Lyft fram de obemärkta kompetenserna i ljuset

alt=””
Foto: Colourbox
Ahrenkeil m.fl (2013) menar att det finns en vida spridd uppfattning att det går att dela upp pedagogers arbete i:

1. Praktiska ansvarsområden och omsorg.

2. Det riktiga professionella arbetet.

Kompetenser hos pedagoger som lyfts fram som viktiga relateras ofta till planerade undervisningstillfällen och inte till praktiska ansvarsområden och omsorg, såsom att ta emot barn på morgonen, byta blöjor, se till att alla barnen får något att äta, hjälpa barnen bli självständiga etc. De danska forskarna anser att denna separation och hierarkisering av olika delar av pedagogers professionella kompetens har förstärkts bland annat av de ökade kraven på att dokumentera och utvärdera barnens förändrade lärande i förskolan.

De argumenterar för att professionell kompetens måste förstås som en kompetens som involverar allt det som pedagogen gör.

Ahrenkeil m.fl (2013) vill lyfta fram det som de benämner som de obemärkta kompetenserna hos pedagogen. De menar att även den dimensionen av vårt arbete bör vi se, diskutera och värdesätta. Jag tror de har helt rätt.

Jag är övertygad om att det händer något med vår blick när vi börjar titta på de obemärkta kompetenserna. Du vet allt det som du och dina kollegor praktiserar varje dag. Alla tårar ni torkar, kramar ni delar ut och kärleksfulla överlämningar i hallen ni genomför. Alla konflikter ni löser, blöjor ni byter och spontana lekar ni deltar i. Alla varma blickar och er uppmärksamhet som ni ger till barn som är ledsna, glada eller arga. Alla gånger ni försöker förstå vad barnet menar och varför något hände. Alla gånger ni försöker ge barnet verktyg att klara saker själv eller tillsammans med andra; i hallen, vid måltiderna eller i leken. Alla gånger ni hjälper barnet även om ni vet att hen kan själv – men att i just den stunden tolkade ni att de fanns ett extra behov av stöd och närhet. Alla gånger ni uppmuntrar barnet att testa själv och sedan ser barnet växa ett huvud över sig själv.

Det är de där små sakerna som betyder enormt mycket.

Detta är också en del av din kompetens som pedagog. Den förtjänar att lyftas fram i ljuset. Det är inte svårt att argumentera för att den delen av din kompetens är själva grundstommen som gör det möjligt att också erbjuda barnen många givande planerade undervisningstillfällen. Jag tycker även denna sidan av vårt arbete behöver undersökas kritiskt, vara föremål för stolthet och öppet för förbättring. Den behöver ges utrymme i vårt systematiska kvalitetsarbete om vi ska försöka närma oss någon helhetsbild av vilket arbete vi bedriver och vilka konsekvenser det får för oss och barnen. Det låter kanske som ett stort arbete men det fina är att det mesta av vårt underlag redan finns där – i vår dagliga interaktion och kommunikation med varandra.  

För mig innebär perspektiven som lyfts fram ovan ett lugn i mitt arbete. Jag kommer att tänka på en spontan händelse i en lövhög där en ettåring kastade löv upp i luften och log brett mot mig. Det var ett barn som jag varit med och skolat in. Vi hade tagit oss igenom stunder av ilska och sorg. Barnet hade fått uppleva att jag och mina kollegor hade funnits där under dessa. Att hen inte var ensam utan det fanns andra som erbjöd de där små men betydelsefulla sakerna. De där bekräftande orden, de där försöken till förståelse och närheten. Nu kunde jag se tecken på att vi hade utvecklat ett ömsesidigt band till varandra och trygghet som resultat av detta. Det blev synligt i den lövhögen. Där och då. För mig innebär detta ett lugn; allt vi är med om och gör, planerat eller spontant, stort eller litet – kan vara värdefullt på sitt unika sätt.

Jag kan stanna där i lövhögen ett tag till.

Referenser

Ahrenkiel, A, Schmidt, C, Nielsen, BS, Sommer, FM & Warring, N 2013, ’Unnoticed Professional Competence in Day Care Work’, Nordic Journal of Working Life Studies, vol. 3, no. 2, pp. 79-96.