Oulu, vår nya vän i MIK-djungeln

Vad händer när man skickar iväg en enhetschef, en utvecklingssekreterare inom IKT, en blivande utvecklingssekreterare inom skolbibliotek, en rektor, en speciallärare, tio skolbibliotekarier, två it-pedagoger och en ikt-koordinator, till ett winter wonderland i vad vi trodde var det nordligaste av Finland (men sedan visade sig vara mitt i Finland men väldigt nordligt för oss svenskar) och låter dem gå en kurs i MIK, tillhandahållet av utbildningsförvaltningen i Oulu/Uleåborg?

Två saker händer:

1. Man får konkreta exempel på hur skolan kan bedrivas i ett land och vilka konsekvenser det kan medföra för oss som arbetar inom skolvärlden
2. Det blir tydligt att det arbete vi i Malmö redan gör är så bra på många plan, och vissa områden har vi gått om finnarna sedan länge. Det vill säga, ibland behöver man höra om andras lyckade arbetsgång (och brister) för att få upp ögonen för det otroliga arbete som görs av helt fantastisk personal på olika nivåer inom Malmö stad.

Jag vet, det är svepande beskrivningar som jag beskriver nu, men det är därför du är här. Om du är mer cyniskt lagd är det något inom dig som är taggad på  att expandera din kunskapsbank gällande det finska lyckade skolsystemet så att du kan backa upp dina argument om varför den svenska skolan går i botten (ja, jag sa ju att det är den cyniska varianten). Är du lagd åt det andra hållet, är du nog här för att du vill veta mer om varför vi fortsätter att leverera i Malmö stad.

Kanske är du ingen av dessa och du vill bara rakt upp och ner läsa lite mer om varför 18 personer som på olika sätt arbetar inom Grundskoleförvaltningen, åkte till Oulu för att lära sig mer om MIK. Hur som helst är du varmt välkommen hit! Hoppas denna texten ger dig något nytt och inspirerar dig i ditt eget arbete.

Vad fick vi lära oss om under dagarna i Oulu?

Kursen vi fick gå här var en blandning mellan skolbesök på grundskolor i kommunen, och så kallade expert sessions på deras motsvarande förvaltning.

Expert sessions berörde följande områden:

• Interactive Workshop on Empowering Digital Safety: Navigating Cyber Threats Securely
• Workshop on ”Media and Information Literacy for Inclusive Democracy”and school visit
• Exploring European Heritage and Diversity through Media Literacy
• Workshop/school visits on ”Emotional Intelligence in Digital Spaces: Navigating Media and Information Literacy with SEL
• Navigating the Digital Landscape: Building Media and Information Literacy Skills

Den absolut första föreläsningen vi fick var en genomgång av finska skolans skolsystem, vilket var väldigt informativt och intressant att lära sig om, för det gav oss på en gång möjlighet att jämföra vårt eget system och våra förutsättningar i relation till finska skolan.

Sammantaget kan man säga att de stora skillnaderna mellan Sverige och Finland är:

• Finland har en nationell läroplan och även lokala läroplaner inom varje kommun
• Finland har ingen motsvarighet till Skolinspektionen, dock ett Skolforskningsinstitut (som Sverige också har)
• Läraren har autonomi och alltså stor frihet att styra sin egen undervisning
• Lärarutbildningen är väldigt eftertraktad och därför svår att komma in på
• Vårdnadshavare och elever har stor respekt för läraren och skolan som institution
• Det finns inga skolbibliotekarier i Finland. Vanligt är att lärare har uppdrag att driva skolbiblioteksverksamhet på sina skolor, men endast någon timme i veckan. Ibland är folkbibliotek integrerade inne i skolan med externa folkbibliotekarier som arbetar på biblioteket men inte har koppling till skolan just
• Det ligger på läraren att ta kontakt med folkbibliotekarien om de vill ta del av biblioteket inom ramen för undervisning

Upplägget kring expert sessions utgick från föreläsningar med specifika presentationer där varje område beskrevs ingående, och vi fick hela tiden möjlighet att diskutera, ställa frågor och även ta del av läromaterial som de har tryckt upp för olika områden.

Varför denna blandade grupp av representanter från Malmö?

Att vi var så många som deltog och där de flesta var skolbibliotekarie är egentligen ingenting konstigt, det är en del av skolbibliotekariernas uppdrag inom ramen av deras tjänst att arbeta med MIK. Som IT-pedagog är det också mitt uppdrag att göra det, dock mer utifrån exempelvis netikett, cybersäkerhet, och de områden inom MIK som tangerar mitt arbete som IT-pedagog. Att vi var en så omfattande trupp från Malmö som åkte skapar bra förutsättningar för oss att kunna arbeta vidare tillsammans väl tillbaka och utveckla våra enskilda verksamheter ännu mer. På min egen skola ingår jag och min kollega Felix Sjögren i arbetslag och vi samarbetar tätt med varandra i vårt dagliga arbete och jag tror att många skolor kopplar ihop just IT och bibliotek tillsammans då våra yrken naturligt flätas samman på vissa punkter.

Hur kan MIK då skilja sig från land till land?

Det snabba svaret är att det inte skiljer sig, men vi vet ju att jag inte sysslar med snabba svar så här kommer en längre reflektion:

I grund och botten är det ju faktiskt så att de verktyg vi vill lära ut till eleverna handlar om samma saker, exempelvis vilka faror som finns på nätet, hur du ska träna ditt öga till att bli källkritiskt, hur man ska förhålla sig till användande av digitala verktyg med ett tydligt syfte och att våra elever ska bygga vidare på sina kunskaper från en ung skolålder till att de äntrar vuxenlivet med rätt redskap för att säkert kunna förhålla sig till nätet och digitala verktyg.

Våra barn i Sverige och barnen i Finland har samma utmaningar i en värld som bara är en knapptryckning bort. Lika mycket som våra barn har tillgång till internets massiva utbud har ju såklart även andra barn det. Det som däremot skiljer sig, och som blev tydligt under denna kurs i Oulu, är skolor arbetar med tillgången till digitala verktyg och därmed även arbetet kring hela MIK-spektrat. För när vi brett införde 1-1 i Malmö stad under 2016, har Oulu fortfarande (2024) inte infört detta i sina skolor. Däremot har de provklasser där eleverna får en egen apparat för att se hur detta kan fungera i skolan.

I Oulu kommun har man centralt tagit fram ett gediget material som berör just MIK, och man har skapat en kursplan där lärarna ska implementera läromålen från denna i sina olika ämnen de undervisar i. Utöver materialet finns hemsidor med material för både skola, vårdnadshavare, biblioteksverksamhet och hjälp för den som vill lära sig mer om området MIK. Mycket av materialet är (till vår stora lycka) även översatt till svenska, då det är andra oficiella språket i Finland. Lyllos oss!

Vad menar du att eleven aldrig öppnat en dator?

Jo, du läste rätt. En av våra föreläsare berättar om hur kursplanen inom MIK ska arbetas med i skolorna och vikten av att jobba med digitala verktyg. För att exemplifiera vikten av att arbeta med digitala verktyg på ett medvetet sätt i undervisningen, droppar föreläsaren bomben. Hon börjar först med att prata om hur kommunen resonerar kring hela 1-1 i skolan, och hur viktigt det är att tillhandahålla digitala verktyg för att göra eleverna synkade med sin samtid, och ger sedan exemplet att hon hade varit med om en elev i årskurs 5(!), som aldrig öppnat en dator. Föreställ er nu rummet vi var i. Tystnaden som uppstod. Och sedan följdes detta snabbt upp av frågor och diskussioner om att 1-1 kanske inte är lösningen till allt, men gör man det på ett medvetet sätt och använder exempelvis Chromebooks som ett lärandeverktyg så har eleverna otroliga möjligheter att öka sin måluppfyllelse. Kanske tycker ni inte att detta exempel är konstigt? Kanske är det inte konstigt. För mig lät det overkligt. Men jag befinner mig såklart även i en värld där Chromebooks och andra digitala verktyg naturligt integrerats i elevernas vardag från lågstadiet.

Vad tar vi med oss tillbaka till Malmö?

Så mycket inspiration såklart! Det är väldigt intressant att få veta hur ett annat lands skolsystem är uppbyggt och drivs och vilka skillnader det kan skapa för eleverna. Våra förutsättningar kan skilja sig åt en hel del, hur skolan styrs, vilka förutsättningar våra elever har, och såklart praktiska förutsättningar. Men det som jag i alla fall fick syn på och som stärkte mig så mycket, är känslan av att vi arbetar med hjärtat i så mycket av det vi gör i Malmö. Att så många representanter från Malmö som var med på resan och fick möjlighet att dela med sig av sina arbeten och skolor, gav mig ännu mer bekräftelse på att vi verkligen har eldsjälar som gör ett otroligt arbete ute i våra grundskolor. Jag lärde mig också att vi redan gör mycket bra som inte egentligen behöver förändras, utan snarare bekräftas genom att se hur andra jobbar med samma frågor och vilka styrkor och utmaningar dessa olika ingångspunkter kan ha. Vi är duktiga på att ge våra elever framtidstro, att ge dem verktyg för att vara trygga när de är ute på nätet, och vi jobbar hårt för att arbeta läsfrämjande.

En otrolig resa kom såklart till sitt slut, och jag ser verkligen fram emot att få utveckla det material vi fick ta del av och anpassa det efter vår egen verksamhet.