”Om jag bara hade haft en papperslapp”

Rywka Bajla Lipszyk föddes 1929 i Lodz. Då hade den en gång lilla polska landsortsstaden förrvandlats till en stor industristad. Året efter Rywkas födelse drabbades staden av den stora depressionen som kom att slå väldigt hårt mot stadens befolkning varav 35% var judar. Den värld som Rywka växte upp i var rik på poesi och musik. Lodz judiska kulturliv var känt och stadens judar hade ett eget bibliotek, en musik och litteraturförening och en alldeles egen symfoniorkester. Rywka var äldsta barn till Yankel and Miriam som båda var av rabbinsläkt.

Hon hade tre yngre syskon Abram, Tsipora och Tamarcia. Av Rywkas dagbok förstår vi att hon älskade att läsa och gå i skolan. Hennes skolgång avbröts när hon var elva år. Efter några dagar av stridigheter intog den tyska armén Lodz. Precis som alla andra judar tvingades Rywkas familj lämna sitt hem och flytta till det getto som nazisterna inrättat i stadens norra del. Eftersom det finns en tysk minoritet i Lodz avsåg tyskarna att ansluta staden till Tyskland. Lodz blev till Litzmannstadt.  

Livet i gettot var bortom vår fattningsförmåga. Från första dag var matransonerna små, tyskarna ansatta befolkningen i gettot genom förbud och fysiskt våld. En av de som blev misshandlad av invasionsmakten var Rywkas pappa. Redan hårt ansatt av hunger och kyla dog han av lunginflammation kort därefter. Rywkas mamma orkade inte heller med hungern och dog året därefter.

Barnen befann sig nu i en ännu farligare situation. Föräldralösa barn var extra utsatta i nazisterna getton. Rywka hade dock en farbror och han tog sig an barnen. När tyskarna började deportera judar till dödsläger vände de sig till juderådets ledare den diktatoriske Chaim Rumkowski. Han fick order att välja vilka som skulle deporteras vilket i det här fallet innebar tågtransport till Chelmno, ett dödsläger väster om staden. Rywkas farbror och hennes syskon blev utvalda. De deporterades och mördades. 

En tillfällig räddning för Lodz judar var att tyskarna bestämt sig för att låta befolkningen bli slavarbetare i stadens industrier. Även Rywka fick arbeta. Det är lätt att tro att en fjortonårig flicka under de här omständigheterna, berövad föräldrar och syskon och boende i dödens skugga, skulle ge upp. Genom Rywkas dagbok kan vi ta del av hennes tankar och känslor. Rywkas livskraft blir en motståndshandling. Hon älskar litteratur och i gettot organiseras häpnadsväckande nog undervisning. Rywka kan efter arbete ta del av de kurser som ges. 

Jag satt med huvudet i en bok och läste. Jag vill inte förlora ett endaste ögonblick. Jag beslutade mig för att läsa mer. Och jag har ett problem Jag skriver ingenting utöver dagboken och enstaka dikter.

Ofta tänker Rywka på sin familj,

Pappa. Jag såg honom framför mig som om han fortfarande levde. […] Jag kan se hans ögon, hans kloka och uttrycksfulla ögon och jag minns plötsligt hans handslag. Jag känner det fortfarande. Det var när pappa lät oss komma till sjukhuset på Yom Kippur (på Lagiewnickagatan) och pappa kramade min hand medan han sa farväl. Åh så mycket det handslaget betydde för mig, så mycket faderskärlek det rymde. Åh Gud jag kommer aldrig att glömma det! Min pappa, levande, min älskade pappa, det käraste av alla älskade varelser i denna värld.

Ibland blir det för mycket även för en flicka som Rywka,

Vi lever i mörker…någon knuffar oss….och knuffar…vi kan inte stå emot…och vi sjunker…och vi sitter fast…Gud hjälp oss att fly!!!

Och samtidigt är hon en ung människa som inte kan stå emot den glädje som något så enkelt som en årstid för med sig.

Tack Gud för våren! Tack för denna känsla! Jag vill inte skriva mycket om den, för jag vill inte röra till den, men jag vill skriva ett väldigt betydelsefullt ord: hopp! […] Jag är så lycklig! Kanske kommer det att bli bättre, kanske kommer det äntligen att bli bra?

Och senare,

Jag vill arbeta! Och det för att jag på väg hem förstod hur vacker ungdomen är. Om jag bara hade haft en papperslapp så skulle jag ha skrivit något. Senare kom jag ihåg “Ode till ungdomen” och det råkade vara så att jag hade boken av Mickiewicz hemma. I ögonblick som detta vill jag så gärna leva!

I maj 1944 avvecklar tyskarna lägret och Rywka skickas med 70 000 andra judar till Auschwitz-Birkenau. Trots umbäranden överlever hon och eftersom hon kan arbeta skickar tyskarna henne vidare till koncentrationslägret Christianstadt i västra Polen. Men Rywkas dagbok blir kvar i Auschwitz. 1945 vid tiden för tyskarnas kapitulation skickas Rywka på en dödsmarsch som slutar i Bergen-Belsen. Hon drabbas av tyfus och hamnar på sjukhus. Bernadottes vita bussar kommer till lägret och tanken är att hon ska få följa med. Men Rywka är för sjuk. Hennes kusiner får plats på bussarna och kommer till Sverige men Rywka blir kvar. Inga fler dokument finns om Rywka, men troligtvis dog hon av sin sjukdom.

Rywkas dagbok hittas av en läkare i röda armén som räddar den ur askan vid krematoriet. Hon försöker få den översatt i Warszawa och tar den sedan med sig hem till Sovjetunionen. Långt senare hittar läkarens barnbarn Anastasia dagboken och tar med den till San Fransisco och lämnar den till JFCS Holocaust center.

Lo Söllgård, Björn Westerström och Joakim Altervall

Rywka’s Diary, The Writings of a Jewish Girl from the Lodz Ghetto 2014 JFCS Holocaust Center