En öppen famn

Varför hamnade du gång på gång mitt i den här känslostormen?
Upplevde du att ingen förstod dig?
Ställdes det för höga krav på dig?
Hade du svårt att reglera dina känslor?
Bar du på en känsla av att vara ensam, arg eller ledsen? Eller allt på samma gång?
Förstod du inte vad som hände runt omkring dig?
Var det oroligt där hemma? Hur såg dina relationer ut till andra barn och vuxna?
Hade du utvecklat en trygg anknytning till någon pedagog på förskolan?
Ville du leka med andra barn men visste inte hur?

Jag visste inte svaren på dessa frågor. Men jag hade fått höra sedan innan att detta hade börjat hända allt oftare för dig på förskolan och att dessa utbrott pågick länge.

**

Jag frågade dig om du ville ha en kram men det ville du inte.

En dag kort därpå hände det igen. Den här gången ställde jag inte samma fråga utan satte mig i närheten av dig. Jag försökte behålla mitt lugn och sa något om att jag såg att du verkade vara ledsen och arg och att det får man vara. Med mitt kroppsspråk, tonläge och intresse riktat mot dig ville jag visa att:

Du behöver inte hantera allt detta själv. Vi kan klara detta tillsammans. Jag ser och bryr mig om dig.

Jag minns inte vad som hände sedan. Men en sak som jag inte kommer glömma på länge var vad som utspelade sig vid ett senare tillfälle. 

**

Några dagar senare hörde jag att du var på väg att få ett utbrott igen. Jag kom bort till dig och vi fick ögonkontakt. Utan att jag hann säga något så sträckte du dina armar upp i luften mot mig. Jag lyfte upp dig och gav dig en kram. På mina axlar rann sedan dina tårar ner och lämnade blöta fläckar. En kort stund därpå så märkte jag hur lugnet hade lagt sig i din kropp. Efter ytterligare en liten stund satte vi oss ner på golvet och började leka tillsammans. 

Jag delar åsikten att vi inte lär oss speciellt mycket av att hamna i situationer där vi misslyckas. Nu fick vi istället dela en erfarenhet av att vi tillsammans lyckades hantera en svår situation och kunde samla kraft inför vardagens kommande utmaningar.

Efter den dagen fortsatte jag att erbjuda en famn när behovet fanns och du kom till mig vid ett flertal tillfällen när du behövde mitt stöd.

Vi hade planterat fröet till en pedagogisk relation som skapade nya möjligheter för dig att utvecklas och växa som människa.

Och allt hade börjat med en öppen famn.