Jag går hungrig härifrån…!

Så låter en av de avslutande reflektionerna vid tredje tillfället på kursen Språk, kommunikation och förhållningssätt 

Så bra att de är nyfikna eller törstiga, tänker jag, men vad är det för sorts konkret kunskap som pedagoger efterlyser? Hur vill de att vi fortsätter utforma och designa våra kurser? Vilket innehåll kan fylla behoven ute i verksamheten? Vad menar de med en lärorik eftermiddag? Är det möjligt att peka konkret på vad det var som var lärorikt?

Kursmomenten var Genuspedagogik och Mediepedagogik(i form av strömmande media). Den här terminen deltar 25 pedagoger i den kompetensutvecklingssatsning som Malmö högskola i samarbete med CPI har designat på initiativ av Inga Sandström.

Vi har arbetat med genuspedagogik som ett kursmoment under alla de år som kursen varit. Det känns alltid angeläget men då och då har vi upplevt att en del kursdeltagare känner sig skrivna på näsan. Att genuspedagogik är så inarbetat på förskolorna och att deras medvetenhet är så stor att de vet hur de ska arbeta om detta. Den här gången ville vi nå fram på ett nytt sätt.

De flesta som arbetar med barn på förskolor i Malmö är rörande överens om att flickor ska få leka med bilar och att pojkar ska få klä ut sig. Det finns barnböcker och filmer som gestaltar detta. När vi letade material till kurstillfället började vi fundera över vad de ”politiskt korrekta” barnfilmerna egentligen förmedlade för bild av barn.

Vi genomförde en första övning med tankebubblor att fylla i för att förstå var gruppen befinner sig i relation till planeringen, var har de sina tankar? På deras tankebubblor står det: Genus? Hmm… Vad och vilka roliga saker skall vi lära oss? Strömmande media? Vad är det? Skillnad på flickor och pojkar?

Vi gör också en övning för att bryta isen. Utmaningarna började direkt med en första fråga: Vad har den här övningen att göra med genus och strömmande media? Härligt, en grupp som är alert! Så fortsatte hela passet.

Syftet med träffen är att visa på möjligheterna med använda film för att utforska genusfrågor och normer i förskoleverksamheten. Till kurstillfället hade vi valt två filmer som vi inte använt tidigare. I den ena, Kenta och barbisarna, är föreställningarna om könsstereotyperna tydliga och i den andra, Prick och Fläck snöar in, finns det mer öppna roller.

Filmen Kenta och barbisarna bygger på en bok med samma namn och finns strömmande på UR play.

Vi tittade på filmen och efteråt samtalade kursdeltagarna i smågrupper kring frågorna:
Hur beskrivs barnen?
Vilka egenskaper har de?
Hur ser deras kroppspråk ut?Vad finns det för olikheter?Vad har de för intressen?
Hur ser deras kläder ur?
Hur ser deras miner ut?

De kom fram till att flickor och pojkar i den här filmen är väldigt olika. De är också förutsägbara på så sätt att det är lätt för tittaren att knyta könsstereotypa egenskaper till flickor respektive pojkar. Titta på bilden ovan…

Den andra filmen vi tittade på, Prick och fläck snöar in, finns som strömmande media i SELMA, Malmös skolors katalog:

Frågor att prata om efter den här filmen:
Hur beskrivs figurerna?
Vilka egenskaper har de?
Hur ser deras kroppspråk ut?
Vad finns det för olikheter?
Vad har de för intressen?
Hur ser deras kläder ur?
Hur ser deras miner ut?

I samtalet efter den här filmen fick figurerna egenskaper som empatisk, stolt, rädd, samspelt, könlös, nyfiken, omtänksam och harmonisk.

Vi tog en stund att fundera tillsammans kring vad det är för egenskaper vi vill att barn på förskolor ska få möjlighet att utveckla och vad det står om detta i förskolans läroplan.

Vi såg efteråt att vi skapat möjligheter för en tankekullerbytta. I samtalen blev det tydligt att fokus flyttades från att handla om kön, flickor och pojkar, till mer övergripande frågor om människors värde, diskrimineringsgrunder och förhållningssätt.

Som avslutning tittade vi på en kortföreläsning Barnens många jag av Hillevi Lentz Taguchi på UR play

Text och foto: Ina Alm och Elizabeth Florez