Mer än bara en bild

Det är bara att erkänna. Jag är inte ett dugg sportintresserad. När maken skulle se en match (hockey var det nog) så var det bara att fly sovrummet och flytta till en lugn vrå i dotterns rum. Som vanlig på kvällen blev det lite omvärldsbevakning på webben och några sidor i kvällsboken innan John Blund tog hand om mig och mina trötta ögon. Morgonen därpå vaknade jag ovanligt tidigt och låg i dotterns säng och stirrande i taket. Men… Vad??? Vad är det för något? Ser ut som en utomjording som har borrat in sig i taket. Beundrade en stund naturens eget konstverk, hur trädens åldersringar och knast bildar de mest otroliga mönster. Och fotogalen som jag är så tog jag snabbt en närbild med mobilen. Satt 35 minuter i bilen och fascinerades fortfarande över naturens skapelse. Från parkeringsplatsen skickade jag bilden till dottern och blixtsnabbt fick jag kommentaren: ”Men hallå! Det är min Home Bunny. Har du inte sett den innan?” Kan tillägga att vi har bott i detta hus i tre år nu….

På jobbet kunde jag inte låta blir att visa morgonbilden och berätta den lilla historien för min kollega Sara. En stund pratade vi om hur man uppfattar saker och tolkar det man ser. Sedan blev det inte mycket mer sagt. Min morgonupplevelse försvann rätt fort bland koderna och supportfrågor i mailboxen och jag tänkte inte mer på det. Men strax innan lunch fick jag ett mail från Sara. Med lite lek med ljus och kontrast gjorde hon bilden betydlig tydligare och la skämtsamt till en liten text. Jag tyckte att det var riktigt kul och under lunchen pratade jag med Sara om hur enkelt man egentligen kan ”fixa” bilder och vilken annan dimension de får när saker och ting framhävs. Själv är jag inte så duktig på bildredigering, men just kontrast och ljusstyrka har jag använt flera gånger i andra sammanhang. Faktiskt ofta i programmen som gör det själv utan att man behöver justera så mycket på egen hand. Sara som är huvudredaktör för Pedagog Malmö använder naturligtvis inte den enkla fuskvägen som jag och effekten blir så klart så mycket bättre.

Men Saras experiment       slutade inte bara där. Det dröjde inte så länge efter lunchen tills ett nytt mail kom i brevlådan. Vad är det nu hon har hittat på?, tänkte jag när jag såg att det fanns en bilaga. Och jag bara häpnade när innehållet uppenbarade sig på mitt skrivbord. Vilken idé, vilken kreativitet! Från en enkel morgonbild till en snygg filmaffisch!

Lilla historien väckte hos mig flera tankar kring den enkla bilden. Nu är jag inte pedagog så tankarna är helt och hållet spontana och grundade enbart på min känsla och upplevelse. Först den stora fascinationen över naturen. Hur mycket det går att hämta där, hur mycket man kan använda och på vilket sätt. Sedan tolkningen av det vi ser. Min lilla Alien, min dotters Home Bunny och en bekants fladdermus. Vad ser vi i bilderna, vad associerar vi med dem, varifrån kommer associationerna? Därefter, vad väcker en bild? Nyfikenhet, lekfullhet, kreativitet, samarbete. Inget nytt och revolutionerande, men ibland känner jag att i vardagsstressen glömmer man det som är runt omkring oss. Ibland blir man förblindad, man letar efter guldstjärnor som faktiskt finns på nära håll. Det är bara att se dem och använda dem. Att ge vår egen fantasi och kreativitet näring och utrymme är viktigt, men lika viktigt är en dialog – ett samarbete där olika kompetenser möts. Ett litet frö som sås av någon kan med hjälp av flera växa fram till något bra och oväntat. Man får helt enkelt inte underskatta det spontana och lekfulla som var och en bär inom sig.

Text: Aleksandra Erlandsson