Fullmatade seminariedagar om barnkulturens gränsland

Centret har funnits sedan 1980 som ett särskilt centrum med uppgift att främja kunskap och forskning i ämnesområdet barnkultur. Varje år sedan 1984 anordnar Centrum för barnkulturforskning (CBK) ett tvärvetenskapligt symposium med aktuell forskning kring ett barnkulturellt fält. Årets tema var ”Barnkulturens gränsland”. Temat hade ett brett anslag och föreläsarna belyste gränser ur många olika perspektiv. Åldergränser, geografiska gränser, gränser mellan stad och land och moralpaniksgränser.

Alice Bah Kuhnke, kultur- och demokratiminister inledningstalade. Hon menar att den svenska barnkulturen har hög status, inte minst utomlands och att den konstnärliga forskningen är i framkant. Det finns en bred förståelse för att barnkultur är en egen konstform. En av de vi har att tacka för detta, menar Alice Bah Kuhnke, är Susanne Osten som i hela sin gärning utmanat gränser inom film och scenkonst och kopplat till forskning.

Under seminariedagarna lyssnade vi till Lotta Olsson, litteraturkritiker, som efterlyste statistik på vem som egentligen läser ungdomsböcker. Bokutgivningen sjunker men media och Pisa hävdar att läsningen ökar. Är det verkligen ungdomar som läser ungdomsböckerna? Tveksamt menar Lotta. Kanske är det mestadels vuxna, speciellt fantasyböcker. Hon menar att ungdomsboken har hamnat fel, pojkböckerna försvann på 70-talet och de flesta ungdomsböcker vänder sig till flickor i tilltalet.

En annan av föreläsarna var Nihad Bunar, professor i barn- och ungdomsvetenskap, som talade om gränser i migrationens tid. Han forskar kring barn med migrationsbakgrund och talade om barnkultrens ansvar för migrationens barn. Vi kan inte bara tala om hur många flyktingar vi tar emot utan HUR vi tar emot. Han talade om de levda gränserna, om hur vi hägnar in barnen genom sociala, politiska och administrativa åtgärder. Vi reducerar barnen att bli asylsökande och ser inte individen. Vi måste bli bättre på att skapa platser för sociala relationer där de nyanlända kan interagera och skapa sociala relationer, socialt kapital. Här har barnkulturen både ett ansvar och en möjlighet.

En intressant presentation gjordes av Rebecca Forsberg, regissör och manusförfattare. Rebecca är grundare till RATS (Research, Arts & Technology for Society), en forskningscen vid Stockholms universitet som utforskar gränser och möjligheter med digitala produktoner både i mobilen och på webben. De verkar för konstnärlig förnyelse och sprider konst och kultur till bred publik bland annat genom att erbjuda nya platser för scenkonsten. De har bland annat producerat Antigone i Husby, där du via mobilen upplever och själv deltar i föreställningen.

Sista föreläsningen hölls av Anders Åberg, lektor i filmvetenskap, och hade tema Barnfilm och nationalism. Vi fick djupdyka i hur svensk barnfilm deltar i och förstärker svensknormen. Vi fick en odyssé från Rännstenungar till Förortsungar med många exempel på hur det ständigt reproduceras en bild av lycklig barndom. Uttryck som ”Saltkråkan, det svenskaste vi har” skapar igen och igen bilden av svensk sommar med blonda barn och idyll. Vi behöver bryta normen med den välmenande barnkulturen och skapa större representation och även våga prata om de utmanande frågorna.

Inom politiken har Alice Bah Kuhnke och Gustav Fridolin utmanat gränsen och de vattentäta skotten mellan departementen. De har bildat en arbetsgrupp med deltagare från kulturdepartementet och från utbildningsdepartementet. Uppdraget för gruppen är att se hur det kan skapas större förutsättningar för mer kultur för barn och unga. Yes! I Malmö vandrar vi redan längs den samarbetsvägen så vi kommer att följa arbetsgruppen med stort intresse.

Centrum för barnkulturforskning

RATS teater