Lärarhandledning till Stolt jude

Nina Tojzner som är huvudredaktör för boken Stolt jude säger så här om boken i en intervju: “Vi vill att boken ska fungera som ett komplement i skolan i undervisningen om judar. Undervisningen idag är förenklad och stereotypisk. I religionsundervisningen får man se ett foto av en religiös framför Klagomuren. I historieundervisningen läser man om Förintelsen och ser foton av överlevande”.

Vi är nog många lärare i religionskunskap som kan känna igen oss i detta. Det är vår önskan att återge judendom som den upplevs av dess utövare och inte utifrån den andres stereotyper, men vi finner det svårt. Vi saknar insikt i judars erfarenheter. När det gäller att få inblick i vad det innebär att vara jude idag är den här boken Stolt jude enastående. När jag läser de många berättelserna i den fascineras jag av det glittrande spektrum av olika möjliga identiteter och förhållningssätt som möter mig, men samtidigt får jag en stark känsla av underliggande samhörighet. Och det är så judendomen måste presenteras. Både som en mängd olikheter och enhetlighet.

Att vara jude innebär främst en samhörighet, en gemenskap judar emellan. Detta läser jag på den väldigt givande hemsidan My jewish learning. Vad som leder individen in i denna gemenskap kan se väldigt olika ut. Det kan vara genom religiositet, genom traditioner, kultur och högtider. Jag själv och många andra icke-judiska lärare med mig har en tendens att applicera moderna begrepp på judisk identitet, som t ex kultur, etnicitet. På instagramkontot Stolt jude läser jag följande:

“En rabbin vid namn Yehuda Hakohen säger att det judiska folket varken är en religion, etnicitet eller kultur. Vi fördaterar dessa sociala konstruktioner. Vi är mer en samling av stammar, en urbefolkning”. Det kan vara klokt att ha detta i åtanke, att judisk identitet idag visserligen kan delas in i olika kategorier men att den härrör i något som fanns långt före dessa kategorier att sortera verkligheten genom fanns till.”

Judisk identitet smälter även samman med andra identiteter och skapar upplevelser av subkulturer. En av skribenterna på kontot berättar att hen “är en typisk så kallad ”Malmö-jidden”, slang för ”jude från Malmö”. Jag gick på det judiska dagiset, gick på Cheder (judisk undervisning) en gång i veckan, spenderade timmar i församlingshuset och tog bar mitzvah i den stora synagogan”.

Något som upprör många judar jag känner är hur Förintelsen blir ett filter genom vilket andra människor ser judar. Judarnas enda egenskap blir att de är offer för nazisternas brott. Inte att de finns pulserande och levande bland oss idag, utan anonyma figurer i rutiga pyjamas. Det händer ofta att när statliga eller kommunala institutioner ska göra något för judisk kultur så ordnar de evengemang som lyfter Förintelsen. Det som gjorts mot judar blir viktigare än vad judar är.

Naturligtvis måste vi samtidigt se och förstå hur de kollektiva erfarenheterna av Förintelsen och även alla de föregående och efterföljande antisemitiska övergrepp som gjorts mot judar, har påverkat judar. Det finns ett sår, ett trauma som går i arv och i varje ny generation kan ta sig nya uttryck.

Vi på PI blev tidigt förtjusta i boken Stolt jude och var också glada över att få vara med när boken släpptes i Malmö. Vi har arbetat med att försöka få ut den på Malmös skolor och vi har gjort den till obligatorisk läsning på de hågkomstresor vi håller i. Nu kan vi också presentera en handledning med uppgifter till lärare att använda i undervisningen som också kopplats till skolans styrdokument.

Med handledningen önskar vi hjälpa lärare och elever till ett nyfiket utforskande av judisk identitet och att vi på så viss fördjupar vår förståelse av vad det innebära att vara jude och motverkar alla tendenser tills tereotypisering och andrafiering av judar.

Vi hoppas att detta material ska komma lärare och skolor till nytta.