Inspirationdag på Mazetti

Hej på er!

Idag känner jag mig glad och lycklig, har precis kommit hem efter en härlig och inspirerande dag i kulturens tecken. Kultur för barn och unga hade sin årliga inspirationsdag på Mazettihuset i Malmö. I år i samarbete med Förskoleförvaltningen. Jag och Annika Josefsson som arbetar som rytmikpedagog höll i musikworkshops på flera språk. Vår hemliga gäst Segou Camara kompade oss på djembe. En härlig musikalisk energi!!

En av höjdpunkterna under dagen som gjorde starkt intryck på mig var föredraget med Bob Hansson, poet och författare. Bob gav oss ett öppet och naket porträtt av sig själv och hur det är att vara människa. På ett allvarligt, roligt och varmt sätt beskrev han hur vi människor föds som mer öppna och tillåtande till vårt känsloliv. Det lilla barnet som ju är i direkt kontakt med sina känslor. Därefter händer något med oss och successivt växer vi upp till att bli mer och mer fyllda med rädslor av olika slag. Vi gör allt för att passa in och vara till lags, för att bli accepterade och älskade av andra omkring oss.

Men tänk om vi kunde tillåta oss att plocka fram det lilla barnet i oss själv lite oftare och bara tillåta oss att vara dem vi är, kännande, unika fantastiska och skapande människor. Viktiga för att vi är just den vi är och inte för vad vi kunde ha varit. Jag tänker ofta på hur viktiga vi vuxna i förskola och skola är för de barn som inte passar in i mallen, barn som t.ex. Bob Hansson då han var liten. Dessa barn som vi möter dagligen, barn som sticker ut och gör att vi vuxna får tänka till lite extra.

En blick, ett ord, en närvarande vuxen som bara finns där kan göra en livsavgörande skillnad. Mäktigt, och samtidigt läskigt. Alla vi som arbetar med barn har en avgörande betydelse för huruvida detta barn växer upp till en människa som faktiskt tror på sig själv som en viktig person. En människa som kan känna sig delaktig i vårt samhälle, en person som är viktig för sig själv och andra. Eftersom språket är nära förknippat med vår identitet blir det för mig nästintill kriminellt att beröva ett barn sitt språk. Att tillföra flera språk i barnens vardag kan ju inte bli fel, eller? Svenska språket såväl som modersmålet och alla de estetiska kroppsliga uttrycken.

Jag tänker mångspråkande på alla håll och kanter, jag tänker på kommunikationsuttryck som ofta säger mer än ord. På möten som kan ta oss till världar vi inte trodde fanns, som kan få oss att känna, leva och bara vara i en värld med andra varelser och skapa och kommunicera tillsammans utan att tänka på om det blev rätt eller fel.

Idag är jag glad, lycklig och tacksam för att jag fick vara delaktig i en dag med möten över gränserna.

Ta vara på dig själv och släpp fram barnet i dig! Hälsningar, Mia