Den ofrivillige dramaläraren, eller?

Under det senaste året har jag haft Erik som VFU-student. Erik berättade tidigt om sina tankar kring dramapedagogik i de samtal vi hade med varandra. Det fanns en stor skepsis kring uttrycksformen då han ansåg att det låg långt ifrån den bild han hade av sig själv som pedagog. Under den tid som jag har varit Eriks handledare har han ändå visat intresse för undervisningsformen. Detta är modigt och en styrka  eftersom vi pedagoger ofta har en färdig bild av hur vi kan undervisa. Men vi behöver utmana oss själva och på så sätt utvecklas även våra elever. Erik kan idag se att drama inte behöver vara en stor teateruppsättning utan att drama kan vara något spontant som kan användas i matematik såväl som i SO.

Under den här VFU-perioden har Erik tagit ut olika ämnesbegrepp i ämnet geografi tillsammans med elever ur förberedelseklass.Begreppen har förklarats på flera olika sätt, han har tagit hjälp av bildstöd och eleverna har också haft möjlighet att översätta orden till sitt modersmål. Exempel på ämnesord är huvudstad, statsminister och kust.  Med hjälp av de här orden har Erik tillsammans med eleverna satt ihop ett rollspel som sedan filmats. Eleverna har fått möjlighet att ta olika mycket plats i den mån de känt sig trygga. Efter varje filmad scen fick eleverna själva bestämma huruvida de var nöjda eller ville fortsätta utveckla inspelningen. Avslutningsvis skapade Erik  en låt tillsammans med eleverna som inledde och avslutade filmen.

Denna film är för närvarande inte tillgänglig eftersom den inte är tillgänglighetsanpassad med textning och/eller syntolkning. Redaktionen arbetar kontinuerligt med att tillgängliggöra så mycket material som möjligt och hoppas på er förståelse. Har du frågor, kontakta pedagogmalmo@malmo.se

Erik har haft många tankar kring drama och hans reflektion blev denna:

”Mina tankar kring dramapedagogiken och dess kraft har som tidigare nämnts varit skild.  Från att sucka över detta jäkla dramatiserande på högskolan till att sedan får en handledare som nästintill andats drama har varit en intressant resa. Hur skulle detta gå ihop? När jag och Sanna började arbeta ihop under mina VFU-perioder har jag varit skeptisk, är allt detta dramatiserande verkligen nödvändig? Relativt snabbt kom vi ändå fram till att jag skulle testa arbetsformen, men hur skulle jag kunna undervisa i något jag varken trodde på eller gillade?

Efterhand växte jag in i dramats värld, jag såg hur elever fick lära sig argumentera, diskutera och agera på olika sätt. Att detta filmades bidrog till ett syfte, eleverna fick visa att de var duktiga och kunde känna en stolthet när filmerna kunde ses på exempelvis Youtube. Det var också häftigt hur jag kunde bidra till att en elevs föräldrar kunde följa sitt barns skolresa fast att de befann sig i olika länder. Denna insyn har dock tagit tid att komma till. Jag och Sanna har ihop stått och svettats (mestadels jag), när det var bestämt att våra elever skulle dramatisera på en scen i Folkets Park Malmö. Jag kan erkänna att jag flertalet gånger ifrågasatte om det verkligen var någon mening med det, men den kvällen när båda föreställningarna var avklarade fanns en stor stolthet till vad våra elever genomfört. Dramat fungerande här på ett sätt för att stärka gruppen, klassen. Men dramat kan likväl förmedla kunskap och leda till kunskapsinhämtande.  

Avslutningsvis är drama något fantastiskt, men läraren som undervisar behöver känna sig trygg med det. Drama kan inte tvingas fram eller ske tidspressat, eleverna behöver få känna att de kan testa och få göra om.  Drama är också lika mycket värt oavsett om det handlar om att förstärka en gammal kung på historialektionen eller ha huvudrollen i en teater”.

Denna film är för närvarande inte tillgänglig eftersom den inte är tillgänglighetsanpassad med textning och/eller syntolkning. Redaktionen arbetar kontinuerligt med att tillgängliggöra så mycket material som möjligt och hoppas på er förståelse. Har du frågor, kontakta pedagogmalmo@malmo.se

När Eriks handledare från Högskolan kom på besök kunde jag stolt konstatera att han valde att undervisa språkutvecklande med hjälp av drama i ämnet geografi. Det är svårt att vara tyst när man själv är van att leda, men Erik klarade det med bravur och resultatet har ni här i filmen Stockholm.

Text: Susanna Sjöstrand