”Kameran är inte bara en kamera”

Årets upplaga av Film i skolandagen hade temat: film över alla gränser. På plats fanns bland annat projektet ”Ung i världen”.

– Att kunna använda kameran ändrade mitt liv.
Orden är Hasebullah Fatehs. För drygt ett år sedan kom han ensam till Sverige från Afghanistan. Han placerades på Gotland och på Wisbygymnasiet. Där träffade han film- och mediepedagogen Monica Wigren.
– Gotland då hade inte tagit emot så många flyktingar. Men det kom att ändras. På bara några veckor blev Gotland internationellt, säger hon.

Premiärvisning

Hon och tolv elever från språkintroduktionsklassen är på plats i Malmö för att delta i Film i skolandagen och också för att visa upp den film som de tillsammans har gjort som heter ”Krig och kärlek”.
Arbetet med filmen kom till av en slump. Samtidigt som Gotland tog emot många flyktingar ökade också pressen på skolorna att kunna ta emot de många nyanlända eleverna. Det innebar en hel del praktiska bekymmer som måste lösas – bland annat lokalfrågan.

– Så en dag knackade det på när jag hade lektion med eleverna från Individuella alternativet. Det var en grupp nyanlända som också trodde de skulle vara där – en dubbelbokning. Vi sa ”Välkomna in”. Sen gällde det att tänka snabbt. Vad skulle vi göra? Vi hade ju inget gemensamt språk, berättar Monica Wigren.

Använde improvisation

De började improvisera. Till exempel gestaltades olika delar av det svenska samhället: hur ett besök på vårdcentralen kan se ut, hur man gör om bilen går sönder. De svenska eleverna var experterna.
– Det blev spännande samtal och snart blev det ännu mer spännande diskussioner. Till exempel hur man gör på första träffen eller hur är det att ha en relation med någon från en annan kultur.
Diskussionerna mellan de nyanlända och de svenska eleverna mynnade ut i en film: Krig och kärlek.
Med hjälp av filmen har lärarna och eleverna fått ett gemensamt språk för att sen kunna jobba på ett språkutvecklande sätt för en bättre integration.

Att mötas

Monica Wigren berättar att det tidigare hade lagts ner väldigt mycket tid på att diskutera med de svenska eleverna kring flyktingpolitik. Det var inte helt självklart att de nyanlända skulle välkomnas med öppna armar.
– Nu fick eleverna mötas och gemensamt jobba över gränserna.
För Hasebullah Fateh, som är en av eleverna som har jobbat med filmen, har arbetet betytt mycket.
– Kameran är inte bara en kamera. För mig har kameran gett mig styrka – power. Nu kan jag stå här framför er och prata och berätta. Att kunna använda kameran ändrade mitt liv.

Text och foto: Johanna Ravhed