Kooperativt Lärande och Kollaborativt Lärande – likheter och olikheter

Har skillnaden mellan Cooperative Learning och Collaborative Learning någon betydelse för läraren?

Publicerad 21 oktober 2015

Dr. Neil Davidson förklarar att begreppsanvändningen är en enda röra. För den enskilde läraren kan det vara av betydelse att få hjälp med att reda ut begreppen. På så sätt blir det lättare att avgöra vad som passar bäst för aktuell elevgrupp och den tänkta lektionen.

Under IASCE konferensen om Cooperative Learning i Odense okt 2015, föreläste Neil Davidson, professor emitreus, vid University of Maryland, U.S.A. Han har tillsammans med kollegor studerat skillnader och likheter mellan Cooperative Learning och Collaborative Learning.

Man föreläser framför projicerad presentation. — Dr. Neil Davidson at the IASCE-conference in Odense 2015.

Samarbetsinlärning under 60-talet

Davidson inleder med att berätta om hur han själv kom att ägna sig åt samarbetsinlärning i små grupper. Som ung lärare i matematik på 60-talet i matematik upplevde han eleverna som passiva och oengagerade. Han illustrerar några olika sovstilar han har sett bland sina studenter under föreläsningar på universitetet. Vändpunkten kom då han passerade en öppen dörr till ett klassrums där det pågick undervisning i social psykologi. Det strömmade ut mer ljud än vanligt. När han tittade in i klassrummet såg han studenterna samarbeta i små grupper på ett sätt som han aldrig tidigare sett. Det var hög aktivitet och stort engagemang bland eleverna. Detta blev livsavgörande för Davidson. Under tre dagar fick han vara med under kollegans lektioner. Därefter började han under sina lektioner själv använda sig av samarbetsinlärning i små grupper.

Strukturerad problemlösning i grupp

När Davidson delade upp sina studenter i grupper och gav dem matematikproblem att lösa, fick han lika många olika svar som det fanns grupper. Dessutom var alla svar rätt! Förvånad konstaterade han en fantastisk kreativitet bland sina studenter. Han märkte även att samarbetet i små grupper bidrog till sociala förhållanden som gjorde att ett större antal elever lyckades. Vid den här tiden fanns det en del forskning kring samarbetsinlärning i små grupper, men det var först 1984 som Roger T Johnson och David W Johnson vid University at Minnesota i sin forskning myntade begreppet ”Cooperative Learning”.

Fyra inriktningar av samarbetsinlärning i små grupper

Neil Davidson har tillsammas med sina forskarkollegor Larry K. Michaelsen och Claire Howell Major, jämfört fyra inriktningar av samarbetsinlärning i små grupper:

Samtliga inriktningar har tillkommit i samband med det paradigmskifte där vi gått från ‘undervisning’ till ‘lärande’ som en följd av de förmågor individen anses behöva i dagens samhälle och i det framtida samhället.

Forskargruppen har samlat in publicerade texter som beskriver de fyra formerna för samarbetsinlärning. (Det finns mer än 1000 forskningsstudier, artiklar och metanalyser om Cooperative Learning. För Collaborative Learning finns det inte ett riktigt lika stort forskningsunderlag.) De fyra inriktningarna har kontrasterats mot varandra och sedan jämförts vad gäller likheter och olikheter utifrån följande dimensioner: Omslag till journal on excellence in cellege teaching.

underliggande filosofier
lärarrollen
instruktionsmetoder
klassrumsledning
forskningsbas

Hela studien går att läsa i: Journal on Excellence in College Teaching, Volume 25, Numbers 3 and 4 (2014). Det är första gången någonsin som alla fyra inriktningar har förts samman i en och samma publikation

Under den fortsatta IASCE-föreläsningen fokuserade Davidson på Cooperative Learning och Collaborative Learning.

Är Kooperativt Lärande och Kollaborativt Lärande samma sak?

Davidson och hans kollegor har funnit både likheter och skillnader i beskrivningarna av Cooperative Learning och Collaborative Learning. Kortfattat fann de följande:

Cooperative Learning och Collaborative Learning är besläktade med varandra:

båda handlar om lärande i liten grupp
båda är baserade på särskilda principer
de skiljer sig åt men har liknande metoder
ingen av dem är en vidareutveckling av den andra

Cooporative Learning,
(attribut som sällan eller aldrig används inom Collaborative Learning):

Strukturer för att ömsesidigt positivt beroende ska uppstå i gruppen
Medveten heterogen gruppindelning
Undervisning och övning i sociala förmågor, (vid behov)
Reflektion över samarbete och lärande
Bygga gemenskap, aktiviteter för teambuilding
Användning av explicita strukturer och procedurer för samarbete
Lika delaktighet för alla i gruppen
Elever tränas i att både lyssna och tala
Simultan interaktion, att maximera antalet personer som talar samtidigt.
Instruktör som aktiverar, demokratisk ledare eller medlare i mitten
Classroom Management: tystnadsignal, tidsbegränsade aktiviteter, hantering av material, klassrumsmöblering m.m.
Identifiera mångsidiga färdigheter hos elever med statusproblem och ge dem öppen uppmuntran.
Perspektivvidgande aktiviteter
Olika ansvarsroller i grupperna

Collaborative Learning:

vägledning av lärare är begränsad
oftast slumpmässigt sammansatta grupper
ansvarsroller i grupperna förekommer sällan
det är fokus på tal och diskussion – lösa strukturer för talutrymme och talordning
man förutsätter att eleverna vet hur de ska samarbeta

Davidson tillägger att den ena inriktningen inte behöver utesluta den andra. Båda kan användas, blandas och vara ett komplement till varandra.

Under föreläsningen följde Davidson en av sina principer att aldrig tala längre än tio minuter utan att lägga in aktivitet. Mellan varven fick vi deltagare i små grupper prova på både Kooperativt Lärande och Kollaborativt Lärande för att få en uppfattning om skillnaderna.

Text & foto:
Charlotte Christoffersen
Pedagogisk Inspiration Malmö

Referenser:
Michaelsen, Larry K.; Davidson, Neil; Major, Claire Howell: Special Focus Issue: Small-Group Learning in Higher Education—Cooperative, Collaborative, Problem-Based, and Team-Based Learning. Journal on Excellence in College Teaching, Volume 25, Numbers 3 and 4 (2014)