Kooperativt Lärande – metod eller förhållningssätt?

Då och då dyker det upp nya metoder och arbetssätt på den pedagogiska kartan.

Publicerad 23 november 2015

Vid användandet uppnås inte alltid de resultat som är förväntat eller som forskningsstudier har påvisat. En anledning kan vara att man som pedagog inte har satt sig in i bakomliggande bakgrundstankar och förhållningssätt och därför har användningen den nya metoden/arbetssättet stannat vid yta och därmed trivaliserats.

Även Kooperativt Lärande kan lätt kan stanna vid ytlig användning av de strukturer som är typiska för arbetssättet om man inte har bakgrundtankar och förhållningssätt klart för sig. Vad finns det då för bakgrundstankar till Kooperativt Lärande?

Kooperativt Lärande – ett förhållningssätt

Sahlberg & Leppilampi (1998) menar i sin bok ’Samarbetsinlärning’ att Kooperativt Lärande inte är en undervisningsmetod utan en pedagogisk inriktning, en social inlärningsteori och inlärningsuppfattning som grundar sig i att lärande sker bäst tillsammans med andra och inte konkurrensorienterat och individualiserat.

Kooperativt Lärande – och dess bakgrund

Lärande i samarbete med andra grundar sig på tankar från flera stora personligheter inom lärande och utveckling: Filosofen och psykologen John Dewey (1859-1952), ansåg att kunskap kommer till i gemenskap med andra. Socialpsykologen Kurt Lewin (1890-1947) har bidragit med tankar om gruppdynamik. Socialpsykologen Morton Deutsch (1920-) har i sina studier funnit att grupper som samarbetar är mer produktiva än individer som konkurrerar. Filosofen, psykologen och pedagogen Lev Vygotskij (1896-1934) som menade att lärande är en social process som kommer till stånd under interaktion med andra. (Sahlberg & Leppilampi, 1994).

Kooperativt Lärande – en mängd av strategier och metoder

Kooperativt Lärande är inte en metod utan består ett stort antal strukturer och metoder. För att en struktur ska kunna räknas som Kooperativt Lärande måste måste den i sin utformning uppfylla samtliga grundprinciper:

Positivt ömsesidigt beroende – uppgiften är utformad så att alla behövs för att gruppen ska kunna lösa den, dvs icke konkurrerande
Lika delaktighet & samtidig interaktion – så många som möjligt i klassen ska vara aktiva samtidigt
Samarbetsfärdigheter – eleverna får modeller för hur samarbete går till
Under personligt ansvar – det finns ett inbyggt krav på att alla ska bidra och vara aktiva
Återkoppling & reflektion – gruppen reflekterar över sitt lärande och hur samarbetet har fungerat
– läs mer om grundprinciperna här.

Med hjälp av ovanstående principer strävar man efter att strukturera interaktionerna och förstärka lärprocesserna vilka kan delas upp ett antal lärprocessdomäner, dvs vad som är tänkt att hända under lektionen. Läraren väljer strukturer utifrån vilka lärprocessdomäner som ska användas för att målet med lektionen ska uppnås.

Lärprocessdomäner:

utveckla kunskaper och färdigheter
kunskapsdelning
classbuilding och teambuilding
kommunikativa och sociala färdigheter
tankefärdigheter och problemlösning
(Sahlberg & Leppilampi, 1994)

Koppling mellan lärare och elever

Den danska professor Lars Qvortrup (2012) anser att Kooperativt Lärande i sig själv saknar teoretisk perspektiv för själva lärandet. Han anser att Kooperativt Lärande snarare handlar om mellanrummet mellan lärares kommunikation och elevernas lärande. Han ser dock att Kooperativt Lärande kan ha positiv inverkan på följande mekanismer:

Kopplingen mellan ämne och elevförutsättningar.
Som ledningsverktyg för läraren, dvs verktyg till klassrumsledning.
Tillrättaläggande av en undervisningsgemenskap.
Tillrättaläggelse av ett undervisningsförlopp
Förväntningsskapande
Komplexitetsreduktion

Bidrar till att reducera undervisningens komplexitet

Qvortrup föredrar att uppfatta Kooperativt Lärande som en metodsamling men som absolut fyller en viktig funktion då den bidrar till att reducera undervisningens komplexitet. Precis som andra undervisningsteknologier såsom läroplaner, kursplaner, skolscheman, klasser, ringsignaler, skrivtavlor med pennor, klassrumsmöblering, rollfördelning, läxläsning, läroböcker, läromedel, klassrum, skolgårdar – gör de skolundervisning möjligt.

Qvortrup menar att metoder och undervisningsteknologier är nödvändiga. På 70-talet fanns det de som förespråkade att pedagogiken skulle hållas helt ren från metoder. Men I så fall måste läraren återuppfinna varje situation på nytt. Om det skulle läggas ett förbud mot att använda sig av undervisningsteknologier skulle undervisningen vara såväl teoretisk som praktisk förlegad. (Qvortrup, 2012)

Kooperativt Lärande – variera och kombinera med andra metoder

Det finns omfattande internationell forskning som visar att Kooperativt Lärande har god effekt på elevers lärande och utveckling. I John Hatties metastudie ’Visible Learning’ (2008) hamnar Kooperativt Lärande högt upp på listan över arbetssätt som visar mätbara resultat i elevers prestationer. Men det som framför allt är avgörande är att läraren är metodiskt orienterad, har en god klassledning och en tydlig och målinrättad undervisning – inte vilken metod som används.

Qvortrups (2012) uppfattning är att det inte finns någon universiell metod som är bättre än alla andra och som fungerar i alla situationer. Detta eftersom undervisning alltid förlöper som en principiellt oförutsägbar process. Samtidigt anser Qvortrup att Kooperativt Lärande är en god undervisningsteknologi eftersom den är så genomarbetad och perspektivrik.

Även Leppilampi och Sahlberg (1998) menar att Kooperativt Lärande är en arbetsform bland flera och att det bör varieras med lärarledda genomgångar och enskilt elevarbete. Forskarna David W Johnson och Roger T Johnson, University of Minnesota, säger att samarbetsinlärning bör ske
ca 70 % av undervisningstiden. Inom den ramen går det utmärkt att använda andra arbetssätt utifrån grundprinciperna för Kooperativt Lärande.

Text:
Charlotte Christoffersen
Grundskollärare i Malmö
Grafik: colourbox.com/Charlotte Christoffersen

Hämta grafik: Kooperativt Lärande – grundprinciper och lärprocessdomäner by lottech Creative Commons BY-NC-ND

Referenser:
Hattie, John. 2008. Visible Learning. A Synthesis of Over 800 Meta-Analyses Relating to Achievement. London: Routledge
Leppilampi, Asko & Sahlberg, Pasi. 1998. Samarbetsinlärning. Hässleby: Runa.
Qvortrup, Lars. 2012. Cooperative Learning set udefra. Hildebrand Jensen, Anette (red.). 2012. Perspektiver på Cooperative Learning – at samarbejde om laering, 11-25. Fredrikshavn: Dafolo