Bilden av ett barn avgör

Nu är jag, tillsammans med sex andra representanter från förskoleförvaltningen, på plats i Bologna för att delta på konferensen EECERA (European Early Childhood Education Research Association) – fantastiskt spännande! Under veckan hoppas jag kunna göra fler inlägg där ni kan följa dels innehållet men också mina reflektioner.

Vår resa började dock i Reggio Emilia för en förkonferens på Loris Malaguzzi internationella center. Vi fick lyssna på Daniela Lanzi, pedagogista i Reggio Emilia och därefter följde besök i deras olika ateljéer på centret. På eftermiddagen väntade studiebesök på två förskolor i Reggio Emilia: ett besök på en förskola för barn mellan 3-5 år och ett besök på en förskola för barn 6-36 månader. Dessa besök berättar jag mer om i ett annat inlägg (om Internet vill vara min vän på den här resan – vi har lyckats samarbeta sådär hittills…)

Det jag vill lyfta fram i detta inlägg är Danielas föreläsning. Hon tryckte på vikten av att reflektera kring sin bild av barn. Den bild pedagogen väljer av barnet är ett aktivt val för pedagogen. Valet är socialt, politiskt och kulturellt och kommer påverka hur vi tänker förskola: både gällande innehåll, förhållningssätt, material osv. Det är spännande att tänka kring. Vad är min egen bild av barn? Kan barn om de får möjlighet? Eller är det jag som vuxen som behöver förmedla och säkerställa att barnen lär det jag planerat för? Vårt val avgör hur vi möter barnen i den pedagogiska verksamheten. Möjliggör vi för deras utforskande av kunskap eller leder vi dom till vårt eget kunnande? Daniela menade att det är av allra största vikt att barn får lära hur en lär, att kunskapa med andra barn, där den vuxna ställer frågor för att utmana och bjuder in barnen till gemensamt utforskande, där miljöerna bjuder in till lärande och utforskarlust.

Jag tänker att det är just de pedagogiska miljöerna i kombination med pedagogernas förhållningssätt som gör den allra största skillnaden för vilken verksamhet barnen erbjuds. Svindlande tanke, att den vuxne har så stor makt att göra skillnad, eller hur? Vilket viktigt uppdrag barnskötaren, pedagogen och förskolläraren har – att göra verklig skillnad för barnen i den absoluta vardagen. I leken, i rutiner, i alla de val vi gör; vad är ett barn och vad kan hen bli på vår förskola?