Berättande text – vad är en saga?

I cirkelmodellens fas 1 har vi läst och läst och läst sagor. Vi har haft sagor i läsläxa i språkgrupperna.

Sagor från olika världsdelar har hjälpt oss att resa runt i världen. Här ”Den magiska sjön” från Chile. Vi högläste, samtalade, ritade, målade…

… uppmärksammade den röda tråden och tränade på att återberätta.

När vi var i Asien arbetade vi med den kinesiska sagan ”Den magiska penseln”. Mycket input alltså. Dessa sagor från hela världen varvade vi med välkända klassiska sagor som till exempel Pomperipossa, Askungen och Mästerkatten i stövlar.

I fas 2 samtalade vi om vad som gör att en saga är en saga. Tankarna samlade vi på en plansch…

… och i barnens fina temaböcker.

Boken blir en fin dokumentation över allt arbete vi gjort i ”Vi läser och reser”-temat.

Vi pratade om och listade sagoingredienser och förslagen tog aldrig slut.

När vi kommit fram till fas 3 och det var dags att skriva en gemensam saga presenterade vi en struktur som vi hittat på bloggen Fröken Karin. Tack Karin!

Med stöd av den och ganska hård styrning av fröknar skrev klasserna varsin saga. Alla fick ett exemplar till temaboken och illustrationer gjordes.

Dagen därpå bytte grupperna saga och vi försökte se om vi kunde hitta strukturen i sagan. Var fanns problemet och hur löstes det? Orienteringen?

Strukturen kändes användbar och relativt enkel att följa och använda när det var dags för fas 4 i cirkelmodellen.

Att fylla i den på egen hand visade sig dock inte vara enkelt men med en hel del stöd och hjälp gick det ändå till slut.

Nästa pass var det dags. Vi skulle alla skriva egna sagor. Allt stöd var på plats. Vi repeterade vad en saga är. Hur den ska börja, röd tråd, fantasi och så alla sagoingredienser som gör att det verkligen BLIR en saga.

Fram med sagostrukturen och så var det bara till att skriva och sedan hade vi väl 47 färdiga sagoböcker? Nej! Det hade vi inte. Sagoskrivandet gick inte alls som vi hade önskat trots att vi tyckte att vi förberett oss så noga inför denna dag. Väldigt få kunde skriva självständigt, fantasin kändes inte självklar, språkliga svårigheter hindrade och osäkerheten skapade frustration både hos elever och lärare.

Vi drog i handbromsen och på rasten satte vi pedagoger oss ner och funderade på hur vi kunde ge ett ännu större stöd. Enligt kunskapskraven ska elevens berättande text ha inledning, handling och avslutning. Vi bestämde oss att skala av allt annat och bara fokusera på att hjälpa eleverna att skriva en saga med en tydlig röd tråd.

I denna fas av arbetet kom det att bli många olika sorters stöd. De nyanlända barnen med arabiska som modersmål skapade gemensamt en saga med modersmålsläraren. Alla hjälptes åt att säga på arabiska. Sedan översattes sagan och barnen fick skriva av den på svenska. En annan stödvariant som flera barn valde spontant, var att utgå från en av sagorna som vi högläst och skriva den som sin egen, med eller utan större justeringar. Någon skrev på dator. Ytterligare några fick berätta sin saga för en fröken som agerade sekreterare. Ibland kan sagan finnas i huvudet men det är för svårt att få ner den på papper.

Några barn var helt redo att skriva på egen hand och satte sig och gjorde det. De allra flesta behövde någon som höll dem lite i handen när de skrev. De fick delta i en variant av lärarledd skrivning. Alla satt med papper och penna redo.

-Hur börjar en saga?

-Det var en gång!

-Just det! Då skriver vi alla det nu. (Alla skrev.) Vem ska sagan handla om? En prins? Då skriver du det. En talande räv? Skriv det du! Var bodde han/hon? När var detta?

Så fortsatte skrivandet, till viss del gemensamt till viss del enskilt. När orienteringen var på plats vände vi blad.

En bra start när man ska börja beskriva sagans problem kan vara ”En dag…”.

Hur var vädret den dagen? Vad hände? Vad gjorde häxan då?

Sakta men säkert växte det fram en saga hos alla våra elever, från nyanlända och barn med bråkande bokstäver till de som deltog i ”lärarledd skrivning” och de som skrev helt på egen hand. Till slut hade alla en saga i sin hand. Alla hade känslan av att vara en författare oavsett om behovet av stöd varit stort eller lite mindre. Vi pedagoger hade lärt oss att vi kan inte vara för noggranna i våra förberedelser och att berättande text inte är en lätt texttyp att behärska. Vi behöver lägga mer tid på berättande texter i trean.

Vi skickade våra sagor till författaren Torsten Bengtsson. Ni som följer bloggen vet att 2:or och 4:or på Rosengårdsskolan deltar i ett Skapande Skola-projekt med Torsten Bengtsson. Torsten läste varenda saga (ca 87 stycken, 2:or+4:or) och skrev personliga kommentarer till alla.

Som man kan läsa i föregående inlägg fick vi kompetent hjälp av fyrorna att skriva våra texter i Google Classroom. Nu var det dags att göra riktigt fina sagoböcker. Lyxiga papper köptes in för Skapande Skola-pengarna.

Vi klippte och klistrade och böckerna blev superfina!

Texterna klippte vi ut och klistrade fast i böckerna.

Dags att illustrera. Det är ett kunskapskrav att kunna förtydliga och förstärka budskapet i sin berättande text med hjälp av bilder. Vi pratade om att det var viktigt att läsa igenom varje sidas text för att kunna göra en bild som passade till texten.

Snart dags för releaseparty på Rosengårdsbiblioteket!

Text och bild: Anna Duncanson