Läsa – förstå – ingå

Det var genomgående budskap hos de medverkande i den eftermiddag om läsning som Pedagogisk Inspiration anordnade. Seminariet var en del av Malmö Litteraturfestival, som hölls i slutet av mars. Publiken fick lyssna till skolbibliotekarier och pedagoger som visade hur de använder läsning och skrivande för att inkludera barn i litteraturens värld.

Läraren, författaren och läsambassadören Anne-Marie Körling var ciceron under eftermiddagen och avslutade med att ge oss sin personliga syn på hur vi kan hjälpa barn att bli läsare.

Temat för festivalen var utanförskap, men Pedagogisk Inspiration valde att vända på begreppet. Innanförskap och inkludering genom gemensam läsning löpte som en röd tråd genom föreläsarnas berättelser.

En viktig princip för Möllevångsskolan är att aldrig lämna eleverna ensamma med sin läsning. Skolan arbetar ämnesövergripande med inkluderande läsning i otaliga projekt för olika åldersgrupper. De flesta projekt utgår från skolbiblioteket. Bibliotekarien Elisabet Niskakari, lärarna Cissi Andersson och Johan Thuresson är involverade i många av dessa.

-Det är demokratiskt att läsa högt! Vi använder högläsning i alla årskurser, från förskoleklass till nior. Högläsning breddar förståelsen av texten genom elevernas olika perspektiv.

Läsande förebilder spelar en viktig roll på skolan. Det finns två läsväggar, varav den ena är digital. Här kan såväl vuxna som barn visa vad de har läst. Avsikten är att förmedla att läsning är något som görs för nöjes skull.

Kultur stärker språket

Läsning är svårt för många av våra barn, säger Elisabet. Orsakerna är många. Kanske saknas förebilder, kanske hoppar bokstäverna, kanske har barnet ett annat modersmål. I ensamläsning kan det vara svårt att referera till texten och de finns ingen att diskutera med. Därför läser vi högt. Därför diskuterar vi texterna förutsättningslöst och kopplar till barnens verklighet. Bildstöd, filmstöd och Ipads gör det möjligt för alla att hänga med.

Estetiska uttrycksformer används flitigt tillsammans med läsningen, för att förstärka och förklara. Skolan har en kulturstrategi som är nära kopplad till det språkutvecklande arbetet. Film, musik, teater och skapande är naturliga inslag i projekten. Inom kort har till exempel musikalen Mio min Mio, med handlingen förlagd till Möllevången, premiär med elever ur trean.

Språkliga svagheter blir poesi

 Linnea Eriksson från Malmö latinskola är bibliotekarie och jobbar med språkutvecklande poesi. I ett projekt som vänder sig till särskolans estetelever har hon, tillsammans med lärare, arbetat fram spännande och utvecklande övningar. Syftet är att få alla elever att skriva bra poesi och det har de verkligen gjort.

Elever i särskolan kan ofta uppleva att språk är knepigt. Linnea har vänt upp och ner på begreppen och utmanat normen för hur det “ska” vara.

-Det finns inga rätt och fel, hävdar Linnea och det har fått eleverna att våga leka med språket.

Elevernas språkliga svagheter har används som poetiska grepp och inkorrekt svenska har förvandlats till vacker poesi.

På motsvarande sätt har elever med annat modersmål fått experimentera med sitt språk. De har jämfört hemspråket med svenska och funderat över vad som skiljer språken åt. I dikterna har de testat att föra in sitt hemspråks grammatik och ordföljd i svenskan. Resultatet har blivit spännande och nyskapande poesi.

Linnea sätt att arbeta med språk har fått eleverna att lyfta. Elever som tidigare inte vågat framträda, läser nu upp sina egna dikter inför klassen.

Det är uppenbart att självkänslan och lusten till att skapa går hand i hand. Litteraturen kan fungera som en inspirationskälla. Det är vårt ansvar som vuxna att hjälpa barnen att se dessa samband.

När barnen får styra

Sook Hansson och Karin Persson från Augustenborgs förskola har förstått att det är så. Några år tidigare var det inte lika självklart. Insikten har vuxit fram.

Sook berättar hur förskolan jobbade med läsning när hon började där. Litteratur och språk var självklara ingredienser på förskolan. Personalen jobbade med sagolådor vid samlingarna. I lådorna fanns sagohäfte och flanosaga. Varje vecka byttes till en ny saga.

Boken Lärande i sagans värld av Marie Arnesson Eriksson lästes av personalen och inspirerade dem att använda sagor som en väg till lärande. Helhetssyn och långsiktighet blev nya ledord. Istället för att ständigt byta saga arbetade barngrupperna nu med sagotema. Samma saga lästes under hela läsåret. Några olika titlar testades, men en saga kom att bli speciell och en favorit bland barnen. Månulvarna av Malin Ahlin är en magisk berättelse som handlar om små figurer som gillar allt som skiner och glänser. Barnens tankar och idéer kring boken har fått styra processen. Bland annat har barnen haft ansvar för Guldlådan, som de fyllt med vackra föremål. Figurerna i sagan har också blivit betydelsefulla för barnen. De skapar mening och fungerar som kommunikationsmedel mellan sagan och barnen.

Det som barnen får driva själva fungerar, säger Karin Persson. Tillsammans har vi skapat en sagotemakultur som är gemensam för alla barnen.

Det som projektet har givit oss vuxna är att vi haft modet att gå från strikt planering till att följa barnen i deras processer, avslutar Karin.

Läslust genom förebilder

Anne-Marie Körling har blivit känd genom sina bloggar, där hon med sitt poetiska språk delger oss sina tankar om språk, läsning och lärande. Under 2017 är hon Sveriges läsambassadör, utsedd av Kulturrådet. Hon är en flitig föreläsare och passar som hand i handske in i Litteraturfestivalens tema utanförskap-innanförskap.

Åter fick vi bekräftat hur viktiga vi som vuxna är som förebilder. Vi har ett ansvar att leda barnen in i det lustfyllda läsandet.

-Vi måste utgå från att intresset för att läsa finns hos barnen. Att läsa ihop för att senare läsa på egen hand är en väg att gå. Lämnar vi barnen ensamma med sin läsning eller omgärdar oss med regler och normer, finns en risk att barnen slocknar som läsare.

“Du läser inte som du ska”. “ Du läser inte det du ska”. Det behövs inte mer för att barnen ska tappa lusten.

En fjärdedel av svenska elever läser korrekt, men mekaniskt och utan att förstå. Dessa barn kommer inte att fortsätta läsa om vi inte visar dem hur berikande det kan vara. Föräldrar måste börja läsa så att det syns att de läser – att de väljer att läsa. För barnen sträcker sig efter de vi gör.

-Vi måste också vara intresserade av vad barn läser och ge oss in i samtal om detta. Det finns en mångfald av litteratur, så vi får inte begränsa oss.

Vi kan stötta barn som tycker det är svårt att läsa. Ordförrådet är centralt för att vi ska bli läsare. Anne-Maries råd till barn som tycker läsningen är motig, är att ta en bok, läsa lite och notera tre ord som är svåra. Där kan vi möta barnen. Barn läser om de kan.

Text: Maria Lindroth

Foto: Karin Ahlstedt