ICSEI: Feedback om leading-from-the-middle och kollegialt lärande

För att vara en konferens är den speciell – den blandar forskare och politiker och alla möjliga som jobbar med skolfrågor, till skillnad från forskarkonferenser, lärarkonferenser etc. Alla frågor tas emot som viktiga, alla pratar med alla, och en presentation från några lektorer från Malmö kan blandas med vad som händer på General Council of Scotland och med hur vi kan få skolor att utvecklas genom positivt tänkande (!)… Det var just detta som hände i lördags.

Jag berättade i paperpresentationen om att på förra ICSEI-konferensen var det två buzzwords som jag fastnade för – kollegialt lärande och leda-från-mitten (se blogginlägg från förra ICSEI). Jag ville förklara hur vi tänker kring och jobbar med detta på gymnasiet/komvux i Malmö, och fick intressanta reaktioner på detta.

Leading-from-the-middle tänker jag är ett begrepp vi ännu inte kommit så långt med utan behöver tänka mer kring i Malmö. Sista dagen vågade jag gå fram till Michael Fullan (!!!) och fråga om mitt förslag kring hur en sådan modell skulle kunna se ut på vår förvaltning, och den fick ”godkänt”! Jag återkommer i denna fråga!

Upplägget kring kollegialt lärande på gymnasiet/komvux i Malmö har jag pratat om nästan i samtliga samtal jag deltagit i under konferensen. Jag upplever att intresset för vårt upplägg är stort, både vad gäller att nästan alla lärare deltar i någon slags kollegialt lärande, och att förstelärarna har tjugo procent för att kunna arbeta med skolutveckling (och i dessa ingår att leda kollegialt-lärande-processer).

Låt oss titta närmare på två frågor:

1. Vad är det i det kollegiala lärandet som är så speciellt hos oss? En sak kan vara att det kollegiala lärandet kommer ”inifrån” skolorna. Det är inte externa experter som går in och instruerar lärarna hur de ska göra, utan förstelärarna och lärarna identifierar behov och utvecklar undervisningen tillsammans. Detta gör att kollegialt-lärande-processerna kan bli kontinuerliga och långsiktiga. Kompetensutveckling inifrån skolorna skapar också en trygghet bland lärarna att våga dela med sig av det som går bra och det som behöver utvecklas. Kompetensen byggs gemensamt på skolorna, vilket gör att skolutvecklingen blir hållbar.

2. Vad är det som gör att det kollegiala lärandet fungerar eller inte fungerar? Vi har resonerat med andra konferensdeltagare kring struktur och att lärare behöver tid för samarbete för att det kollegiala lärandet ska fungera. Det är också viktigt att de som leder lärandeprocesserna har tydliga, kommunicerade uppdrag. Utvärdering av det kollegiala lärandet är också ett utvecklingsområde. På ICSEI-konferensen sa Karen Seashore (University of Minnesota) i en av huvudföreläsningarna att vi kan ta hjälp oftare av eleverna när det gäller utvärderingar – det vet ofta vad problemen är i undervisningen och har ofta förslag på hur de kan lösas. Jag (och de andra lektorerna) tänker att vi tillsammans i Malmö behöver fundera över om vi kan skapa en verktygslåda kring utvärdering som inkluderar eleverna. Verktygen i verktygslådan behöver se olika ut på olika skolor, så att den passar just de ”inifrån”-processer som finns på skolorna.

/Marie Sjöblom, lektor i kollegialt lärande