Från förskollärare till förste förskollärare

Jag var föräldraledig och efter sommaren skulle jag tillbaka till arbetet som förskollärare. Någonstans började såddes ett frö i mitt huvud om att det var dags att se sig om. Våga prova något nytt. Jag minns inte var jag såg informationen om omorganisationen i Malmö Stad men jag gick på ett informationsmöte om förste förskollärare och biträdande förskolechefer. Fröet började växa men jag var osäker, var det verkligen mig de pratade om? Var det jag som skulle vara en av de som fick ett försteläraruppdrag? Hade jag verkligen all den kompetens som de letade efter?

I samma veva sökte jag ett annat jobb, i förskoleklass och var på intervju. Ansökningstiden för förste förskollärarna gick ut dagarna efter intervjun och jag sa på intervjun att jag tänkte söka tjänsten. Efter intervjun bestämde jag mig, fick jag erbjudande om tjänsten i förskoleklass skulle jag inte söka förstelärartjänsten utan tacka ja till förskoleklassen. Jag visste ju inte om jag var intressant som förste förskollärare, tänk om jag tackade nej till ett jobb och inte fick något annat? Jag hade ju bestämt mig för att lämna, även om det tog emot.

Jag fick jobbet i förskoleklass, jag sökte aldrig till förste förskollärare.

Efter bara några veckor på mitt nya jobb insåg jag att jag inte hörde hemma där. Det skulle ta ett tag, det sa alla, men jag visste att det inte var rätt. Jag letade febrilt efter andra jobb, sökte ett annat jobb i min gamla kommun.

Då såg jag det. De sökte efter fler förste förskollärare. Jag skrev ihop en ansökan, läste igenom, skrev om, läste, skrev om, tänkte, ändrade något litet, skickade min ansökan. Jag minns inte riktigt när det var men jag kommer aldrig glömma när jag fick mailet, om att jag var välkommen på gruppintervjun, första steget i rekryteringsprocessen. Jag läste det på toaletten på jobb och jag minns att jag grät av lycka.

Den 27 september 2016 var jag på två intervjuer, en för arbete på en annan grundskola och på eftermiddagen på gruppintervju på förskoleförvaltningen. Det var första mötet med min nuvarande chef och många andra förskolechefer och biträdande förskolechefer. Gruppmomentet var en utmaning. Det var jag och tre andra, de andra var mycket äldre än mig, precis 30 år fyllda, mina konkurrenter hade 30 års erfarenhet inom förskolan. Vad hade jag att komma med?

Jag var först in på den enskilda intervjun. Frågorna jag skulle förbereda gick fort. Jag skrev ner det första jag kom på och försökte vara konkret och rak. Samtalet var med två förskolechefer och en från HR. Jag var så taggad när jag gick därifrån, jag hade gjort mitt allra bästa och var de inte nog så jag i alla fall nöjd och jag visste att jag ville tillbaka till förskolan. Oavsett vilken tjänst jag hade så var det där jag skulle vara. Nu stod det så klart för mig.

Dagen efter när jag var på väg mot bilen efter en dags arbete ringde min telefon, det var en av förskolecheferna från föregående dag och resten är historia.

Nu har jag varit igång ett halvår. Det har varit ett omtumlande halvår minst sagt. Jag lär mig nya saker varje dag som jag har nytta av i mitt uppdrag som förste förskollärare. Men jag funderar mycket över att jag från en dag till en annan fick en ny titel och ett nytt uppdrag, men jag är ju fortfarande jag. Jag är oerhört ödmjuk inför uppdraget och vet att jag har väldigt mycket att lära kring mig själv som förskollärare och framförallt som ledare. För det är den största skillnaden, att jag har ett uppdrag som ledare, och hur är man en god ledare?

Malmö Stads nya organisation kring förskolorna har varit igång i drygt ett år och vi är fortfarande många som är nya i vårt uppdrag. Det tar tid för oss att hitta våra roller i våra nya ledningsgrupper, bland annat. Det är jätteroligt att få vara med om denna satsningen på kvalité i våra förskolor från början, eller i alla fall nästan, och jag ser fram emot att se vart vi tar vägen.