När det analoga blir digitalt

Utgångspunkten i detta blogginlägg är den digitala omställningen under pandemin, men mitt intresse för hur digitala verktyg påverkar och formar undervisningen väcktes långt tidigare.

Under ett antal år har svensk skola fått fler och fler digitala inslag, men det som skett det senaste året när de fysiska rummen har ersatts av det digitala, är något helt annat. Det var långt ifrån en planerad övergång även om olika skolformer och skolor varit förberedda i varierande omfattning. Emergency remote teaching är ett begrepp som används i dessa sammanhang och som beskrivs i artikeln The Difference Between Emergency Remote Teaching and Online Learning (Hodges et.al, 2020).

Emergency remote teaching handlar om en tillfällig förändring av hur instruktioner och undervisning sker på grund av en krissituation. Det ska inte jämföras med Online Learning där exempelvis hela designen och planeringen av en kurs är gjord utifrån att den ska bedrivas via nätet. Det har inte för någon lärare varit möjligt att anpassa sin undervisning så att den blivit optimal för den digitala miljön, även om många lärare gjort sitt yttersta. Däremot finns nu erfarenhet att dra lärdomar av, tack vare den undervisning som nu skett med hjälp av distansstudier via nätet på universitet, komvux och gymnasiet, men även i viss mån på grundskolans högstadium.

Struktur på skoldagarna

Omställningen till digital undervisning i samband med pandemin underlättades troligtvis om en tydlig struktur, med exempelvis digitala inslag som var strukturerade så att alla visste vad som gällde, var på plats redan tidigare på en skola. Frågan är om det är bäst att använda samma struktur på undervisningen om den flyttas från ett fysiskt rum till ett digitalt? Är det exempelvis optimalt att helt och fullt hålla fast vid samma schemastruktur? Bör lärare och elever samlas i ett digitalt klassrum när lektionen börjar och på olika sätt “hänger” där tills lektionen är slut? Självklart har det sett olika ut, men många har valt att hålla fast vid samma struktur  för att försöka ge elever och lärare detär vana vid. Frågan är om det vid alla tillfällen är det bästa eller om valet främst beror på att det faktiskt inte ens varit praktiskt möjligt att exempelvis ändra schemat? Det är en stor process att göra denna typ av ändringar och det har hela tiden varit osäkert hur länge undervisning på distans skulle fortgå.

Ett konkret problem som flera elever uppgav i Sveriges elevkårers undersökning Gymnasieelevers upplevelse av distansundervisning under coronakrisen var brist på rast kring lunch. Att själv laga mat, hämta på restaurang eller i skolan ansåg flertalet att det saknades tid för med ett fullspäckat skolschema. Det handlar inte om undervisning, men kan indirekt påverka elevers lärande.

I Skolforskningsinstitutets rapport Att lära på avstånd framkommer inga direkta skillnader mellan synkront eller asynkront lärande när det gäller god kvalite på undervisningen. Så länge det som läraren går igenom bygger på elevernas tidigare kunskaper och att dessa följs upp efteråt så kan undervisningen vara i form av förinspelat material eller ske i realtid. De olika sätten kan komplettera varandra och det finns inte heller någon motsättning för om det ska ske enligt ordinarie schema eller ej.

Upplägget på lektionerna

Sara Willermark, forskare vid Högskolan väst, har i sin studie av gymnasielärares upplevelser under pandemins första fas, visat att lärares upplevelse av den nya arbetssituationen ser väldigt olika ut. En lärare med god digital kompetens har kunnat lägga mer kraft på de didaktiska frågorna än den som är ovan vid att använda digital teknik och därmed fått börja med att ta reda på lämplig teknik och hur den fungerar. På skolahemma.se finns ett inlägg om denna studie och en länk till den publicerade artikeln.

Åke Grönlund beskriver i rapporten Skolans fjärrundervisning under Coronapandemin 2020 – utmaningar, resultat och framtidsutsikter,  att digital pedagogik kan förklaras som förmågan att lägga upp undervisningen på ett sätt som fungerar väl i digital miljö. I rapporten framkommer att nästan hälften av de 300 rektorer som intervjuades i studien, uppger att deras lärare upplever brister i dessa kunskaper.

På skolahemma.se (där det för övrigt finns mycket intressant material)intervjuas gymnasieläraren och doktoranden Erik Winerö. Han menar på att det finns skäl att blanda asynkron och synkron undervisning. Konkret menar han att det finns mycket bra material som man som lärare kan använda sig av för att variera sin undervisning. Det kan innebära att alla elever inte är uppkopplade under hela lektionerna utan i början och eventuellt slutet, vilket kan vara lämpligt under åtminstone en del av elevernas skoldag. I artikeln Covid-19 and Crisis-Promted Distance Education in Sweden (Bergdahl och Nouri, 2020) som bygger på data från början av pandemin, menar man att det vanligaste sättet att undervisa på är just en kombination av synkront och asynkront lärande.

I Sveriges elevkårers undersökning som nämns ovan finns det berättelser av flera elever som upplevt en ökad belastning i form av fler uppgifter än vanligt och att tiden därmed inte räckt till. Det har också lett till förhöjd stress. En ökning av mängden uppgifter tyder på att lärarna har förändrat upplägget på lektionerna. Det skulle kunna förklaras med lärarnas osäkerhet kring hur bedömning ska kunna genomföras på distans eller hur aktiva eleverna är när undervisningen sker hemifrån…

Skolinspektionens senaste rapport Fjärrundervisning i grundskolan (från 210525) avslutas med några punkter där det påtalas att skolornas arbete kan utvecklas ytterligare. Två av punkterna som är av intresse utifrån detta blogginläggs fokus lyder:

• Fortsätta utveckla kvaliteten i undervisningen när den ges på distans och dra lärdomar av andra skolors och huvudmäns erfarenheter.
• Vid tillbakagången till närundervisning utvärdera den gångna perioden med undervisning på distans.

Digitala verktygs potential

Används de digitala verktygens potential när undervisningen flyttat över till att nätet? Utifrån inledningen på detta blogginlägg då Emergency remote teaching beskrevs, så är det inte troligt att så har skett. Undervisningen har i de flesta fall inte kunnat planeras utifrån att den skulle genomföras helt och hållet på distans via nätet. Det har varit komplicerat, men att de digitala verktygens potential använts i olika grad tror jag alla är överens om. För att nyttjandegraden ska ske i ökad omfattning, finns behov av att prata om digital didaktik eller ännu hellre digital ämnesdidaktik. Hur bör läraren lägga upp sin undervisning för att eleverna ska lära sig det som är tänkt? Ämnesinnehållet behöver kopplas ihop med pedagogik och de digitala verktygen som man har tillgång till som lärare och elev.

Det behöver också sättas i samband med övriga förutsättningar som exempelvis elevernas tillgång till ett eget skrivbord, studiero i hemmet samt både elevers och lärares digitala kompetens. Ramverket TPACK skulle kunna vara ett sätt att arbeta på för att diskutera och reflektera över att utveckla denna undervisning. Det handlar om hur ämnesinnehåll, pedagogik och och teknisk kunskap påverkar och samverkar med varandra vid undervisning. Kontexten i form av exempelvis hemförhållanden är också en del av ramverket. I blogginlägget Hur kan forskning kring användning av digitala verktyg användas i praktiken? kan du som vill läsa mer om möjligheterna med TPACK.

Fler rapporter och artiklar som tar sitt avstamp i omställningen i samband med pandemin förväntas komma framöver. För att potentialen i de digitala verktygen ska utnyttjas fullt ut, vare sig det handlar om ett normalläge eller en omställning på grund av en pandemi, behöver lärares digitala didaktik utvecklas. För att det ska ske så behövs en grundläggande digital kompetens. Många lärare är på god väg, men det är inte en självklarhet för alla hur samspelet mellan analog och digital undervisning bör ske. Detta återkommer jag till i blogginlägg framöver. Tills dess önskar jag alla ett härligt sommarlov!