Häxorna

Vår erfarenhet är att det kan vara lite svårt att hitta tillbaka till rutiner och arbetsro efter ett långt lov. Vi har märkt att en oerhört tydlig struktur den första veckan hjälper oss att komma dit vi vill så fort som möjligt. Förutsägbarheten i denna struktur skapar trygghet. Denna vecka är det Roald Dahls fantastiska bok, Häxorna som hjälper oss att skapa strukturen. I stort har varje dag sett ut så här: Morgonpass – Häxorna, mittpass – matte, eftermiddagspass: Häxorna.

Naturligtvis finns det mer än ett skäl att börja terminen så här. En annan anledning är att vi vill intensifiera vårt arbete med texter. Alla våra elever behöver utveckla sitt skrivande i olika texttyper, läshastighet och läsförståelse.

För att utgå från samma bok i detta arbete har vi i sommar alla tre läst Pauline Gibbons bok ”Stärk språket – Stärk lärandet”. Väldigt givande läsning även om boken inte är helt ny. Denna bok bekräftar mycket av det goda arbete som görs på Rosengårdsskolan i vårt språkutvecklande arbete. Vi är på god väg. Gibbons delar generöst med sig av massor av språkutvecklande aktiviteter och vi har hämtat inspiration i detta inför vårt arbete med ”Häxorna”. Texten i ”Häxorna” är egentligen lite för svår. Det krävs att vi förarbetar inför högläsning av varje kapitel. Ibland gör vi läsaktiviteter under läsningen och vi efterarbetar efter varje kapitel. På detta sätt görs boken tillgänglig för våra elever.

För att aktivera tankarna kring häxor i allmänhet tog vi i en EPA reda på barnens uppfattningar om häxor. Sedan fick vi strax lära oss att det vi trott om häxor inte stämde med vår nya bok.

I ett av bokens första kapitel får vi lära oss några knep för att känna igen en riktig häxa. Som förberedelse inför högläsningen berättade vi om dessa kännetecken och visade samtidigt bilder.

Bilderna kompletterades med begrepp. Vi pratade, läste och repeterade. (Hoppsan, finn två fel…)

Sedan var det dags för högläsningen. Vissa krångliga passager stryker vi helt men vi försöker annars att hålla oss så mycket som möjligt till författaren ord. Detta är viktigt för att språket inte ska tunnas ut och bli fattigt.

Efter läsningen hjälptes eleverna åt att repetera vad vi nyss lärt oss. Alla fick möjlighet att använda orden och träna på att beskriva en häxa.

Efter samtalet gick var och en till sin plats för att skapa en bild av en häxa som boken beskriver dem. Blått spott, inga tår och vågiga näsborrar.

På eftermiddagspasset startade vi med att repetera igen. Bilder och ord fram, alla fick säga och peka. Det är ofta så det går till hos oss. Många begrepp är nya och det kräver många repetitioner innan varje person äger orden. Det är viktigt att alla får talutrymme, får prova att säga orden med den egna munnen, att höra kompisarna och läraren använda orden på rätt sätt. Varje moment tar på detta sätt längre tid men utan utrymme för repetition ger det ingenting. Det får helt enkelt lov att ta tid. Vi får i gengäld vara mycket noga med vad vi väljer att gå in på.

Den gemensamma produkten av eftermiddagens samtal blev en gemensam text, en beskrivning av hur man känner igen en häxa. Vi läste högt gemensamt, i par och enskilt.

Dagens arbete ses här i ”Min bok”.

Dagen därpå var det dags igen. Nu kände de flesta elever igen orden och repetitionen gick lätt. Bilderna fanns ändå under hela arbetet kvar som en stödstruktur.

För nu skulle det skrivas. På egen hand! ”Min bok” åkte fram igen.

Lektionsmål.

Instruktioner.

Efter alla repetitioner, stöd av ord och bild, högläsning och gemensam formulering av text var vi redo att prova att skriva enskilt.

För de flesta gick detta fint.

Uppgiften var så väl förberedd att de flesta var trygga med det enskilda skrivandet och vi vuxna kunde finnas som stöd för de som behövde det.

”Har jag fått med allt?”

Vi fortsätter så klart att arbeta med ”Häxorna” på detta sätt. Nästa vecka startar vårt nya spännande Forntiden-tema så ”Häxorna” får dela med sig lite av platsen i schemat.

Text: Anna Duncanson

Bild: Anna Duncanson och Katharina Olofsson