Kollegialt lärande för skolledare är igång igen

Med kollegialt lärande menas att lärare på ett strukturerat, fokuserat och långsiktigt sätt utvecklar kunskaper och färdigheter kring undervisningen. Detta är emellertid inte bara något som lärarna gör, utan nu fortsätter processen med kollegialt lärande för skolledare. Förra året fanns två läsecirklar kring Harris (2014) respektive Wiliam (2016) och nu är det alltså dags igen!

I år är det sju skolledare från fem olika skolor som deltar (både från vuxenutbildning och gymnasiet). Istället för att läsa enskilt, eller lokalt på skolorna, träffas skolledarna över skolgränserna, för att utbyta erfarenheter och reflektioner, och därmed få möjlighet att ”låna varandras perspektiv” som en av skolledarna så klokt uttryckte det på uppstartsmötet igår. Diskussionerna utgår från boken Tänk om allt du vet om utbildning är fel? av Didau (2017). Tanken är att skolledarna läser, diskuterar, kopplar ihop med sin egen verksamhet, och tillsammans vänder upp och ner och synar sådant som vi tror oss veta kring undervisning, lärande och skolutveckling, men som forskning visar att vi inte alltid vet. Exempel på diskussionsfrågor:

• Är lärande synligt?
• Vad vet vi om myten kring ut- och inlärning?
• Hur bra är skriftliga prov egentligen för elevers lärande och vad är ”testeffekten”?
• Vad kan skolledare få ut av lektionsbesök?
• Fungerar formativ bedömning?
• Hur ser kopplingen motivation-lärande ut?

Själv får jag, som lektor i kollegialt lärande, vara med på den här spännande resan som samordnare. Min uppgift kommer att vara att hjälpa till att dokumentera, strukturera och fokusera diskussionerna, och kanske ställa en och annan utmanande fråga! Samtidigt tänker jag passa på att lära mig massor kring hur skolledare ser på lärande och skolutveckling!

Varför tänker jag då att kollegialt lärande är viktigt för skolledare? Jo, förutom att det finns mycket forskning som visar att kollegialt lärande är en form av kompetensutveckling som fungerar (Cordingley et. al., 2005; Harris, 2014; Skolverket, 2015), så tänker jag att det alltid är bra med samarbete och kommunikation mellan dem som leder skolutvecklingsarbete framåt. Vidare, om lärarna ska jobba med kollegialt lärande, tycker jag att det är sympatiskt på något sätt att även skolledarna går igenom samma process. Dessutom kan vi koppla ihop det med triangelmodellen som jag skrev om i mitt förra blogginlägg.

I det systematiska kvalitetsarbetet kan vi inte bara tänka att ”såhär är det för det tror jag”, utan vi behöver stödja våra påståenden på något. Det kollegiala lärandet för skolledare kommer att användas som en metod för att att möta detta behov – hur vet vi det vi vet och hur använder vi det vi vet för att nå målen? Tanken är att skolledarna genom sitt kollegiala lärande ska kunna stötta varandra för att öka sitt eget, men även även lärares och elevers lärande.

Här på temabloggen Kollegialt lärande kommer vi att berätta vidare om vår Didau-resa. Kanske kan ni som läsare också bli lite utmanade kring att tänka nya tankar kring utbildning?

/Marie Sjöblom (Lektor GVF, kollegialt lärande)

Referenser
Cordingley P, Bell M, Thomason S, Firth A (2005) The impact of collaborative continuing professional development (CPD) on classroom teaching and learning. Review: How do collaborative and sustained CPD and sustained but not collaborative CPD affect teaching and learning? In: Research Evidence in Education Library. London: EPPI-Centre, Social Science Research Unit, Institute of Education, University of London.

Didau, D. (2017). Tänk om allt du vet om utbildning är fel? Stockholm: Natur & Kultur.

Harris, A. (2014). Distributed leadership matters. Perspectives, practicalities, and potential. Thousand Oaks: Corwin.

Skolverket (2015). Forskningsbaserat arbetssätt i undervisningen. Hämtad 2017-12-20 från
https://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning/forskningsbaserat-arbetssatt/forskningsbaserat-arbetssatt-i-undervisningen-1.244049

Wiliam, D. (2016). Att leda lärares lärande: formativ bedömning för skolledare. Stockholm: Natur & Kultur.