När hen inskolas

När jag började arbeta som barnskötare på Sjöhästens Förskola i Malmö hade jag egna tankar kring genus med mig från högskolan. Kursen  ”Genusvetenskap A”  hade gett mig kött på benen och jag var on fire! Genustänket skulle minsann inskolas bland oss alla och samtidigt blossar en het hen-debatt i hela Sverige.
På föräldramöten undrar alla hur vi arbetar med genus och om vi är en av dem förskolorna som använder sig av ”hen” som pronomen. Vad ska jag svara?

Ska jag börja förklara att genus handlar om så mycket mer än att använda hen aktivt? Att genus handlar om att bredda barnens möjligheter, inte begränsa dem. Att intersektionalitet som inkluderar både ålder, etnicitet, social status mm. riktar debatten bort från färger, bilar och dockor? Att jag som pedagog personligen väljer att utesluta kön ur de flesta barnböcker och sånger av ren princip?
Att björnen, som en minsann inte kan lita på för att den har sömnsvårigheter, helt plötsligt har blivit en björn och inte en han?
Att jag inte tänker föra normativa beteenden, yrkesval och andra förutfattade meningar vidare? Såklart skulle jag svarat just det, men tiden fanns inte där och då. Men i mitt svar förklarar jag bland annat för föräldrarna att vi pedagoger benämner deras barn vid namn, inte kön eller andra grupperingar.
Vi uppmuntrar alla barn till att leka med allt och alla. De får visa alla känslor i registret och när barnen kommer på morgonen frågar vi vuxna hur de mår,
vi kommenterar inte vad de har på sig och vad fiiiiiiiiina de är.

Mina tankar kring genus och hur alla aspekter av ämnet finns omkring oss, dagarna i ända- oavsett om vi är barn eller vuxna, har fördjupats under träffarna med Elizabeth Flórez och de andra kursdeltagarna. Att diskutera med personer som befinner sig i samma miljö som en annan var mycket konstruktivt och jag har blivit än mer självkritisk när det gäller mina egna tankar och hur de formas av normativitet, intersektionalitet och genus i stort.

Bjuder på en pedagogiskt tydlig bild ärligt stulen av Lady Dahmer, som för övrigt för helt fantastiskt provokativa genusdiskussioner på sin blogg.

Förresten! Har du tänkt på att jag, Ida Lindén,  inte skrivit man en enda gång i texten? Värt att fundera på.

Text: Ida Lindén