Pedagoger från Värnhems förskolor flyger drake

Illustration: Kristian Ingers
På en solig och vindstilla dag i maj utanför Kockum fritid möter jag upp ett fyrtiotal pedagoger från Värnhems förskoleområde. Syftet med dagen är att skapa en reflektionsstund kring lärandeprocesser i förskolan ur ett helhetsperspektiv.

Gästbloggsinlägg av Elizabeth Flórez.

I samråd med Anne Eckhardt, områdets förskolechef, har jag planerat fortbildningsdagen. Fokuset kommer att ligga på förhållningssätt, bemötande, människosyn och hur vi utnyttjar våra kompetenser.

Inne i konferenssalen börjar vi dagen med en reflektionsövning där vi sitter i en ring. ”Tänk på en situation där ni har upplevt att ni har lärt er någoting?” ”Vilka känslor dyker upp?” ”Hur upplevs det när en lärandeprocess uppstår?” Pedagogerna skriver ner sina tankar på post-it lappar: ”glädje”, ”jag kan”, ”jag växer”, ”min självkänsla är stark”… Lapparna sätts upp på en whiteboard längst fram.

Jag kan…

Jag reagerar på hur vissa känslor – som ”glädje”, ”jag kan” och ”jag växer”- återkommer gång på gång bland svaren. Tänk att det är precis det här som vi arbetar med… Lärandeprocessen!

Men framkallar vi dessa känslor som vi har satt upp på tavlan hos våra barn i det dagliga arbetet? Ser vi liknande känslor som ”stark självkänsla”, ”jag växer”, ”jag kan” hos dem? Kan vi uppleva hur de växer? En tystnad uppstår i rummet. Reflektionerna har redan börjat.

 Barnperspektiv – eller barns perspektiv?

Under förmiddagen försöker jag tydliggöra skillnaden mellan begreppen ”barnperspektiv” och ”barns perspektiv”. Som utgångspunkt har vi boken Vad berättas om mig? av Bente Svenning. Pedagogerna har fått uppdraget att läsa igenom boken inför dagens träff.

Jag kopplar till artikel 12 ur FN:s Barnkonvention. Just barnens rätt att komma till tals är viktigt för hur vi ser på barn. ”Barns åsikter skall respekteras och ges reellt inflytande” står det… Men gör vi det? I så fall hur vet vi när vi gör det?

I Vad berättas om mig? (s.46) skriver Svenning:

”När vi möter andra människor bär vi med oss allt vi har tillägnat oss av kunskaper, upplevelser, erfarenheter, tankar och känslor. De fungerar som ett filter och ger oss ett perspektiv (en blickpunkt) mot världen och den eller den andra vi har framför oss. På samma sätt skapar vi också ett barnperspektiv… Vårt barnperspektiv styr vårt sätt att möta och skapa relationer och samspel med barn. De bidrar också till att styra vara val.”

Vilken sorts barnperspektiv har utformat oss? Hur kan vi medvetandegöra det? Vad är det för sorts grund som vi står på i möten med barnen? Nästa övning är i små grupper, där det lyfts fram och diskuteras konkreta exempel från den dagliga verksamheten som kan användas för att synliggöra skillnad kring de två olika begreppen. Samtalet leder fram till vilka diskurser (samtal) utformar och styr verksamheten.

Flyga drake!

Efter lunch får pedagogerna uppdraget att levandegöra förmiddagens samtal och reflektioner genom att bygga en drake. Drakens delar ska gestalta viktiga namn, ord och begrepp utifrån de tidigare övningarna. Olika sorters material ligger framme på bordet. Förundrande, nyfikna och engagerade sätter pedagogerna igång. Några börjar synliggöra begrepp och ord först, några kastar sig direkt in i konstruktionen av draken och andra tittar nyfiket en stund på hur de andra gör.

Pedagogerna visar stolt upp sina drakar. Även om alla i princip följer samma grundmall som jag visade upp innan bygget skiljer sig de olika slutresultaten en hel del från varandra. Några av drakbyggarna har lite erfarenhet av att konstruera och flyga drakar sedan de var små, medan några andra inte har någon erfarenhet alls. Två pedagoger är säkra på att draken de har byggt tillsammans blir så tungt att det inte kommer att kunna flyga.

Vi ger oss ut mot havet för att flyga drakarna. Det är många förbipasserande som möts av denna ovanliga syn! Och många av känslorna som i början på dagen skrevs ner på post-it lappar återfinns på dessa pedagogernas ansikten när det nu har blivit dags att provflyga! Och ja, en av drakarna som flög högst var precis den som pedagogerna trodde inte skulle klara det. Vad kan vi lära oss av den här erfarenheten? Hur gör vi i mötet med barnen?

Vad behövs för att kunna flyga högt med barnen i en lärande process?

Du visar för närvarande ett platshållarinnehåll från youtube. För att komma åt det faktiska innehållet, klicka på knappen nedan. Observera att detta kommer att dela data med tredjepartsleverantörer.

Mer information

 

Text: Elizabeth Flórez, genuspedagog på Centrum för Pedagogisk Inspiration

Foto och filmreportage: Chris Munsey, red. Pedagog Malmö