JUCK – att samtala om normer

Vi var ca 80 personer, lärare från både gymnasiet och grundskolan, elever från högstadiet och gymnasiet samt personal från kultur- och grundskoleförvaltningarna. Kvällen inleddes med att vi såg dansföreställningen JUCK. Fyra kvinnliga dansare bjöd på en timmes dans iklädda vita skjortor, slips, skotskrutiga kjolar eller shorts och svarta kängor.

Föreställningen handlar om makt, relationer, sexualitet, genus, att ta plats och inte minst, att jucka. Under den 50 minuter långa föreställningen juckas det på alla sätt. Stående, liggande, sittande, hårt, lätt, fort. Jag är ganska säker på att alla blev berörda och kanske några även kände obehag. I föreställningen arbetar gruppen utan ”den fjärde väggen” (dvs den imaginära vägg där publiken sitter) och är ganska närgångna och ibland provocerande mot publiken. De utmanar normer kring kvinnligt manligt. Den starkt manligt präglade juckrörelsen tas över och blir dansarnas sätt att uttrycka sin egen sexualitet men också makt.

Efter föreställningen höll gruppen ett publiksamtal där alla fyra dansarna berättade om sin känsla inför det vi just har sett. Flera uttryckte hur svårt det också har varit för dem att på scenen utmana sina egna normer. Kan jag verkligen ligga på golvet och jucka med bara trosor under kjolen? Publiken ställde många frågor och det blev en avslappnad stämning efter den stundtals förtätade stämningen under föreställningen.

Nästa del i arrangemanget tog vid och publiken delade in sig i grupper och samtalet fortsatte. Upp till diskussion kom frågor som också berörde makt men den makt som vi vuxna har när vi väljer vad våra elever får ta del av när vi erbjuder kultur i skolan. Vilka normer styr våra val? Finns det ämnen eller teman som du som vuxen väljer bort? Vad skulle du behöva för att våga gå förbi dina normer och göra val som ligger utanför din comfortzone? Kan det som provocerar också bli ett lärande?

Samtalen och fikan flödade och från lärarhåll var det flera som framför att förberedelsen inför den scenkonstupplevelse de ska ta med eleverna till, är viktig. De vill gärna ha lärarhandledningar och andra stöd. Det fördes också fram att man kan behöva stöd från annan personal som finns på skolan, vikten att ha kollegiala samtal kring frågor som handlar om normer. Kroka gärna arm med någon om du själv känner dig osäker inför ett ämne. Från elever talades det om att vissa ämnen, t ex sex, kan vara jobbigt att samtala kring i klassrummet men det handlar mycket om vilken relation läraren har byggt upp till sina elever.

Viktigt också att läraren inte är dömande utan arbetar med öppna frågor och är tillåtande. Eleverna pratade också om hur viktigt det är att lärarna har kunskap om det område som föreställningen tar upp. Men de menade också att det inte bara handlar om kunskap utan om egenskaper hos lärarna. Eleverna belyste vikten av att förmedla lugn och trygghet, att alla känslor är OK.

Jag tror vi var många som fick syn på normer som vi bär på och kanske också vill utmana. En kulturupplevelse som sätter fingret på det som skaver kan vara det som får igång samtalet och kanske också kan leda till förändring.

Mötesplatsen var ett samarrangemang mellan Pedagogisk Inspiration och Barnkulturenheten. Samtalen leddes av genuspiloter och processtödjare inom normkritisk pedagogik. På bilden ser ni hur samtalsledarna förbereder sig.

Foto JUCK: Ann-Charlotte Sandelin

Foto samtal: Caroline Ulvsand