Fördomar mot män i förskolan är ett samhällsproblem

Stödet har varit hjärtvärmande och reaktionerna många. Detta är ett ämne som engagerar. Därför vill jag lyfta fram fler röster i debatten.

Att manliga förskollärare blir behandlade annorlunda är inget nytt. I en artikel från Lärarnas tidning år 2015 skriver  Lenita Jällhage om varför det är så få män i förskolan. Hon lyfter att män tvingas förhålla sig till pedofilidebatten och att detta skapar en rädsla hos dem.  Vidare skriver Jällhage att manliga förskollärare därför bygger upp ett eget säkerhetstänkande kring hur de ska agera mot barn, föräldrar och kolleger för att undvika misstankar. Även tidningen Kommunalarbetaren har skrivit om ämnet. I artikeln ”Manliga barnskötare känner sig utpekade” intervjuas manliga barnskötare hur de ser på situationen.  Barnskötarna lyfter att de någon gång under sitt arbetsliv blivit behandlade annorlunda – eller behandlat sig själva annorlunda på grund av sitt kön. Detta är bara några exempel på artiklar som rör ämnet.

Fler vittnar om fördomar

Reaktionerna på mitt inlägg har varit många. Några läsare vitnar om liknande erfarenheter. De bekräftar att det jag varit med om inte är enskilda händelser. Det är en del av ett samhällsproblem.

Jag har också upplevt detta i förskolan som transman. Men har inte kommit ut för några vårdnadshavare att jag är trans. Bara mina närmaste kollegor. Har lite hållit det för mig själv för att jag blir rädd att vårdnadshavarna ska tycka och tänka för mycket. Jag har också ett säkerhetstänkande så att jag inte kan bli misstänkliggjord. Vilket är ganska sjukt att man har bara för att jag identifierar mig som man.

Jag har varit med om vid flera tillfällen att vårdnadshavare drivit negativa kampanjer mot enskilda manliga pedagoger för att få bort dem. Trots ett massivt stöd från arbetsgivaren och kollegor orkade dessa inte fortsätta till slut. De männen har varit goda pedagoger och trygga män, och har bara utmärkt sig på ett positivt sätt. Deras enda problem har varit att vårdnadshavare inte velat ha män i förskolan och gjort livet surt för dem med exempelvis upprepade anmälningar. Det har inte gått att rå på med möten eller samtal. Jag tror att den situationen inte finns på alla könssegregerade arbetsplatser utan är ganska unik för just denna frågan. Vi försöker omhänderta den som arbetsgivare men det är svårt.

Som biträdande rektor i förskolan men också mamma till manlig förskollärare som har samma uppfattning som du – kan jag bara djupt beklaga att vi inte kommit längre!!

Ett ämne som engagerar

Det är fantastiskt att se hur många som stöttar och ger kärlek. Det värmer verkligen. Mitt inlägg har delats i olika Facebook-grupper, på sajten Skolporten, och i nästa veckan ska Sydsvenskan intervjua mig till deras reportage ”Män i minoritet”. Det som gjort mig mest berörd var när en mamma hörde av sig till mig. Hennes son studerar barn och fritid på gymnasiet. Hon tyckte utbildningen borde diskutera mer kring fördomar och tipsade därför sonens lärare om min artikel. Nu kommer läraren använda min artikel som undervisningsmaterial. Det är såhär jag vill göra skillnad. När vi vågar lyfta samhällsproblem till ytan så leder det till en förändring.

Länktips

”Så skräms männen bort från förskolan” (tidningen Förskolan)

”Manliga barnskötare känner sig utpekade” (Kommunalarbetaren)

”Därför saknas männen i förskolan” (Podden ”Förskolan”)