Kollegialt lärande för skolledare – på önskelistan och snart i verkligheten

Lärare jobbar tillsammans (strukturerat, fokuserat och långsiktigt) med att utveckla kunskaper och färdigheter kring undervisningen. Det görs på väldigt många olika sätt, vilket jag tror behövs – skolorna är olika och därför behövs olika verktyg och upplägg.

Skolledarna säger ”jag vill att alla mina lärare är med i kollegialt lärande” och då kan jag inte låta bli att tänka att på min önskelista står det: ”jag vill alla skolledare också är med i ett kollegialt lärande”. Timperley skriver:

”I ett system som utvecklar en god anpassningsförmåga sker lärandet på samtliga nivåer. Den expertkunskap som handlar om att anpassa undervisningen framträder överallt, även på ledningsnivå, i de professionellas sätt att utföra sina arbetsuppgifter. Systemledarna ser inte professionell utveckling som något de erbjuder andra, utan fokuserar lika starkt på sitt eget lärande.” (Timperley, 2013, s. 164)

Jag tänker att samma skäl som det finns stöd i forskningen för att lärare utvecklas genom kollegialt lärande, gäller även skolledare. Definitionen som jag brukar använda för lärare kring vad kollegialt lärande är, skulle också kunna översättas nästan rakt av: att skolledare strukturerat, fokuserat och långsiktigt utvecklar kunskaper och färdigheter kring skolledarskap.

Sedan jag fick tjänsten som lektor i kollegialt lärande har jag haft ett kollegialt lärande mellan skolledare på min önskelista. Ja, det finns såklart redan samarbeten mellan skolledare, och jag vet flera skolledargrupper som läser böcker tillsammans och diskuterar och reflekterar kring pedagogiska frågor. Detta tycker jag såklart är bra, men skillnaden mellan detta och det kollegiala lärandet på min önskelista är att det ska vara strukturerat så att skolledare även träffas över skolgränser, vilket nu håller på att ske i Malmö.

Sexton skolledare har anmält intresse för att delta i uppstarten av ”kollegialt lärande för skolledare på arbetsmarknads-, gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen”, och förra fredagen (16/12) hade vi ett första möte. På agendan stod att diskutera innehållet i det kollegiala lärandet, och hur ett bra upplägg skulle kunna se ut. Målet är inte att alla sexton ska göra samma sak, utan att hitta grupper med skolledare som har samma intressen och behov. Samtliga deltagande skolledare hade önskat en inriktning mot pedagogiskt ledarskap, eller som några skrev ”pedagogiskt ledarskap – konsten att bygga om en rondell i rusningstrafik”.

Hur långt kom vi då på mötet? Jo, vi bestämde att även om inte alla måste göra samma sak i sitt kollegiala lärande, så kan det vara bra med en gemensam bas att utgå från. Vi börjar därför med att läsa några gemensamma böcker och kopplar ihop litteraturen med det som händer på skolorna och de utmaningar som skolledarna arbetar med just nu. Möten kommer att hållas en gång i månaden, och däremellan reflekterar skolledarna/gör något praktiskt ute i verksamheten kopplat till det vi diskuterar i litteraturen.

Är ni nyfikna på bokvalen? Här är böckerna vi kommer att börja med att läsa:

• Harris. A. (2014). Distributed leadership matters. Perspectives, practicalities and potential. Thousand Oaks: Corwin Press Inc.
• Scherp, H-Å. (2013). Lärandebaserad skolutveckling. Lärglädjens förutsättningar, förverkligande och resultat. Lund: Studentlitteratur.
• Wiliam, D. (2016). Att leda lärares lärande: formativ bedömning för skolledare. Stockholm: Natur & Kultur.

Scherps bok är förresten densamma som varit kurslitteratur i den processledarutbildning som nittio förstelärare, processledare och skolledare just avslutat. Många förstelärare har tyckt att boken varit bra, och flera har sagt till mig ”tänk om min skolledare också läst denna – vilka intressanta diskussioner vi skulle kunna ha då”.

Jag ser mycket fram emot att få följa den här spännande processen!

/Marie Sjöblom (lektor i kollegialt lärande)

Referenser

Timperley, H. (2013). Det professionella lärandets inneboende kraft. Lund: Studentlitteratur.

Bild från Colourbox.com