Grabbing my grit!

Full av entusiasm påbörjar man sin kompetensutveckling, förvissad om att klara av att prioritera litteraturstudierna inom sin arbetstid. I början går det lätt! Bokens två första kapitel glider undan och läsloggen fylls av inspirerade kommentarer. Nästan njutningsfullt planerar man för vad man vill fråga sin kolleger och man brinner av lust att samtala, förberedd till tänderna.

Följande tre kapitel går något trögare. Man har väntat lite längre med att påbörja läsningen och får snabbläsa. Läsloggen fylls inte riktigt och kommentarerna är inte lika inspirerade. Tack vare kollegerna blir samtalet givande, trots detta. Så kommer man till kapitel 6 och 7. Hjälp! Var det imorgon vi skulle diskutera dem? Man snabbläser – fel kapitel – och förbannar sig själv för att man är oförberedd i diskussionen. Byt ut pronomenet ”man” mot ”jag”. Är det någon som känner igen sig?

Under min universitetstid hade jag en lapp på väggen där det stod ”Kunskapens rot är besk men dess frukter äro söta”. Ordspråket hjälpte mig när studierna var motiga. Vi har på senare tid kunnat läsa om vikten av ”grit”, ihärdighet, att inte ge upp utan kämpa på när det känns motigt att plugga. Vi skolledare som samlas på Storgatan med jämna mellanrum för att diskutera det vi har läst; vi behöver ”gritta”, liksom jag tänker mig att lärare i kollegialt lärande-grupper behöver – och som våra elever behöver under sin skolgång. Bra jobbat, alla vi som kämpar! Det är banne mig bra gjort av oss! Det är viktigt att fortsätta plugga för att utvecklas. Alma Harris skriver ”If you are a leader today, be warned; what got you there may not necessarily keep you there.”

Inför sista tillfället av vårens kollegiala lärande för skolledare, ska jag påbörja läsningen i tid. Grabbing my grit!