Eleverna vågar och växer med Moomsteatern

Häromdagen var jag med när en grupp elever från Bergaskolans grundsärskola besökte Moomsteatern. Sju lite blyga elever och två lärare fick ta plats på den stora scenen vid Nobeltorget. På scengolvet fanns också Therese Kvist och Dennis Mortensson, skådespelare på Moomsteatern. Under en dryg timme fick vi prova teaterns grundelement. Vi startade med uppvärmning av både röst och kropp.  Therese och Dennis närmar sig elevgruppen mjukt och försiktigt. Inga måsten utan bara bejakande och pepp. Vi får tillsammans skapa en enkel saga med hjälp av saker som finns i en skattkista. Det var en gång…

Nästa gång eleverna kommer till teatern har de haft en uppgift med sig hem till klassrummet i mellantiden. De har testat att göra charader. – Vill någon visa, frågar Therese. Men ingen vågar. I stället gör alla charader på plats. Therese och Dennis ger tydliga instruktioner och känns trygga i sin ledarroll. De berättar inledningsvis att de också har gått på särskola och att Moomsteatern är en teater med skådespelare med funktionsvariationer. Eller som det står på teaterns hemsida, normbrytande skådespelare. Passet fortsätter med fler dramaövningar och ett peppande danspass. Idag vågar Therese utmana elevgruppen lite mer. – Idag är jag lite tuffare! Och det går hem, alla vågar lite mer. Som avslutning blir det en avslappningsövning, snögubben. Eleverna verkar nöjd och åker tillbaka till sin skola.

Efteråt får jag en stunds samtal med Therese och Dennis. Jag frågar hur de hittade till teatern?
– Det var teatern som hittade mig, säger Therese. När jag gick på särgymnasiet i Hässleholm så fick vi besök i min teatergrupp av Moomsteatern. Sen fick jag komma på workshop och blev uttagen att gå en skådespelarutbildning under två år. På samma utbildning fick även Dennis en plats. .
– Jag var med i amatörteatergrupp, Pix. Jag började med teatern redan när jag var liten. Men det var slumpen, jag följde med min syster och sen var jag fast.

Vad är det som driver er, vad är det som är roligt med teater, frågar jag?
– Det är att få stå på scenen och berätta en berättelse som kan beröra, att det brinner, säger Dennis. Att få gestalta olika karaktärer, olika känslor, att jobba fram detta är roligt.
– Jag trivs bäst under repetitionerna, säger Therese. Jobbet med att bygga upp en karaktär tycker jag om. Att jobba fram detta tillsammans.
– Det är under repetitionerna man lär sig, säger Dennis.

Det nya för Therese och Dennis är att jobba med workshops för elever. Nu under coronan har teatern satsat på att ta fram pedagogiska paket och båda har fått hjälp av en pedagog med upplägg och innehåll.
Hur känns det att möta elever?
– Det var ju lite nervöst i början men nu andra gången så känns det redan mer bekvämt, säger Therese. Man kunde vara på de lite mer och utmana. I början var jag mer försiktig, jag ville lära känna eleverna, se vad de klarar av och vill.
– Det känns jättestor skillnad nu andra gången, säger Dennis. Jag känner mig mer avslappnad och man känner eleverna. Processen har lett till att jag ser mig själv mer som vuxen nu. Jag har vuxit i mötet med gruppen, både lärare och elever. Nu är det jag som leder. Det här är väldigt roligt. Fint att de frågade om vi har gått i särskola. Kul att kunna visa att det finns en framtid den här vägen. Det gör dagen värd att göra det, avslutar Dennis.