Kan vi, kan alla

Men vi börjar väl från början: Jag har varit skolledare på skolor som haft utmärkelsen Skola för hållbar utveckling, Grön Flagg och som till och med varit ISO-certifierade. Fina diplom att sätta upp på väggen – och visst var vi stolta över vårt arbete. Det som hela tiden skavde var att oavsett diplom var det aldrig ett arbete som var “nere i myllan”. Det angick ett antal eldsjälar, elever och personal, och alla andra deltog vid någon temadag i bästa fall. Eldsjälar är bra men det är lätt att frågor parkeras hos dem och så är alla nöjda med det.

När vi skulle nystarta vår skola fick vi besök av Naturskyddsföreningen som var ute i Sverige och letade efter en skola som kunde bli modellskola för lärande för hållbar utveckling. Under samtalets gång föll saker och ting på plats och vi (jag och vår lektor i biologi) förstod plötsligt hur vi måste arbeta med de här frågorna; inte istället för något annat, inte ovanpå det vi håller på med utan det skall finnas inuti allt vi gör, som ett raster. Det innebär att hållbarhetsfrågor, sociala, ekonomiska och ekologiska, är didaktiska frågor i undervisningen oavsett ämne.

Och, jodå, Naturskyddsföreningen valde oss som modellskola och det är vi väldigt glada för, utan deras bidrag till värdefull kompetensutveckling, deras forskningsanknytning och deras externa kontakter hade vi inte nått så långt som vi har gjort på så kort tid. Brukar skämtsamt säg att utan Naturskyddsföreningen i Stockholm hade vi inte upptäckt vår egen miljöförvaltning i Malmö. Modellskolan är ett samarbete mellan Malmö stad, Naturskyddsföreningen och Malmö högskola vilket bl a innebär att den här satsningen blir följeforskad under tre år, vilket naturligtvis är oerhört bra för att vi skall lära oss under vägen, men också för spridningen av det vi kommer fram till.

Jag får ofta frågor varför vi gör det här. Tja, det finns flera bra svar på det.
Det första svaret är: Det står i läroplanen:
Skolans mål är att varje elev
(…)
 kan leva sig in i och förstå andra människors situation och utvecklar en vilja att handla också med deras bästa för ögonen, och 
visar respekt för och omsorg om såväl närmiljön som miljön i ett vidare perspektiv.

Det är skolans ansvar att varje elev har kunskaper om internationell samverkan och globala samband och kan bedöma skeenden ur svenskt, nordiskt, europeiskt och globalt perspektiv, kan observera och analysera människans samspel med sin omvärld utifrån perspektivet hållbar utveckling.

I läroplanen finns också olika perspektiv som vi skall hjälpa eleverna att utveckla:
Etiskt perspektiv
… främja elevernas förmåga till personliga ställningstaganden
Miljöperspektiv
… själva medverka till att hindra skadlig miljöpåverkan
… hur samhället och vårt sätt att leva kan anpassas för att skapa hållbar utveckling
Internationellt perspektiv
… internationell solidaritet

Ja, vad säger ni? Finns inte många skäl att undvika att arbeta med de här frågorna, eller hur? Och det gör naturligtvis skolor på olika sätt, men kanske inte så mycket som man skulle önska. Eventuellt, kanske, får vi igång en forskningscirkel till hösten som handlar om att utvärdera läroplansmål, det gör vi nästan aldrig i skolan. Finns t o m de (ganska många) som inte tycker att läroplansmålen är så viktiga.

Det andra svaret är: Vad kan vara viktigare? Om det är någon som undrar så är jag inte speciellt “bra” på det här med hållbar utveckling, är ingen skogsmulle, inte heller är jag gammal fältbiolog, jag råkar bara anse att det här är bland det viktigaste man kan syssla med och att skolan passar väldigt bra för det arbetet om man nu är intresserad av att framtiden skall se lite bättre ut än vad nutiden gör.

Det tredje svaret är att det är ett tillfälle att möta ungdomarnas oro, ge dem kunskaper, ge dem tillfällen att gräva djupt, ta dem från tyckande till vetande, ge dem hopp inför framtiden och förmåga att göra något åt den. Lyckas vi med en del av det så är vi mer än nöjda på vår skola. Vi vet från flera undersökningar att det som oroar ungdomar allra mest är klimathotet, fattigdomen i världen och ekonomin. Samtidigt är det samma frågor som de anser sig sakna redskap för att göra något åt. Där inbillar vi oss att vi kan fylla en funktion.

Om man nu tycker att det här är viktig, hur skall man då göra som skolledare? Tala om vad som gäller. Bestäm att det är så vi arbetar här. Det gäller samtliga (eller som jag brukar säga: frivillighet är överskattat). Få alla att bli engagerade och att känna sig trygga i hur de skall agera. Satsa mycket på kompetensutveckling i början, skulle jag vilja säga. Det här är frågor som inte alla känner sig bekväma med eller har kunskap om. Vi hade flera tillfällen, både med forskare och med externa aktörer i form av föreläsningar, speeddating med olika aktörer och workshops. Det finns många som vill samarbeta med skolan. Använd dem!

Det vi också har lärt oss att de här frågorna med fördel kan arbetas med genom att inkludera flera ämnen. Vi arbetar i arbetslag och för att det skall vara möjligt att arbeta tillsammans har vi utlokaliserat schemaläggningen så att organisationen skall stödja pedagogiken och inte tvärtom. Det här är naturligtvis användbart även för andra områden. Är det något jag är tveksamt till så är det att det finns ett speciellt lärande för hållbar utveckling. Man kan konstatera att om man skall arbeta med hållbarhetsfrågor så passar det väldigt bra med ämnesinkludering, men det gäller många andra områden också.

Något annat vi har upptäckt är att eleverna visst kan bli engagerade i fejkade uppgifter men att det inte går att jämföra med verkliga uppgifter från t ex stadsbyggnadskontoret, där elevernas arbeten skall presenteras och kanske förverkligas. Mötet med externa aktörer är viktiga. Oavsett om det gäller språkutveckling i alla ämnen eller lärande för hållbar utveckling så gäller det för skolledare att hålla I. Det kräver stor möda att genomföra en förändring av undervisningen som kräver att vi tänker och agerar annorlunda, det går SÅ snabbt att bli en “vanlig skola” igen (vad nu det är i vårt olikvärdiga skolsverige). Alltså kan vi inte arbeta med en alltför stor grad av distribuerat ledarskap. Vi skolledare måste finnas där med lyhördhet för behov, nyfikenhet, och uppföljningar, det finns som ni vet mycket som konkurrerar om uppmärksamheten i skolan och mycket vi förväntas att åstadkomma.

Hur har det då gått? Vi arbetar oss fram, första året var mycket att prova och prova, jag är djupt imponerad av hur mycket som åstadkoms trots att vi var en ny skola och flyttade två gånger under läsåret. Nu börjar vi kunna återanvända sådant som var lyckosamt, förfina det och utveckla. Det digitala stödet är viktigt i det här sammanhanget. Vi kommer att arbeta med Google Sites framöver, inte bara när det gäller hållbar utveckling. Det blir ett sätt att samplanera, dels för tydligheten (t ex är det är viktigt att kunskapsmålen i olika kurser finns med, alltför många projekt görs “på lust” och kunskapsmålen trycks in i efterhand, big no, no), dels att elever känner igen sig oavsett kurs- och arbetsområde (inte minst viktigt för elever i behov av stöd) men också för att vi skall kunna dela med oss på ett enkelt sätt. Och – inte minst – för att det sparar arbete, har man en gång gjort en planering inklusive utvärdering finns det där för att kunna återanvända och utveckla och för att inspirera och låta sig inspireras.

Nu i vår kommer vi att ha en dag för hållbar utveckling då eleverna presenterar vad de har gjort för både sina kamrater, för personalen och för en rad externa aktörer, inte minst politiker och tjänstemän inom kommunen.Det kan vara från det lilla man har gjort i ett enskilt ämne till det stora projektet. En viktig dag för alla.

Någon sa att “det är väl inte så sexigt att arbeta med hållbar utveckling, hur skall ni sälja in det till elever. Grejen är att det gör vi inte. För vår skola är det är inget “säljargument”; när man söker till oss får man arbeta med viktiga framtidsfrågor s a s på köpet. Det borde alla göra. Blir upprörd när jag tänker på att marknadsföring verkar viktigare än den här planetens framtid.

Vi får ofta frågan; är inte det här indoktrinering? He, he då känner ni inte våra elever, de är sunt kritiska. En militant vegan på besök blev många bara förbaskade på. Målet är inte att de skall tycka på ett speciellt sätt däremot skall de veta varför de tycker och varför de väljer som de gör. Om vi tycker att vi är “i hamn”? Långt därifrån, men vi är på god väg, det är nog ingen elev på Malmö latinskola som inte vet att vi arbetar med hållbarhetsfrågor. De flesta är dessutom stolta över det. Just nu är det en klass som undersöker vår egen miljöpåverkan på skolan. Otroligt pålästa (och stränga) är de, har själv fått skämmas lite under en intervju… Man skall ju helst leva som man lär.

Modellskolan är ett projekt för Malmö stad, Malmö högskola och Naturskyddsföreningen men för oss på Malmö latinskola är det “for ever”. Om ni undrar så är vi ingen skola med en naturvetenskaplig profil, vi har övervägande del estetelever. Kan vi arbeta med de här frågorna på ett genomgripande sätt så kan alla.