Bokcirkel som ett kollegialt lärande över förvaltningsgränserna

Det var på ett symposium arrangerat av Centrum för barnkulturforskning vid Stockholms universitet som vi kom på att vi ville ha ett kollegialt lärande över förvaltningsgränserna. Vi är sju kollegor som arbetar på förskoleförvaltningen, grundskoleförvaltningen och kulturförvaltningen. Vi har alla i våra olika uppdrag ansvar för att skapa möten mellan konstarterna och stadens barn och unga.

Gemensam läsning

Att ta sig an en bok tillsammans på ett strukturerat sätt var ett första försök för oss att hitta ett gemensamt sätt att lära, både av varandra, om varandra och om något nytt. Att det blev just denna bok hänger nog ihop med hur vår samtid ser ut just nu; krig i Ukraina, auktoritära styren i flera av världens länder och en kulturdebatt som uttrycker hot om mer politisk styrning. Även om vi är tjänstemän satta att utföra ett uppdrag i en politiskt styrd organisation är vi trots allt först och främst i konstens tjänst och barnens… våra framtida medborgare som vi har i uppdrag att fostra i demokratisk anda, enligt både läroplanen för grundskolan och förskolan.

Och redan i bokens första kapitel hamnar vi där, i ”den anläggning där demokratiska medborgare blir till” (sid 30) nämligen en skola. Författaren beskriver ett föräldramöte på dotterns lågstadieskola och samtalen som uppstod om satsning på läsfrämjande aktiviteter. På natten drömmer han om ett annorlunda föräldramöte där läraren Monika förklarar för en förälder varför det är viktigt att introducera barnen till böckernas och konsten värld.

”Fantasin säger hon, är en demokratisk kraft. Böckerna och bilderna talar om människan, samhället och politiken genom påhitt om hur det kunde vara. Det kan vara en saga, en teaterpjäs, ett bildmontage eller en skröna – men oavsett vad så ger de verkligheten en förunderlig dimension som hjälper mig till en djupare förståelse av mig själv och mina medmänniskor, av min plats i historien och samhället och mina möjligheter.” (sid 42)

Där och då fick vår bokcirkel sitt namn – Klubb Monika! För vem vill inte ha en lärare som Monika som förstår att använda konsten som ett läromedel, en lärare som har insett att endast genom att ge barnen tillgång till fantasin, sitt möjlighetssinne, kan de bli handlingskraftiga medborgare. Medborgare som om de blir förtryckta, om demokratin hotas, kan fantisera om en bättre värld och se möjligheter till och skapa förändring.

Gemensamma erfarenheter

Vad har vi då tagit med oss efter att ha läst hela denna bok? Det är ju en väldigt filosofisk bok som refererar till allt från konstnärer och filosofer till forskare och politiker. Inte i huvudsak en vetenskaplig skrift alltså, utan mer en akademisk debatterande bok som vill sätta fingret på något som just nu, i just vår samtid är av brinnande vikt, nämligen konstens betydelse för samhället och demokratin.

Bokcirkeln har gett liv åt många rent konkreta idéer om hur vi gemensamt kan ge plats åt barnens/elevernas röster i det offentliga rummet, genom konsten. Eller hur vi kan stärka deras vuxna i att öppna upp för fantasi och kreativitet i vardagen så att möjlighetssinnet får träning.

Vi har också fått syn på är att vi som tjänstepersoner har ett stort ansvar att vara bärare av demokratin, det kan inte bara vara något som någon annan gör. Vi har blivit stärkta i vår gemensamma bild att fantasin, möjlighetssinnet, är viktigt för demokratin. Att konsten, och de fantasier den erbjuder, inte i sig är demokrati men ett sätt att förstå hur den fungerar.

Gemensam reflektion

Genom vår gemensamma reflektion, och att vi lärt oss så mycket av varandra, känner vi att vi kommer att ta klokare beslut och att vi som kollegor är starkare tillsammans. Vi har det växande barnet gemensamt men vi möter dem vid olika åldrar och har olika uppdrag. Men nu har vi en gemensam bild av vad konst och kultur ska erbjuda det växande barnet och varför det är viktigt att vi tillsammans skapar förutsättningar för att alla Malmös barn och unga får tillgång till konsten under hela sitt vuxenblivande. Det är trots allt de som är våra framtida demokratiska medborgare och ledare.

Skrivet av Maggi Óttarsdóttir som haft glädjen att ingå i Klubb Monika tillsammans med:

Anna Jeppsson, kulturförvaltningen
Caroline Ulvsand, grundskoleförvaltningen
Minna ågren, kulturförvaltningen
Sofia Ek, kulturförvaltningen
Susanne Månsson Kandell, kulturförvaltningen
Ulrika Glaser, förskoleförvaltningen