvällen så att inte barnen störs när de ska sova.

Just belysning är av vikt. Ett annat hus, som har fått namnet trygghetshuset, har en stor lampa placerad på taket som lyser upp hus och trädgård. Trygghet är ett återkommande tema, dels tar det sig uttryck i konkreta önskemål som ett övergångställe i närområdet, dels mer symboliskt i form av taggiga buskar, giftsvampar, drakar som sprutar eld och en T. Rex som håller objudna gäster borta. Ett av husen vaktas också av ett gäng tonåringar i pärlad form. Tonåringar beskrivs av barnen som personer med mobiltelefoner, men av uppgiften att döma kan antas att de representerar trygghet och någon som de kan förlita sig på.

Materialens påverkan på samtalen

I projektet får barnen skapa i och med olika material som gips, kartong, brunlera, saltlera, glasspinnar, papper i olika färger och former, korkar, glitter, piprensare och lim. I samtalen med barn och pedagoger framkommer att olika material inbjuder till olika former av samtal. Pedagogerna berättar att när barnen bygger i lera samtalar de ivrigt, beskriver i detalj vad de gör, lyssnar på och samtalar med varandra. En analys av det kan vara att brunleran som material är ganska svårarbetat och därmed gör motstånd. Det kan därför vara svårt att i skapandet få fram sina idéer och därmed behöver barnen förklara vad de vill göra snarare än vad de gör. Detta skiljer sig från samtalens karaktär när barnen i stället ska göra aktiviteter som att limma, klippa eller pärla. Att dessa aktiviteter kräver mer koncentration och övning i finmotorik, innebär att samtalen får mer karaktär av intervjuer där vuxna ställer frågor som barnen besvarar. Pedagogerna vittnar även om att samtalen om projektet i många fall uppstår i andra situationer, mellan barn och barn eller mellan barn och vuxna, än just under själva skapandet.

Följeforskning och fördjupningsarbete

Forskning och fördjupningsarbete är lärprocesser som grundar sig i en problemformulering, en tes eller nyfikenhetsfråga. Det vetenskapligt inriktade fördjupningssamarbetet som lyfts fram i denna blogg är ett exempel på följeforskning som förskolor eller skolor kan beställa av oss vetenskapliga utvecklingsledare. Följeforskning är ett samlingsbegrepp för ansatser som innebär att forskare följer ett pågående projekt och där forskaren tillför ett utifrånperspektiv och ett vetenskapligt perspektiv på verksamheten (Johansson & Hultgren, 2018). Forskaren kan var mer eller mindre involverad i projektet, men grundläggande är att forskare och praktiker kontinuerligt för en dialog och utifrån sina respektive perspektiv bidrar parterna tillsammans till det pågående projektet och de vetenskapliga resultaten (Reiter-Theil 2004; Svensson et. al, 2009; Herrmann et. al, 2014).

För frågor om fördjupningsarbetet eller om du har idéer om framtida samarbeten kontakta oss vetenskapliga ledare på PI Malmö.

Referenser

Herrman, M.,Wahlström, E., Nilsson, L. & Winroth, J (2014). Det är roligt när dom kommer och spelar och sjunger – Kulturprojekt som utvecklingsarbete? Trollhättan: Högskolan Väst.

Fors, V. & Bäckström, Å. (2015). Visuella metoder. Lund: Studentlitteratur.

Gauntlett, D. (2011). Making is connecting. Cambridge: Polity Press.

Johansson, B. & Hultgren, F. (2018). Att utforma ett barnbibliotek tillsammans med barn. Delaktighetsprocesser på Malmö stadsbibliotek. Vetenskap för profession, 42.

Reiter-Theil, S. (2004). Does empirical research make bioethics more relevant? “The embedded researcher” as a methodological approach. Medicine, Health Care and Philosophy, 7: 17.

Svensson, L., Brulin, G. Jansson, S. & Sjöberg, K. (2009). Lärande utveckling genom följeforskning Lund: Studentlitteratur.