Förskolebarns delaktighet – på riktigt

Jag trivs med att bo och verka i Malmö. Jag känner ofta stolthet över staden. Delvis beror det på att stadens två ledande fotbollslag; Rosengård och Malmö, spelar bra och rolig fotboll, men det finns det som är viktigare.

För drygt ett år sedan reagerar jag i ett blogginlägg på att förskolebarn inte är medräknade när det gäller att delta på InnoCarnival som äger rum på Malmö live. Innocarnivalens syfte är att erbjuda barn och unga möjlighet att ställa ut sina tankar om framtiden, Skolbarn från hela regionen bjuds in att delta. Ansvariga för karnevalen reagerar omedelbart på mitt inlägg och tar kontakt med mig och det leder till att barnen på en förskola, Johanneslust, bjuds in att vara med, som ett pilotprojekt. På Johanneslusts förskola arbetar en grupp barn med sina pedagoger intensivt med att kartlägga sin närmiljö och också fundera ut hur de skulle vilja ha den om de fick bestämma.

De arbetar med detta i flera månader, bland annat i samarbete med Amanda Neleryd på Gatukontoret. Barnens modeller som visar hur miljön skulle kunna se ut om de hade fått bestämma ställs ut på InnoCarnivalen och väcker en hel del uppmärksamhet. Besökare blir förvånade när de ser att små barn, fyra till fem år, kan tänka delvis helt annorlunda än vad professionella stadsplanerare gör. Barnens förslag spränger ibland gränser för det möjliga. Men, de är också nära det möjliga med förslag om mer grönt, blommor och sittplatser i stället för parkeringsplatser.

Efter InnoCarnivalen bjuds pedagoger från förskolan in för att berätta om arbetet med barnen för tjänstemän i Malmö stad, som på ett eller annat sätt är involverade i stadsplanering och stadsutveckling och engagerade för barns möjligheter att vara involverade. Förskole- och skolbarn blir därefter inbjudna till att vara med i planerings- och projekteringsarbete av ett stort område, SJs gamla vagnverkstäder på Kirseberg. Barnens och elevernas tankar ställs ut i samband med den så kallade Backanatten. Ambitionen att bjuda in barnen till att medverka till utformning av vår stad sprider sig som ringar på vattnet. Det tycks som om fler och fler pedagoger ser potentialen som det innebär för barns lärande att bli delaktiga i frågor som rör staden och framtiden på riktigt. Barns röster tycks få spela roll och ett bättre sätt för barnen att förstå vad demokrati kan innebära i praktiken finns väl inte.

Skolans och förskolans dubbla uppdrag som ibland kallas kunskapsuppdraget och demokratiuppdraget kan här gå hand i hand. Det är massor som man måste lära sig för att ha idéer och förslag om hur staden ska se ut, en stad som är hållbar nu och i framtiden och som vilar på medborgares delaktighet gammal såväl som ung. Men kan verkligen förskolebarn bjudas in till detta?

Erfarenheter från förra InnoCarnivalen, där barnen tankar och modeller från en förskola redovisades tyder på att man inte bara kan bjuda in dem utan om man gör det, tar barn på allvar, så lär de mycket samtidigt som de blir vana vid att bli delaktiga, kritiska och aktiva medborgare i vår stad. Så på nästa InnoCarnival som äger rum om ett år kan vi räkna med en än större medverkan och delaktighet och medverkan från förskolebarn. Visst!?

Här kan ni få reda på mer om kommande InnoCarnival, 2020.

PS om du är intresserad av pedagogiska vinster av att arbeta med autentiska utmaningar i undervisningen så kan jag rekommendera en artikel:
http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:309995/FULLTEXT02