Koll på förskoleklass?

Jag har själv varit lärare i förskoleklass i flera år och har genom åren ofta fått tvekande frågor när jag berättar vad jag arbetar med. Från dem som inte är så insatta i skolans värld: “Är det det som hette dagis innan?” “Är det nollan?” “Är det sexårs?” För de som arbetar inom skolan, men med andra skolformer, är det inte ovanligt att jag får svaret “Jag har tyvärr inte så bra koll på just förskoleklass..” 

Att inte har så bra koll är inget jag ser nedvärderande på. Tvärtom så har jag full förståelse. Jobbar du inte själv inom denna skolformen är det inte så lätt att veta. 

Men vad är då en förskoleklass? Och varför är det svårt att ha koll på den? 

Jag tror att svaret på den senare frågan är dels att förskoleklassens uppdrag från början upplevdes som otydligt, dels att det under de senaste åren har skett flera stora förändringar.

Skapa en ny pedagogik

När förskoleklassen introducerades 1998 skulle den vara en bro mellan förskola och skola, lärarna skulle skapa en ny pedagogisk praktik och nya förhållningssätt. Den skulle inte vara en skolverksamhet men heller inte en ren förskoleverksamhet. Förskoleklassens uppdrag blev därmed att föra samman förskolans socialt inriktade verksamhet med betoning på omsorg, lek och sociala relationer med skolans mer kunskapsinriktade undervisning med betoning på ämneskunskaper och individuella förmågor.

Att vara pedagog i den nystartade skolformen förskoleklass var alltså inte helt lätt. Du skulle vara insatt i två läroplaner och utifrån dessa skapa en ny pedagogik.

Redan här kan man börja ana att det skulle komma att skilja sig väldigt mycket i utformandet av de olika förskoleklasserna runtom i landet. Detta visade sig också bli ett problem utifrån principen om en likvärdig utbildning som uttrycks i skollagen. Där anges att utbildningen inom skolväsendet ska vara likvärdig inom varje skolform oavsett var i landet den anordnas.

Inte riktigt som man tänkt sig

Under de tre första åren fick Skolverket i uppdrag av regeringen att följa utvecklingen i förskoleklass. I rapporten som släpps 2001 kan man läsa att förskoleklassen inte riktigt blivit som man tänkt sig. Utvecklingen har skett mot en vuxenstyrd ”skolifiering” där skolans mer ämnesinriktade kunskapssyn och organisation tagit över snarare än att förskolans synsätt och arbetsformer mot lek, skapande och utforskande har påverkat skolverksamheten. ”Skolkoden” är synbar och påtaglig, till exempel genom att klassrummet inte självklart utgör en plats för lek och skapande och att den inte är anpassad till sexåringars rörelsebehov.

Några år senare, 2006, ger Myndigheten för Skolutveckling den något sorgliga beskrivningen av förskoleklassen som “Ett ingenmansland. Ett stycke mark som ingen ännu riktigt har gjort anspråk på”      

Förskoleklassen ges annars inte alltför mycket uppmärksamhet och hamnar lite i kläm mellan förskolan och skolan. Pedagogerna som arbetar i förskoleklassen kämpar på mot en otydlig mållinje. Det ska komma att dröja ända fram till 2015 innan förändringarnas vindar börjar blåsa över förskoleklassen. Och då blåser det på ordentligt! 

Förändringar i förskoleklassen

2015 släpps en rapport från skolinspektionen där det bland annat framkommer att bristen på planeringar i allmänhet och, i de fall dokumenterad planering fanns, bristen på anknytning till målen i läroplanen var påtaglig. Eleverna gavs utrymme att leka men alltför ofta var det “fri lek” utan aktiva pedagogers stöd och ledning.

2016 tillkommer ett nytt läroplanskapitel för förskoleklassen där det bland annat står att undervisningen ska utgå ifrån elevernas intresse och att lek och skapande ska vara en väsentlig del. Sju förmågor som eleverna ska ges möjlighet utveckla och ett centralt innehåll tillkommer också i det nya kapitlet.

2018 blir förskoleklassen obligatorisk när skolstartsåldern sänks och skolplikt för sexåringarna införs. 

2019 införs en åtgärdsgaranti för tidiga insatser, vilket bland annat innebär obligatorisk kartläggning av alla sexåringars kunskaper i svenska och matematik.

2020 släpps en ny rapport från skolinspektionen där det framkommer att en övervägande del av skolorna inte har ett välfungerande arbete när det handlar om kartläggningens två steg – att uppmärksamma och bedöma elevernas behov av stöd samt att utveckla och anpassa undervisningen utifrån resultatet av kartläggningen. 

Så från att ha ett uppdrag där du som lärare haft väldigt fria händer att forma verksamheten har förskoleklassen de senaste åren blivit betydligt mer uppmärksammad och uppstyrd. Som vi kan se i senaste rapporten är det fortfarande en del att utveckla när det gäller förskoleklass, och jag är väldigt glad över att få vara en del i det arbetet. Jag har förhoppningsvis också gjort bilden vad en förskoleklass är lite tydligare för dig som läser detta. Om det nu skulle vara så att du känner att du inte riktigt hade så bra koll på just förskoleklass!