Den nakna försteläraren: 2

Malmö Borgarskola, konferensrum 1, B-huset, 11/9 – 13.00

Vi börjar mötet med att berätta om vad som hänt sedan sist. En runda. Det bjuds på kaffe, men gruppen är lite återhållsam med kontakten (Den enda som vågar ta är vår något ofrivillige ledare och lektor Anders Karlsson). Vi är ännu inte så långt in i grupprocessen. Vi är ganska olika och har olika roller och behov. Vi har sedan tidigare delat oss i två grupper. En med perspektivet verktyg och hårdvara (motivera) kollegor (att använda IKT) och en med perspektivet IKT & didaktik (den jag har valt att tillhöra).

Alla berättar vad de heter och vad de har för lokalt uppdrag (Namn är svårt att komma ihåg tycker jag).

Digiexam (dyker upp i rundan) verkar vara ett nytt skrivningsverktyg som ersätter skrivning.se. Har jag personligen behov av det? Tveksamt. Jag sysslar mest med hantverk men, vi får se. Det kan ju vara användbart eftersom jag försöker närma mig mer teoretiska perspektiv i min praktiska undervisning.

Anders (Karlsson, Lektorn) är sist på rundan. Vi får veta lite om ”lika” som är ett skattningsverktyg för skolor när det gäller IKT. Det kommer att bli en puck att plocka framöver. Sprids alldeles snart i våra respektive organisationer från skolledarhåll. Verkar vara vettigt, men låter omfattande.

Vi pratar lite mer om vad vi skall göra framöver och ombeds att uppdatera vår information i “excelarket”. Jag tänker att microsofts osaliga ande vilar över all myndighetsutövning och framför allt alla office-verktyg, så även kalkyl-program.

Vi ombeds nu diskutera fritt i gruppen och vanemänniska som man är, hamnar kollegan Daniel Johnsson Sköld från samhälle media-profilen och jag (fegt, eller hur) i en diskussion om våra lokala utmaningar. Vi har ett par formulerade uppdrag:

• Ämnesövergripande arbete i projektform och att använda Google sites med vår projektsajtmall som verktyg för att förenkla samplanering internt och med eleverna.
• Det finns sedan tidigare också det etablerade språkutvecklingsspåret och det påbörjade auskultationsspåret, men vi är ganska överens om att allt ändå hänger ihop på något sätt.

Vi slirar sen lite i diskussionen och hamnar på stickspår. Vilka verktyg är bäst? Sites, classroom och ”portalen” – dvs. mitt.malmolatin.se, ett lokalt portalverktyg på Malmö latinskola – är tre verktyg som har olika, men ändå näraliggande syften. Hur skall vi på Malmö latinskola förhålla oss till att alla andra gymnasieskolor jobbar i classroom, men vi kör vår egen portal (en tredjepartslösning från Wizkids). Classroom och vår portal är näraliggande i funktion, men ändå inte… Alla tre verktygen har olika livslängd (?!) eller åtminstone livscykler. Ett är bra för återanvändning och ett annat för att ha för dagen aktuell-information tillgänglig. 

Daniel och jag fortsätter att prata om Google sites. Hur designar man en sajt som är bäst/mest användbar för flest användare. Projektmallsidan vi har nu på Malmö latinskola skjuter över målet tycker vi (den tar för lång tid att komma från skapande till första publicering med), men en tom sajt är för svårtillgänglig eller kräver för mycket förkunskaper. Hur möter vi behoven på ett effektivare sätt i version två?

Ulli (Ulrika Ericsson-Hedman), Daniels och min chef, har frågat: – hur gör ni för att komma fram till ett projekt? Vi diskuterar att det är inte så enkelt att beskriva. Det krävs en metaförståelse för alla ingående kurser och en god förmåga till nätverkande. Det är t ex inte självklart att en kollega kan eller vill vara med. Vad är det som gör att införandet av projektsajter på vår skola lite krångligare och trögare att få på plats? Daniel och jag resonerar:

Språkutvecklingsarbetet, som var vårt första systematiska skolutvecklingsprojekt, har varit ett bra uppstartsprojekt för vår skola för att komma igång. Det är styrt top-down med hjälp av handledarträffar och tydlig planering och kräver inte våldsamt mycket samarbete mellan lärare utan är i ämneslaget ganska styrt av handledare och ämnesansvariga efter ett centralt planerat upplägg. Ett verktyg att dela ut. Hyfsat lätt att ta till sig och prova på. Det har också lett till en utveckling upplever vi. Man har inte kunnat värja sig.

Auskultation, som är nästa del av vår systematiska skolutveckling och egentligen en del av språkutvecklingen, har varit mer krävande eftersom den kräver individuellt samarbete mellan två lärare för att planera, genomföra och återkoppla. Det har varit svårare att genomföra. Ämneslaget har mer varit en återkopplingsinstans, men mycket av ”jobbet” har legat på individer och det känns som att det är lite mer på spel när man skall auskultera. Det kan komma prestige och en massa tillfälligheter som gör det svårt. 

Nu har vi också ett tredje spår att jobba med. Alla arbetslag skall genomföra ämnesövergripande projekt och ett verktyg de skall använda är en Google site-mall för ändamålet. Alla skall alltså jobba med sajts och alla skall genomföra ämnesövergripande projekt. Det är förutom att vi har flyttat fokus från ämneslaget till arbetslaget ett mer komplext utvecklingsarbete och arbetslagen har inte fått samma typ av stöd. Det krävs mycket samarbete; mycket utvecklingsmognad. Mycket planering och mycket samförstånd… Vi frågar oss: hur går det egentligen för de som inte har gjort det förr på vår skola? Vi är en ny organisation med väldigt olika bakgrunder. Det är nog ganska svårt… Kanske behövs lite scaffolding. Styrning. Avgränsning. Det kan vara ganska motigt att komma igång. Det betyder inte att man skall strunta i det, men man kan behöva lite pepp och hjälp!

Daniel och jag pratar därför om att göra en undersökning/enkät bland arbetslagssamordnarna för att utvärdera hur långt vi faktiskt har kommit med ämnesövergripande projekt och sajtsanvändning på skolan. Kanske vettigt att ha med någon typ av skalfråga(1-10) där man tar reda på om sajtmallen upplevs för styrande/omfattande eller om man känner att man är fri att ändra vad som skall finns med.

En överraskande händelse under planeringsdagarna när sajtmallen presenterades var att vi helt plötsligt inte kunde göra fler sajter eftersom vi hade gjort för många på kort tid eller hade lastat upp för många byte information. Hur som helst var det ett oväntat ”hot” mot vår infrastruktur och utveckling just då. Hur påverkade det driftstoppet användningen och attityden till Google sites på skolan? Det skulle vara intressant att få veta.

Vi tycker (lite uppgivet) båda två att skolledningen tydligare borde ställa krav på att varje arbetslag skulle genomföra ett projekt och skapa en sajt med ett specificerat ämne (t.ex. hållbar utveckling) till en viss tid, för att tvinga fram ett användande och en utveckling. Men vi är väldigt partiska. Kanske finns det andra sätt att nå framgång.

Break out session: IKT & didaktikgruppen

Vi flyttar på oss och börjar lite tveksamt prata med varandra. En i gruppen tar upp en jättedålig lektion med en novellanalys. Det blev en föreläsning utan elevengagemang. Eleverna skrev (tre stycken) att det var mycket nytt. Vi hamnar i diskussionen om det är något magiskt med pennan när man antecknar. Det verkar vara bättre än att anteckna på datorn. Kunskapssynen att fylla på kunskap ligger ganska nära till hands.

“Ska vi anteckna detta?” är en fråga jag själv aldrig har fått… Mina kollegor verkar ha en annan typ av undervisning. Didaktiken skiljer sig. Jag vill ha många samtidiga spår som byggs upp efter hand. Få föreläsningstillfällen och mycket tillämpning av kunskapen. Att göra kunskapen till sin egen är viktigt.

Anders Karlsson ansluter och vi landar i att diskutera kunskapssyn och hur lärandet funkar med IKT. Ference Morton och Roger Säljö står emot varandra. Morton = Learning study och Säljö = sociokulturellt perspektiv.

Vi bestämmer att vi skall ses den nionde oktober, klockan ett då Anders Karlsson (Lektorn) skall ha en föreläsning om ämnet. Spännande!

När jag i efterhand sammanfattar vad som hänt på mötet visar det sig att:

Dagen har haft följande agenda:

• vad-har-hänt-sen-sist-runda
• fritt samtal med valfri person
• break out session i IKT & didaktik-gruppen eller IKT & kollegor-gruppen
• sammanfattning och planering framåt

Såhär i efterhand ser det grymt strukturerat ut och det är väl kanske en av nycklarna till god pedagogik. När man upplever det, känns det spontant och personligt, men det är egentligen väldigt genomtänkt. Jag frågar mig själv om det har varit ett värdefullt möte. Jag får nog ändå säga ja, även om det inledningsvis upplevdes som ostrukturerat, eller det mötte mina förväntningar om att det skulle vara ett ”konsensus”-skolmöte med mycket socialt murbruk, men såhär i efterhand tycker jag att vi kom fram till en hel del nyttiga saker:

• Jag och Daniel har en plan för hur vi kan utveckla IKT-didaktiken lokalt. Det har redan styrts upp med planeringsmöten osv.
• Vi har i IKT-utvecklingsgruppen en plan framåt där vi skall få en föreläsning om Morton och Säljö-s olika perspektiv. Känns också vettigt.
• Vi börjar lära känna varandra och formeras som grupp (även om jag inte kan allas namn än. Det får vi lösa med ett klass-foto nästa gång tycker jag!)

*) Den elfte september är på många sätt en anmärkningsvärd datum. Utan att trivialisera en av världshistoriens mest omvälvande och hemska ögonblick vill jag bara reflektera över att det var förra fredagen jag deltog i mötet som jag beskriver i blogginlägget. Jag har drabbats av någon slags blogginläggsångest och suttit och pillat med inlägget på tok för länge. Jag lovar att nästa inlägg inte skall vara lika genomtänkt och redigerat, utan mer spontant och från hjärtat. Trevlig helg (om du läser det när jag publicerar det!)

Text: Lars Berggren