Kulturkvällar med kidsen

Det skriks ”Zako! Zako! Zako!” och citat ur låten Krigare hörs in till scenen där kvällens stjärna förbereder sig. När dörrarna till aulan öppnas stormar eleverna in. Fniss och jubel fyller rummet. De äldre tjejerna på skolan börjar fota Zako samtidigt som de skriker hans namn och någonstans förstår man att hysterin bottnar i en form av tonårskärlek. Vi står på scenen och ska presentera honom, men kan inte överrösta barnens glädje. Det är inte förrän Zako själv tar micken som barnen slutar jubla och istället sjunger med i musiken.

Det är kulturkväll på Värner Rydénskolan, den första av vad vi hoppas blir många. Vi har bjudit in spoken word-artisten och rapparen Zako som tillsammans med en av våra elever, Ali Hosini, står för kvällens underhållning. Kultur kanske inte är det första man tänker på när man hör Värner Rydén. Det finns en medial bild av vår skola som varierat genom tiderna, men aldrig nått en positiv status. Eleverna själva har inte en stor möjlighet att visa sin kultur, som många därför tror är icke-existerande. Där borde samhället tänka om, för våra barn har ett enormt kulturellt bagage som borde och ska användas på fler sätt. Vi vill lyfta deras kulturella arv och visa hur det kan inkorporeras i samhället här. Vi gör det efter deras regler och behov, på deras villkor och barnen älskar det. Vi har impulsiva elever som också har väldigt starka åsikter och fantastisk talang, som behöver en plattform utifrån vilken de kan ses, höras och utvecklas.

Tanken med våra kulturkvällar är initialt att skapa en mötesplats mellan våra elever och externa aktörer i hopp om att öka motivationen och skapa en koppling till samhället utifrån de egna behoven. Vi vill presentera alternativa möjligheter men nyckeln till om det blir flipp eller flopp är den egna viljan till utveckling och ansträngning. Att tillsammans kunna skapa positiva framtidsvisioner är en viktig del i varför vi gör detta, tron på att det är möjligt och att hårt arbete alltid lönar sig. I slutet av varje uppträdande blir aktören intervjuad, för att belysa att det krävs hårt arbete att nå sina mål. Zako själv berättar att han skrivit och bearbetat sina texter sen han var åtta år. Vi vill ge eleverna en kontakt till samhället och en förståelse för vad som krävs för att lyckas. För våra elever kan verkligen lyckas! Ali har bara varit i Sverige i fyra år, men kan redan använda språket på ett mer raffinerat och lekfullt sätt än de flesta. Hans texter handlar om upplevelser av separationen från sin familj, flykten och hur lätt det är att välja fel väg när desperationen är för stor och inget är lätt. Han berättar om sin mamma i Teheran och hur han saknar henne. Detta är en stor del av det kulturarv många andra skolor kanske inte förstår. En 15-årig pojke som går upp på scenen och sjunger om sin mamma, händer det ens i mer välbärgade områden? Poängen är inte att jämföra område med område utan att belysa det faktum att atmosfären på vissa sätt kan vara tillåtande och normskridande på ett oväntat och positivt sätt. Den respons Ali får från publiken är så oerhört starkt och stöttande att man önskar att varenda journalist som någonsin skrivit om vår skola infann sig i rummet och fick bevittna denna stora gest av kärlek från de yngsta till de äldsta.

Under kvällen bjuder Zako upp elever på scenen som får sjunga refrängen i låten Krigare och många vill upp på scenen. Den som faktiskt vågar när det väl gäller är Sara Khattab, en niondeklassare som bokstavligen skulle utklassa de flesta i både uppträdande och sång.

Vår grumliga intention är att någonstans hitta vägen till våra elevers bästa skola, inte utifrån skolans funktion utan utifrån eleverna i första hand. Det är en anledning till varför vi behöver mer kultur på skolan och i samhället i övrigt, kulturen är och kommer alltid vara bron mellan människor och vägen till utveckling. Vi är tacksamma över att ha fått stöd från skapande skola för att kunna arbeta förebyggande och fördjupat med olika aktörer kring viktiga frågor. Vi har insett att om vi lyckas skapa en trygg mötesplats så kanske alla som ses där tillslut faktiskt lyssnar på varandra för att förstå och inte för att i första hand korrigera, övertyga eller tillrättalägga.

Monique Ghoce arbetar som skolbibliotekarie och mediapedagog, Zarah Melin arbetar som IKT-pedagog. Vi finns på Värner Rydénskolans bibliotek samt mediatek. Har ni funderingar kring vår text, vill prata med oss om den eller har förslag till oss kring hur vi kan nå högre standard så är ni hjärtligt välkomna att höra av er. Vi tror på samtalet och vi tror på samarbetet. Initiativtagare till kulturkvällar på Värnan är Zarah Melin, Monique Ghoce, Jack Elz, Sofia Nordström och Alisa Fast.

Vi vill avsluta med en fundering, i en värld där akademiska studier trumfar kultur; var hamnar våra elever efter årskurs 9, när allt vi bedömer en människa på är betyg?

I skrivande stund är det sex° och molnigt så glöm inte jackan / Monique & Zarah