Musikalisk tystnad i hela landet – i sex år

Musik är inte en självklarhet.

Konceptet musik är så ingjutet i min uppväxt och mitt samhälle att jag inte kan greppa att det inte skulle finnas. Musik finns ju överallt.

Eller hur?

____________________________________________________________________________________________

Lördag morgon, och det kommer musik från radion. Det är Ring så spelar vi. Det doftar kaffe. Någon från Växjö berättar att familjen ska på hundutställning senare idag. Programledaren frågar något. De pratar om små grodorna och midsommar, och de skrattar. Jag ler och tar en tugga på min macka. Jag tittar på min fru. Hon ler. Vi lyssnar. Sen är det dags för en fråga, och ett svar. Ledtråden är sötvattensamling samt en sol, och det är sjöstjärna som är svaret. Frågan var ”vilket marint djur lever av föda på bottnen, och kan ha upp till tjugo armar, men har vanligtvis fem symmetriska armar”.

Glädje när svaret är rätt. När Växjöbon ska berätta vilken låt hen har önskat så är det ”Sommaren är kort”, av och med Tomas Ledin. Den är bra, och sann. Det mesta regnar bort. Skitsommar. Alla vet vem Tomas Ledin är. Han var dessutom med i Så mycket bättre.

____________________________________________________________________________________________

Om du nu har någon aning så sitter du förmodligen antingen med en bekymrad rynka i pannan, eller med ett leende på läpparna.

Du känner antingen att det där radioprogrammet är något som dina föräldrar hade på i bakgrunden. Du har en skeptisk rynka i pannan, med tillhörande höjda ögonbryn, och ett lätt skakande på huvudet. Gubb- och tantprogram. Tomas Ledin är för gamla människor.

Eller så ler du igenkännande och känner kaffedoften mentalt. Du vet att man kan svaret på lätta frågor när man lyssnar på programmet, men inte alltid när man ringer in, samt lättnaden när svaret blir rätt. Du kommenterar ledtråden, och nämner Göteborg och pappaskämt. Tomas Ledin vet hur man snickrar låtar, det kan man inte förneka. En Del Av Mitt Hjärta… Vi Är På Gång… Du är förmodligen från min generation.

Om du nu inte har någon aning så sitter du och undrar vad det är jag försöker beskriva. Vadå ring, på en ringklocka, eller? Är radio ett alternativ för att lyssna på musik? Eh, nej! Musik är förbjudet. Vem är Tomas Beldin, och vem bryr sig?! Är det samma skitsommar som när flykten från Afghanistan, via Tadzjikistan, Kirgizistan, Ryssland, Vitryssland, Litauen, Polen, Tyskland och Danmark, till Sverige, ägde rum? Familjen blev kvar i Afghanistan.

Musik är inte en självklarhet. I ett samarbete på min arbetsplats så jobbar vi över ämnena med ett projekt som utgår från filmen Flyga Drake (Kite Runner). Vi ska, ur ett samhälleligt perspektiv, bland annat belysa de musikaliska förutsättningar som finns på båda sidor. Både här och där.

På grund av filmen så blev en av huvudrollsinnehavarna – en pojke – tvungen att fly för sitt liv. Filmen väckte starka känslor i samhället där han levde. Han flydde ofrivilligt till Sverige. Ensam.

”Bra musik” är en sak för mig – något annat för dig. Vi känner säkert till någon musikstil som vi undrar varför den överhuvudtaget finns. Så dålig, jag stänger av! Den musikstilen lever någon annan för. Den musikstilen uppfyller ju alla kriterier för att må bra. Så olika är vi inom musiken.

Afghanistan. Landet där musik är förenat med dödsfara. Fråga bara Polarpris-vinnaren 2018, Dr Ahmad Sardast.

I sex års tid rådde det totalförbud för musik i landet, på grund av det talibanska styret. Fängelse om man lyssnade, avhuggna händer om man spelade. Dr Sardast startade ANIM, en musikskola i Kabul. En musikskola oberoende av etnicitet och social bakgrund.

Elever satte upp en föreställning med musik och teater, som handlade om självmordsbombare. Under själva föreställningen så briserade en bomb som en självmordsbombare hade på sig. Delar av publiken trodde att det hörde till föreställningen, men flera personer dog, och dr Sardast blev allvarligt skadad. Han satt bredvid attentatsmannen. Händelsen filmades.

Dr Sardast pratar om musikens potential, och bara det faktum att en kraft vill totalförbjuda musik är ett bevis på att musiken kan hela och stärka människor. Forskning visar att vi använder hjärnan på ett mer utbrett sätt när vi musicerar, samt aktiverar delar i hjärnan som annars ligger inaktiva. Det är väl detta vissa krafter är rädda för, antar jag. Men det blir overkligt för mig. Här. I trygga Sverige. I jämförelse med ”där”.

Här måste man veta att det finns allsång. Där måste man veta att musik kan få någon att döda en. Här är musik ett obligatoriskt ämne i skolan, och man kan gå på kulturskolan och på festival. Där måste man förklara att man är välkommen oavsett religion och kulturell tillhörighet. Melodifestivalen drar miljonpublik. En självmordsbombare dödar kulturpublik. Små grodorna. Avhuggna händer.

Och så vidare…

Erik Ravn