Inspirationsdagar med berättandet i fokus

Även språkombuden blev inbjudna denna gång. För att inte samla alldeles för många på samma plats samtidigt gavs dagen vid två tillfällen. Programmet för dagen utformades som vanligt i ett samarbete mellan Kulturförvaltningen och Förskoleförvaltningen. Fokus var berättande och språkutveckling i förskolan. Här delades en massa inspiration om hur vi kan arbeta pedagogiskt med berättandet med barnen. Nu vill jag påminna lite om detta.

Programmet för dagen

Programmet var gediget, både i form av upplevelser och eget utforskande och görande:

Waileth och Bardon spelade sin dansföreställning Vem är arg? baserad på Stina Wirséns bilderbok och hade samtal med publiken innan och efter föreställningen.

Mikael Björk och Berätteribolaget lät berättelser växa fram tillsammans med publiken. Associativt, lekfullt och genom olika estetiska uttrycksformer.

Med utgångspunkt i boken ”Bron” av Eva Lindström genomfördes en workshop med ett levande samtal kring hur olika sagor och berättelser kan mötas och hur ett intertextuellt perspektiv kan gynna sagostunderna på förskolan.

Besökarna fick prova på att ge sagor och berättelser liv med hjälp av digitala verktyg i miljöer inspirerade av filmen Draken av Martin Smatana. Den finns att se här på Malmö skolbibliotek

Dagen avslutades med Singalong – Gör din röst hörd. Berättelser i ton, takt, tanke och torso, ett musikaliskt äventyr i berättandets sfär.

Sabihas reflektioner från dagen

Efter dagen satt jag och Operans kulturombud Sabiha Licina ner och jag undrade vad hon tänker att hon kan ta med sig från dagen tillbaka till barnen. Så mycket! utbrast Sabiha. Att våga till exempel. Att våga berätta med kroppen. Att våga släppa in lite galenskap, att våga gå utanför ramarna och se hur sagorna kan vindla sig fram åt olika håll, blanda ihop, lägga till. Allt utifrån att lyssna på barnen och vad de upplever i berättelsen. Att låta barnen ta sig in i berättelserna och berätta vidare.

Att vi vuxna har makten att ge barnen orden och möjligheten att kunna identifiera sig i berättelsen och samtala om den. Sabiha tror att vi vuxna borde ge mer plats och tid till barnens tankar och idéer och ta dem på allvar. Det handlar ju inte om att läsa högt för tysta barn som sitter still utan att hitta glädjen till berättelserna tillsammans och se hur dessa kan ta sig vidare uttryck. Det var så skönt att från alla håll få bekräftat att barnens röster ska bli än mer hörda, sa Sabiha.

När jag frågade om någon av programpunkterna berört lite extra kom alla programpunkterna upp att alla hade saker att ge, men på ett personligt plan tror jag att Waileth och Bardon’s Vem är arg och Eva Lindströms bok Bron berörde Sabiha lite extra.