Elevfokus eller undervisningsfokus?

I Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (2019, s. 7) står det följande om skolans uppdrag:

Skolans uppdrag är att främja lärande där individen stimuleras att inhämta och utveckla kunskaper och värden. Skolan ska i samarbete med hemmen främja elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.

Uppdraget är stort och krävande. Men roligt. På det stora hela så är det väl detta som gör att vi väljer att arbeta som lärare. Att få vara med att forma och utveckla människor. Men är det också här någonstans på vägen som vi blir alltför fokuserade på människorna, på deras bagage, på deras diagnoser att vi glömmer vad det egentligen är vi ska göra? Vad vårt ansvar och uppdrag egentligen är?

Jag är nog inte ensam om att någon gång ha hört, och även sagt själv, någon utav följande kommentarer om våra elever.

Eleven anstränger sig inte tillräckligt…
Eleven måste lägga in en högre växel annars kommer eleven inte klara det…
Eleven är svag…
Eleven är i svårigheter…

Men vad bidrar egentligen dessa kommentarer till? Hur utvecklas eleven om vi envisas med att fokusera på det som inte fungerar? Vad hade hänt om vi istället fokuserade på den undervisning vi erbjuder? För det är just den undervisning som vi erbjuder som gör att vi upplever eleven som svag eller ”befinner sig i svårigheter”. Hade eleven varit lika svag om vi erbjöd andra undervisningssätt?

Tänk en mål- och anpassningskonferens där vi istället hör följande kommentarer:

Jag testade att låta eleven arbeta tillsammans med en kompis och det gjorde att eleven ville arbeta med uppgiften mer…
Jag erbjöd några olika typer av uppgifter (skapande, muntliga och skriftliga) som handlar om samma förmågor och kunskapskrav. Eleven valde att arbeta med… vilket gav detta resultatet…
Eleverna läste en faktatext och svarade på frågor. De kunde lyssna på texten, arbeta enskilt eller i par och de kunde besvara frågorna skriftligt eller muntligt. Det gjorde så att eleven…
Jag lät eleverna diskutera och analysera resonemang på olika nivåer det ledde till att…

Om vi istället riktar strålkastarljuset mot undervisningen kan vi försöka hitta de lösningar vi behöver för att främja lärande, för alla. Synonymer till främja är just att underlätta, att stödja, att ta fram det som är bra. Vårt uppdrag är alltså egentligen att hitta alla bra sätt att undervisa på för att eleven ska lära sig. Inte att poängtera elevens svagheter.

Självklart behöver vi alla ta reda på våra svagheter och förhålla oss till dem och kanske eventuellt vända dem till fördelar, till våra superkrafter. Men jag tycker nog ändå att det är lite roligare att försöka fokusera på det som funkar. Det märker jag inte minst på mina elever. Ger jag konkret, och tydligt beröm, växer och utvecklas de. Självförtroendet ökar och de vill ha mer.

I Lgr 11 står det att ”Skolan ska främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse.” (2019, s. 5). Vi vet att alla människor är olika och inte lär på exakt samma sätt. Undervisningen bör därför vara differentierad så att den kan passa alla. Passar inte min undervisning alla mina elever är det min undervisning som är i svårigheter. Inte mina elever. Undervisningen kanske rent utav är för svag?