Drama – ju förr desto bättre

Teater Reagera arbetar mycket med forumteater som är ett sätt att gestalta olika situationer, där någon är utsatt och någon utsätter. Åskådarna får sedan gå in och stoppa berättelsen och komma med förslag på hur den som är utsatt kan agera för att ändra händelseförloppet. Syftet är, lite förenklat, att ge mod och metoder att bryta negativa händelseförlopp. Forumspelen varvas med olika drama-övningar där eleverna får öva sig att bemöta varandra, ge varandra positiv återkoppling, att vara lyhörd för kompisens signaler, att lyssna på och respektera andras åsikter och att med kroppen gestalta olika kunskaper och känslor.

När jag besöker Apelgårdsskolan i mars är eleverna i full gång med att försöka hjälpa vaktmästarna Aila (Freja Norrman) och Josef (Staffan Gerdmar) att lösa en konflikt. Hur ska de hantera det när Aila har fått utmärkelsen ”Årets medarbetare” och Josef blir avundsjuk och säger elaka saker? Förslagen haglar och eleverna är ivriga att få kliva upp på golvet och visa hur Aila kan göra, men de vill också ge goda råd till Josef om hur man kan tänka när man blir sotis på en kompis.

– Tänk såhär istället du ska kolla hur Aila gör på jobbet, be henne hjälpa dig att bli lika duktig. Då får du kanske pris nästa gång.

När jag lite senare får möjlighet att prata med Freja från Teater Reagera och skolbibliotekarie Catarina Walles om drama i skolan berättar Catarina varför de valt samma samarbetspartner två år i rad i skapande skola.

– Våra elever behöver många olika sätt att uttrycka sig på. De behöver också öva sig i att uttrycka sig på svenska och då kan gestaltningen vara ett stöd, ett sätt att synliggöra. Man kan visa vad man menar när man saknar orden och så kan kompisarna hjälpa till att sätta ord på det man gör. När man gestaltar sin kunskap sätter det sig också i kroppen, man får det med sig på ett annat sätt. Det blir ett samtal där flera olika sätt att uttrycka sig sömlöst skapar ett gemensamt berättande och ett lärande.

Jag fråga Freja vad hon tycker att drama kan bidra med i en lärprocess.

– Vi behöver ju ha ett holistiskt lärandeperspektiv, att vi ser en hel människa, vi är ju inte bara ett intellekt som ska sitta ner och läsa. Vi behöver också använda kroppen, känslorna, sinnena. Vad händer då när vi får använda hela oss själva i en lärprocess. Jo, då försätter vi oss I kunskapen på ett helt annat sätt och kan förstå den ur flera olika vinklar. Och många gånger när vi GÖR får vi också syn på saker som vi kanske aldrig hade verbaliserat. Först när vi ser det gestaltas kan vi verbalisera.

Sen en tid tillbaka har denna elevgrupp drama en gång i veckan tillsammans med en av sina lärare i fritidshem. Freja påpekar att man märker skillnad på elever som är vana att använda drama som arbetsmetod och de som inte har vanan. När man kommer in på en skola som utomstående dramapedagog förväntas man ofta skapa förändring, tryggare grupp, bättre sammanhållning osv. Men om eleverna inte har använt drama som metod förut så blir det ingen stor förändring med ett par workshops berättar hon. Med den här gruppen, som redan känner igen en del övningar och är trygga i metoden, så kommer vi mycket längre. De har lättare att gå in i görandet direkt. När eleverna har det mer i kroppen och är vana att göra tillsammans så vågar de också utmana sig själva lite mer, säger Freja.

Drama som metod har mycket att erbjuda när det gäller både förmåga att uttrycka sig, att reflektera i grupp och att närma sig olika problem. Men det är en metod som också är väldigt relationell, som kan kännas utmanande, som kräver trygga rum och tydliga regler för hur man ger återkoppling. Därför kan man inte förvänta sig att någon som aldrig provat drama förr ska föra med sig kunskapen som erhålls i rummet till andra sammanhang, man måste få erövra metoden för att kunna använda den som en ingång till andra områden och utmaningar.

Jag förundras över att drama fortfarande inte är ett eget ämne i vår läroplan eftersom det erbjuder så otroligt många bra ingångar till att arbeta med alla de värdegrundsfrågor som finns i våra inledande kapitel. I läroplanen är det invävt som en liten del i svenskämnet och står även nämnt i kapitel 1 och 2. Men i lärarutbildningen är det inte självklart att man får lära sig och bli trygg i att använda drama som en metod i lärandet. Kan man då som lärare vägleda sina elever i drama, undrar jag?

Många skolor väljer (kanske därför?) att anlita dramapedagoger inom skapande skola, för att arbeta med skolans värdegrund. Tyvärr räcker ju skapande skola-bidraget bara till ett kortare undersökande arbete. Och det blir kanske inte så verkningsfullt att sätta in den resursen för första gången i t ex åk 8, om vi brottas med stökiga klassrum och otrygga miljöer på skolgården. För att verkligen komma på djupet med värdegrundsfrågorna och ge eleverna fler verktyg att skapa trygga relationer och reflekterande förhållningssätt borde drama vara en del av skolans ämnesplan.

Men tills det händer kan vi ju göra en kunskapsinventering på våra skolor. Vilka av våra lärare har dramapedagogik i sin verktygslåda? Hur kan vi använda den kompetensen i större utsträckning i lärandet, i vilka ämnen? Många skolor har faktiskt dramapedagoger anställda men som kanske arbetar med andra ämnen, lyft fram dem och ge dem utrymme att använda drama som metod, varje vecka, i alla klasser. Då skapar vi fler vägar till kunskap och starkare metoder för vårt värdegrundsarbete i varje elevs bästa skola.